Stäng fönster Åtvidaberg kn, ÅTVIDABERG 6:48 ÅTVIDS GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Kyrkogården vid Åtvids gamla kyrka bör ha varit i bruk sedan senmedeltiden eller åtminstone sedan 1500-talets början. Från denna första tid finns inga minnen bevarade. De äldsta gravstenarna är från 1600-talet och upptagna ur golvet och flyttade till nya kyrkan i samband med rivningen av den gamla i slutet av 1800-talet. Till dessa hör bland annat den Mannersköldska tomban, lagd över Nils Assersson Mannersköld och dennes hustru Anna Wrangel, ägare till Näs (senare Adelsnäs). Graven stod först i koret vid södra väggen och innehöll då 13 kistor. Senare flyttades den till det Fochska gravkoret för att slutligen hamna i nya kyrkan. Det Fochska gravkoret (också kallat Adelswärdska gravkoret) uppfördes 1726 av översten Frans Evald Fock och hans hustru Anna Eva Mannersköld (1657–1735 resp 1671–1736). I koret placerades två kalkstenssarkofager med makarnas respektive vapen vilka fortfarande står kvar. Samtidigt fördes en del äldre kistor dit, vilka tidigare funnits i Näsgraven under kyrkans kor. Sedermera har de flesta ägare till Adelsnäsgodset begravts i koret med några undantag. Dessutom finns de tre Adelswärdska monumentgravarna i kvarter C och A. 1984 genomfördes en restaurering av gravkoret under antikvariskt överinseende av Harriet Wigertz och Monica Minnhagen på Östergötlands länsmuseum (Rapport Minnhagen i ÖLM:s arkiv) varvid också en del av de då i mycket dåligt skick varande träkistorna återbegravdes söder om gravkapellet. Förutom de ovan nämnda kalkstenssarkofagerna konstaterades att det fanns ett par ännu äldre kopparkistor, vilka var i relativt god kondition. Dessa torde utgöra de gravkistor som förts in i gravkapellet från Näsgraven och utgör därmed de äldsta bevarade begravningarna i kyrkan och på kyrkogården. Enligt rapporten tillhör kistorna Nils Assarsson Mannersköld (vars gravsten finns i Åtvids nya kyrka) och hans son Gustaf Mauritz, dennes hustru Adriane de Besche samt hennes andre make Otto Reinhold Bock. De har sparats på plats. Förutom de i gravkoret ingående gravarna äger kyrkogården inga gravvårdar som är äldre än 1800- tal. Från denna period finns dock ett ovanligt stort antal vårdar, dels ännu på plats på kyrkogården dels i form av undanställda vårdar mellan koret och det Fochska gravkapellet. Placeringen av det Anderssonska gravmonumentet visar tydligt att gravkvartersindelningen i sitt nuvarande skick är yngre än 1832, eftersom graven ligger utanför detta system. Kyrkogården rymmer i övrigt minst fem och möjligen åtta2 gravvårdar på plats från tiden före 1850. Till dessa räknas Teodor och Erik Seth Adelswärds monument men också ett par enklare gravvårdar. Från tiden före den gamla kyrkans rivning 1887 finns ytterligare inte mindre än åtta gravvårdar på ursprunglig plats. Dessa verkar vara anpassade efter kvarterens nuvarande utseende varför man möjligen kan ana att en omlägging skett någon gång strax efter 1832. Den ursprungliga kyrkogården hade en mycket obetydlig utsträckning mot norr (se bild på kyrkan före rivningen på sid 7). Nästan samtidigt men strax innan kyrkan revs utvidgades kyrkogården kraftigt åt detta håll. En del av de nya gravar som kom att anläggas i detta nya område finns fortfarande kvar. Sex gravar i kvarter B och fyra i kvarter A är anlagda mellan 1887 och 1900 och bör vara de ursprungliga på platsen. Utvidgning av kyrkogården skedde alltså ca 1886–87. Häradskartan från 1877 visar en betydligt mindre kyrkogård. Den har senare kommit att utvidgas norrut och därvid ianspråktagit hela den norr om kyrkogården liggande åkermarken. Den östra delen av marken utgör idag Klockstapelparken. Den nya kyrkan kom sedan att byggas på höjden norr om åkern, markerad som skog med en mindre åkerstump i nordöstra hörnet. De undanställda gravvårdarna vid koret är i de fall de gått att datera alla från tiden före 1900. Den äldsta från 1817 (Sleman) och den yngsta från 1900 (trotjänaren och fiskaren Grönqvist från Adelsnäs). Strax efter förra sekelskiftet tillkom nya begravningsplatsen belägen på klockarbostället Östantorps mark invid utfarten mot Falerum och Västervik. Den äldsta bevarade gravstenen där är från 1905. Detta har inneburit att huvuddelen av ortens begravningar sedan dess huvudsakligen skett på den nya anläggningen och endast till en mindre del på den gamla. För den gamla kyrkogårdens del har detta inneburit att trycket på att ersätta äldre gravar har varit relativt litet. Detta har också bidragit till att så stor andel gamla gravstenar fortfarande står på plats. Nya gravar har hela tiden i mindre utsträckning tillkommit, så att resultatet idag är en harmonisk blandning av äldre och yngre. Kyrkogården har heller inte i så stor utsträckning som många andra berörts av något systematiskt borttagna grus- och stenramsgravar. Dessa finns kvar i särskilt stor utsträckning i kvarter A, B och C men endast i mindre utsträckning i kvarter D–F. Någon tydlig uppdelning i områden mellan köpe- eller familjegravar och enmansgravar eller allmän linje går inte att idag se om kyrkogården har haft. Av gravkartan framgår dock att en del numera till största delen borttagna gravrader med mycket små gravplatser varit insprängda mellan gravarna i de andra kvarteren. Två sådana rader har funnits i kvarter A, en i kvarter B, en kortare i kvarter C (märkligt nog direkt öster om de Adelswärdska monumenten) och 3 i kvarter F. Kvarteren D–F:s uppdelning med rygghäckar ger ett relativt sent intryck och dessa kvarter kan vara delvis omplanerade under 1950–70–talen. Den allmänna nivån på kyrkogården verkar också ha höjts relativt mycket. Bilder från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal visar kyrkmuren som den bör ha varit avsedd att ses. En relativt låg terrassmur. Idag har kyrkogårdens nivå höjts så pass mycket att stora delar av muren helt blivit övertäckt. Detta gäller särskilt i den norra delen av kyrkogården. På den södra delen är nivåskillnaden större varför muren fortfarande är synlig här. Istället för muren har begränsningen mot omgivningen kommit att utgöras av en hagtornshäck. Den imponerande cypressallén från norra entrén fram till kyrkporten är anlagd före 1944 då den finns på bild och efter 1877 då den saknas på bild. Jämfört med gravkartan har en del ändringar också gjorts vad gäller gångsystemen. I kvarter A har gravarna 177-178 och 255-256 hamnat på en liten gräsmatteö genom att en ny grusgång tillkommit norr om dem. Längst i väster och i söder har grusgångarna utmed kyrkogårdens yttre begränsning lagts igen. |
