Stäng fönster Eksjö kn, HÖREDA 4:1 HÖREDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Höreda kyrkogård är liksom kyrkan av medeltida ursprung. Dess äldsta utsträckning går ej att fastslå. Årtalen 1775 och 1867 är inhuggna i stenar i muren vid norra ingången. Detta kan tolkas som att kyrkogården fick sin nuvarande utsträckning (om man bortser en senare sydlig utvidgning) senast dessa år och att den vällagda kallmuren är från samma tid. Trädkrans borde ha planterats i detta sammanhang. På fotografier från 1894 kan man se en ung, men ej helt omslutande trädkrans. Detta är samma som idag. Om kyrkogårdens karaktär innan det sena 1800-talet är svårt att säga något. 1665 uppfördes det Duseska gravkoret av överste Johan Bourdon på Torsjö. Fotografier från 1920-talet, eller tidigare, visar att kyrkogårdens norra hälft upptas av påkostade familjegravar, ofta med grusbäddar och olika slags inhägnader. Södra hälften upptas av raka rader med allmänna linjegravar, förekommande vårdar är små och resta. Annars är det bara en liten gravkulle i en sandig yta. Grusgångar sträcker sig mellan linjerna. Trädkransen är ännu ung. 1878 hade det beslutats att befintliga aspar i trädkransen skulle hamlas och lönnar planteras mellan dem. 1905 skulle ”vanprydande träkors” tagas bort. 1908 skänktes nuvarande huvudingång med stolpar och grindar. 1923 vände sig församlingen till Kungliga Byggnadsstyrelsen för att få hjälp med en kyrkogårdsutvidgning åt söder. Arkitekt Göran Pauli gjorde en skiss som blev underlag för den senare något förenklade version som genomfördes. Denna ritades av J A Dehlin, trädgårdsmästare i Eksjö. Södra muren revs och en ny byggdes kring utvidgningen. Längs denna planterades så småningom lindar. Gångsystem och kvarter med allmänna gravytor blev en fortsättning från dem i norr. Ytorna längs muren förbehölls familjegravar. Den nya delen började nyttjas från öster och de allmänna kvarteren tycks ha varit helt grusade enligt ett flygfoto från 1936. Ett senare flygfoto utan datering visar hur ytterligare yta av utvidgningen tagits i anspråk på samma sätt. Man ser även att större delen av de allmänna linjerna på kyrkogårdens äldre del ordnats med välavgränsade grusytor. Under många år fördes en diskussion kring behovet av ett bårhus på kyrkogården. Frågan löstes 1956 genom en kombinerad ceremoniplats/bisättningskällare på den ännu outnyttjade delen av utvidgningen. För projekteringen svarade ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås. I angränsande kvarter planterades tuijahäckar symmetriskt. Vid samma tid torde kyrkogårdens nästan heltäckande system med rygghäckar av tuija och oxbär ha anlagts. Tidigare fanns inga sådana. Däremot fanns regelbundet placerade prydnadsbuskar vid några av gångarna. Vid okänt tillfälle igenlades de nord-sydliga grusgångarna på kyrkogårdens södra hälft, med undantag för längs murarna och mot ceremoniplatsen. Större delen av grusbäddarna på kyrkogården är också slopade, liksom grusytorna på de allmänna gravarna. Enligt uppgift från vaktmästaren borttogs alla grusbäddar och inhägnader från familjegravarna längs östra muren i början av 1980-talet. Från mitten av 1960-talet till idag har de allmänna linjerna börjat tas över av nya gravsättningar. Borttagna vårdar har hamnat utanför kyrkogårdsmuren i sydväst. Trädkransen har utglesats i öster och helt borttagits i norr. |
