Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gotland kn, BARLINGBO KYRKOGÅRDEN 1:1 BARLINGBO KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Barlingbo kyrka stegrar sig trappstegsvis i tre avsatser från öster till ett kraftigt västtorn, som är väl synligt över det omgivande åkerlandskapet. Trots sina betydande proportioner är tornet inte uppfört till full höjd utan klockvåningen med ljudgluggar har inrymts i nedre delen av tornspiran. Rester av en tidigmedeltida stenkyrka med västtorn har grävts fram under den nuvarande kyrkan av putsad kalksten. Under 1200-talets andra fjärdedel uppfördes det nuvarande koret, som i öster såsom ett slags absid har ett mycket märkligt fyrsidigt utsprång där altaret är placerat. Samtidigt med koret vidbyggdes en sakristia med två rum på korets norra sida. Vid 1200-talets mitt uppfördes murarna till långhuset. På 1280-talet avslutades byggnaden med tornet, samtidigt som långhuset välvdes. Den stora gotiska sydportalen i långhuset fungerar som huvudportal. Den har en huggen omfattning av perspektiviskt placerade bågar och upptill ett gavelfält vars höjd överstiger takfoten. En stor gotisk portal, nu igenmurad, finns även på tornets nordsida, och en romansk i korets sydfasad. Interiören får sin karaktär av de kraftiga bågarna som bär upp de djärva kryssvalv som spänner över rummets från utsprånget i öster till ringkammaren i väster. I östväggen finns ett spetsbågigt fönster med masverk från 1200-talets slut och i väster avslutas rummet av ett stort rundfönster från samma tid. Flera av kyrkans fönster har märkliga figurala och ornamentala glasmålningar från 1280-talet. På väggarna och i valven finns medeltida kalkmålningar från olika perioder. Bland dessa märks en för Gotland ovanlig serie apostlabilder kring altaret. Det stora triumfkrucifixet med hjulkors kan dateras till 1240-talet. Den rikt skulpterade dopfunten i ringkammaren härrör från 1100-talet och är en av de märkligaste på Gotland.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.