Stäng fönster Uppvidinge kn, ÄLGHULT 1:3 ÄLGHULTS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Enligt 1696 års karta omgavs den gamla kyrkan av en rektangulär kyrkogård. Denna inhägnades av gråstensmurar och var försedd med tre stycken stigluckor, en i väster, en i norr och en i öster. Den västra vette mot prästgården, den norra mot den förbipasserande landsvägen och den östra mot kyrkplanen med stallar, magasin och sockenstuga. Reparationer på stigluckorna och stenmuren omtalas vid flera tillfällen under 1600- och 1700-talen. 1740 bestämdes att stigluckorna i norr och öster skulle få bredare dörröppningar ”på det likbärare må komma fram, och bårekläden icke sönderslitas”. Till den gamla kyrkan hörde en klockstapel, som stått i kyrkogårdens sydvästra hörn, tätt intill muren. Den uppfördes 1670 och var spåntäckt. Reparationer omtalas vid ett flertal tillfällen i räkenskaperna. Klockstapeln var av en så kallad klockbockstyp och konstruerad på liknande sätt som den bevarade klockstapeln i Granhult. 1754-56 inbyggdes klockstapeln helt och försågs med fyra ljudluckor och dörr, för att klara av storm och oväder. De båda klockorna som hängde i stapeln flyttades över till den nya kyrkans torn 1807 och klockstapeln såldes därefter. På den gamla kyrkogården fanns tidigare en öppning på västra sidan mot prästgården. Den gamla prästgården låg närmare kyrkogården än nuvarande. Det fanns en ingång på östra sidan. År 1646 nämns tre ”Kyrkogårdsluckor”. Hur dessa kyrkogårdsluckor såg ut vet man inte. Eventuellt kan de ha liknat stigluckor, men då man 1903 grävde ned nya portstolpar fann man inga rester efter någon stiglucka. På 1800-talet hade man använt så kallade kyrkportsgaller (färist) av järn för att inte boskap skulle ta sig in på kyrkogården. Utanför gamla kyrkogårdens östra sida fanns socknens mest avskyvärda plats, rackarevrån eller självspillningarnas begravningsplats och där nedanför Gastahålan med Gastakällan. Dessa platser låg i det parkliknande området mellan nya och stora kyrkogården. Under tiden 1902-1907 förändrades omgivningen kring gamla och stora kyrkogården, på så sätt att marken jämnades ut, Gastahålan fylldes igen och marken utanför gamla kyrkogårdens mur sänktes 1,5 meter. Tidigare var gamla kyrkogårdens marknivå lika den utanför och muren runt kyrkogården var en sedvanlig stenmur. Bästa begravningsplatsen förr var så nära kyrkan som möjligt eller i alla fall mitt på kyrkogården. Den gamla kyrkogården användes även fortsättningsvis till begravningar. 1859 ”Beslöts enhälligt att Nya kyrkogården skulle tills vidare icke begagnas till begravningsplats; utan endast gamla kyrkogården och borde der ovillkorligen grafvas linjevis och till en början ske vid Wästra stenmuren”. Även den gamla kyrkplatsen förutom själva korområdet togs i bruk för begravningar. På den gamla kyrkogården fanns på 1800-talet och tidigt 1900-tal en stor mängd gravvårdar i trä, så kallade likbräden eller likträn. En del av dessa är tillvaratagna och förvaras i kyrkans torn. Många av likträna tillverkades av målaren och snickaren Johan August Kallin i Flisan (f. 1834, d. 1909). När den gamla kyrkan bortskaffats, fick den kvarvarande sakristian fungera som kornhus. 1856 lät man omtäcka taket med spån samt reparera dörren som var förfallen. Smärre reparationer omtalas även 1907. I samband med den nya kyrkans restaurering 1936-37 beslutades att den gamla sakristian likaså skulle restaureras för att kunna användas som kapell. Arkitekten Paul Boberg kom med förslag på utformningen. 1938 var både den inre och yttre restaureringen utförd. Sakristian invigdes i november 1938 och fick namnet Heliga korsets kapell. Samma år uppfördes ett litet bårhus byggdes vid östra gamla kyrkogårdsmuren strax nedanför gamla sakristian. |
