Stäng fönster Mark kn, SKENE 6:35 ANJOUGÅRDEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Liten gård med krukmakarverkstad samt uthus från 1868 uppfört av Carl-Eric Anjou. Småindustrimiljön är intakt och här tillverkades krukor och kakelugnar som brändes två gånger per år i ugn för avsalu på marknader. Leran togs från brinkar eller när brunnar grävdes. Under arbetsgolvet finns källare där leran förvarades. I utrustningen finns sparkskivor, handkraft, en lerbearbetningsmaskin där leran valsades. En skålformad sten för släggning av lerklumpar. I verkstaden finns formar bevarade. Sedan 1961 äger Skene-Örby hembygdsförening både bostadshus och verkstad. Krukmakeriet blev 13 februari 2008 byggnadsminnesförklarat. Källa förutom inventeringen: http://www.hembygd.se/index.asp?DocID=5067 (2008-10-21) Carl Erik Anjou var född 1837 i Vimmerby och utbildade sig hos en kakel-ugnsmakarmästare Hagberg i Söderköping, där han 1856 blev gesäll. Däref-ter vandrade han omkring och arbetade som gesäll, bl a i Västhorja utanför Värnamo. Därifrån gick han till Göteborg och vidare till Kungälv. Där arbe-tade han hos krukmakarmästare Rosengren och därefter hos en mästare Ols-son. Sen tillbringade han en tid hos olika mästare i Alingsås. År 1861 kom han från Göteborg till Skene, där han först arbetade som gesäll hos krukma-kare Petter Wikströms änka på Kullen. Tom Möller intervjuade Carl Anjou 1943 och intervjun återges i hans bok Krukmakare och kakelugnsmakare. Carl säger där att hans farfar Carl Erik gav sig iväg till Skene för att han hade hört att en krukmakare i Skene by hade dött. Den byn var känd för sin fina, rena lera. Mellan åren 1863 och 1868 arrenderade Anjou verkstaden på Kullen. När Carl Erik hade fått tillstånd att driva egen verkstad och hans blivande hustru Matilda Sjöborg hade anlänt till Skene skaffade de sig en egen verkstad. Han hade köpt ett äldre bostadshus i Hajoms socken, som han lät flytta upp till sin nuvarande placering. År 1868 stod gården i princip klar på Tålyckan under Skene Kullagård. På gården byggde han även upp en verkstad som innehöll en frostfri lerkällare och byggde en flatugn. Det blev en bra ugn att bränna kakelugnskakel i, men inte att fylla med vanligt gods. Taket gick som en spänd båge, varför man var tvungen att krypa därinne. Därför rev jag den för några år sedan. Carl Erik Anjou avled 1873 och samma år anlände kakelugnsmakaren Sa-muel Johansson, som två år senare gifte sig med änkan Matilda Sjöborg. Johansson drev verkstaden tillsammans med Anjous son Alfred och ett fler-tal gesäller och lärlingar. När Johansson avled 1923 övertogs verkstaden av Alfred. Han drev den fram till 1931, då hans son Carl i sin tur tog över. Carl var den siste krukmakaren i släkten Anjou. Han bodde kvar på gården fram till sin död 1959. Två år senare inköptes bostadshus och uthus samt till verkstaden hörande formar och verktyg av Skene- Örby Hembygdsföre-ning. Tillverkningen bestod både av kakelugnar och krukmakargods. År 1874 uppges det att tillverkningen bestod av 15 kakelugnar till ett värde av 250 kronor och 24 000 lerkärl till ett värde av 2 000 kronor. Kakelugnstillverk-ningen upphörde efter sekelskiftet 1900 och tillverkningen koncentrerades enbart på tillverkning av krukmakargods. Fars produktion var kanske inte helt lik farfars eller det som Salomon drejade. Han marmorerade en hel del och dessutom blandade han oxider i den transparenta glasyren. En del nya former blev det också, som vaser, ölkrus, kaffekannor och värmlandsfat. Den sista generationen krukmakare, Carl, tillverkade mest blomkrukor, ler-gökar och övriga enklare lerkärl. I verkstaden finns fortfarande ett stort ur-val av kakelformer och färdiga kakel bevarade. Den kanske mest märkliga formen är på baksidan signerad och daterad; C E Anjou 1868, d v s samma år som han uppförde verkstaden. Formen föreställer en jägare med vand-ringsstav och hund omgiven av träd. Motivet och utformningen hör hemma i biedermeierstilen, som var en omtyckt förebild vid kakelugnstillverkningen i mitten av 1800-talet. Dessa kakelugnar är i regel vita, medan de bevarade kaklen hos Anjou har en fantasifull målning och stänkdekor. Bland de övri-ga bevarade kaklen finns ett rikt utbud av det sena 1800-talets nystilar, stänkmålade friser i nygotik, reliefmönstrade nyrenässanskakel i mörka gla-syrer. En hel del återfinns i de stora kakelugnsfabrikanternas priskuranter, vilka naturligtvis blev förebilder för tillverkningen på landsorten. KÄLLA: Beslut Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra götalands län, 2008-02-13, Dnr 432-80063-2007 |
