Stäng fönster Motala kn, NYKYRKE 4:3 VÄSTRA NY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - VÄSTRA NY BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1159, 1900: 1600, 1995: 1342 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt i det kuperade skogslandet utefter riksväg 50 norr om Motala i kontakt med ett modernt villasamhälle. Vid kyrkan ligger en skola samt f.d. ålderdomshem. På kyrkogården finns också en klockstapel från 1600-talet, det Odencrantzka gravkoret och ett gravkapell från 1911. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och en sakristia i norr. Den medeltida salkyrkan uppfördes under 1200-talets andra hälft, med samtida tunnvälvd sakristia. Sakristian utbyggdes i norr 1752. År 1766 förlängdes långhuset västerut, varvid ett sannolikt senmedeltida vapenhus i söder revs. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har vitputsade fasader och valmtak. Ingången är sedan ombyggnaden 1766 förlagd i väster. I samband med 1700-talets ombyggnad revs kyrkorummets medeltida valv och ersattes det befintliga, tryckta trätunnvalvet, som dekorerades med girlanger på sidorna. Vid restaureringen 1937 framtogs fragment av 1500-talsmålningar och ett par korfönster igensattes. Målningarna är begränsade till det gamla korets väggar och är utförda i en primitiv stil. Enligt Cnattingius (1965) bildar de en intressant övergång mellan gotisk kyrkokonst och folkligt måleri. Kyrkan restaurerades senast 1974-75 och återfick då 1700-talets färgsättning. Det medeltida altaret i sten är inklätt med trä. Orgeln tillverkades av Per Schiörlin 1794, strax efter också en altartavla och predik-stolen som båda gjordes av A Malmström i Nubbelkullen. Redan 1803 förnyades altartavlan med en ny målad av Per Hörberg. Bänkinredningen är öppen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Ett triumfkrucifix, 1300-talstyp, och en madonnabild finns bevarad. Dopfunten är från 1950. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
