Stäng fönster Borgholm kn, GÄRDSLÖSA KYRKA 1:1 GÄRDSLÖSA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik De äldsta spåren efter den medeltida kyrkogården är de två gavelhällar av röd kalksten från 1200-talet som finns på kyrkogården. De äldsta skriftliga uppgifterna om Gärdslösa som påträffats inom ramen för detta arbete är de uppgifter som är återgivna i en artikel från 1947 i Ölandsbladet. Artikeln återger anteckningar ur gamla tideböcker från biskopsvisitationen i Gärdslösa den 8 juni år 1525. Det första biskop Hans Brask ansåg vara nödvändigt att göra vid kyrkan var att bygga en kyrkogårdsmur omkring kyrkan omfattande ett så stort område som möjligt. ”Linjerna lades ut först vid öster sedan vid söder, men med den västra linjen var biskopen misslynt, enär den gamla ruinen ej fick dragas in på kyrkogården samt ävenså upplyste sockenmännen att vattnet från fiskebäcken tog en stor del av sydvästra hörnet.” Den norra linjen kunde inte heller utvidgas mer än efter och intill redskapshuset och fattigstugan. Kyrkmuren skulle dubbelläggas med stora flata stenar, ”som under tidens lopp ej fort skulle vittras”. De olika byarna skulle ansvara för olika delar av muren. I östra muren liksom i den södra och den västra muren skulle det lämnas rum för porthål. Kyrkogårdsmuren skulle färdigställas inom en 5 års period och övervakas av pastorn och åldermännen. Självspillningar och mördare fick inte begravas på kyrkogården utan på galgbacken. Enligt anteckningarna fanns vid den här tiden en klockstapel, med en storklocka och en lillklocka, på kyrkogården. Var den var belägen är dock inte omnämnt. Vidare skall det ha funnits ett bårhus som biskopen besiktigade innehållande tre bårar med täcken. En lantmäterikarta från 1683 visar kyrkan och kyrkogården där kyrkan endast återges som ett karttecken medan kyrkogårdes verkliga utsträckning återges. Man kan här se att kyrkogården på den här tiden hade en större utsträckning norr om kyrkan än söder. Samtidigt kan man se att det fanns en ingång i varje väderstreck. Från 1600- alet finns en gravhäll kvar på kyrkogården över Bernhart Hindriksson. Hällen ska tidigare ha varit placerad i kyrkans kor över Lindbygraven – en murad gravkammare under korgolvet. Frigelius avbildade kyrkan år 1749. Han ritade av kyrkogårdsmuren och en portlucka i väster, söder och öster. På den södra sidan, hopbyggt med sakristian, låg ett bårhus eller en redskapsbod. Taket var ett pulpettak med samma lutning som sakristians och båda var under en längre tid täckta med kalksten. Framför kyrkan i söder har han återgivit en äldre solvisare. År 1774 lät församlingsbon And G Wadsten förgylla portluckornas spiror av järn med flöjlar och ”knappar” med äkta dukatguld. De återuppsattes den 15 juni samma år för att hedra biskop Schröder vid visitationen samma dag. N I Löfgren avbildade kyrkan från sydost, år 1823. Liksom Frigelius tidigare återgav han de tre portluckorna liksom kyrkogårdsmuren. Han har också återgett ett antal träd inne på kyrkogården. Även Löfgren målade av bårhuset på kyrkans södra sida. Enligt ett sockenprotokoll från den 24 maj 1832 så beslutades det att inga kreatur inte fick beta på kyrkogården. Förbudet verkade dock inte hörsammas utan samma beslut fattades åter 13 år senare. Den 24 maj år 1848 vid en vahlborgsmässosockenstämma beslöts att kyrkogårdsmuren omedelbart skulle läggas om. ”omläggningsarbetet skulle upplåtas åt den minstbjudande genom entreprenadauktion…..” Vidare så beslöt man ”att den östra muren, som gick i en båge österut på mitten, skulle läggas linjerak från nordöstra till sydöstra hörnet. Vidare skulle den södra muren läggas om. Den västra och östra skulle endast förbättras.” De gamla portarna i trä skulle dock bevaras. Arbetet med den västra och den östra muren skulle ske genom dagsverken medan det övriga skulle ingå i entreprenaden. Under 1848 genomfördes två entreprenadauktioner men inte någon av gångerna var budet så lågt att det kunde antas. På en extra sockenstämma i mars året därpå diskuterades om församlingen skulle byta ut träportarna mot portar av järn. Då det skulle bli för dyrt med portar i järn beslöt man sig för att behålla de gamla. Senare i maj år 1849 efter en tredje entreprenadauktion gick uppdraget att lägga om muren till inhyses Israel Johansson, Störlinge och inhyses Olof Persson i Norra Gärdslösa. Arbetet med omläggningen gick fort och redan den 23 maj samma år besiktigades arbetet. Kyrkogården planterades år 1852 och år 1862 med lövträd, bland annat lönn, ask, alm och asp. År 1869 utvidgades kyrkogården åt söder och samtidigt lades kyrkogårdsmuren om. Ungefär 15 år, senare, 1896, kan man läsa, i ett protokoll, att man beslutade att begravningar inte skulle få ske närmare kyrkan och tornet än 12 fot och att man skulle göra i ordning kyrkogårdens norra del för begravning. Vid samma tidpunkt beslöt församlingen sig för att bredda gångarna och att de gamla kalkstensflisorna skulle tas bort från gångarna och ersättas med grus. Man planerade också att plantera en granhäck innanför kyrkogårdsmuren. Om det verkligen blev av eller inte är osäkert. Bårhuset som var hopbyggt med kyrkan revs troligen 1845 eller i varje fall före 1873. Vid reparationen av kyrkans kor 1875-76 togs en del kvarlevor efter begravda upp. Dessa grävdes sedan ner någonstans ute på kyrkogården, var är inte känt. Klivstättorna med steg av kalksten i sydöst och öster tillkom i enlighet med beslut 1895 och 1912. Efter ett beslut 1903 så finns det tjuderringar av järn insatta i muren på den östra och den södra sidan. Dessa minner om tiden före bilarnas intåg. På en bild från tiden från 1900- talets början så ser man att portluckornas huvar var klädda med plåt. Nu är de klädda med spån. I samband med grävning för ett pannrum undersökte William Andersson två gravar, som på kristet sätt var orienterade med huvudet i väster. De låg på 130 cm djup. Han tolkade det som gravar från tidig medeltid, då man fortfarande inte gjorde någon skillnad mellan begravning på den södra och den norra sidan. På ett flygfotografi från 1935 har de flesta gravplatserna, som syns på bilden, söder, väster och öster om kyrkan, omgärdningar i form av låga häckar eller stenramar och grusbelagda gravplaner. På det stora flertalet ser man också gravkullar beväxta med murgröna. Genom kvarter A och B var en gång i öst-västlig och en gång i nord sydlig riktning och vilka delade kvarteren i fyra delar. Ivar Hylander genomförde 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. Det gjordes genom en frågelista som skickades ut till församlingarna. Svaren från Gärdslösa ger flera intressanta upplysningar. Kyrkogården omgärdades av en mur med tre portluckor. År 1890 tog man bort en del av den sandås som fanns norr om kyrkan. Muren gick tidigare över denna ås. Innanför kyrkogårdsmuren i öster, väster och söder fanns det planterade almar, askar och lönnar. Utmed ett par gångar planterades i slutet på 1930-talet oxlar och björkar. Längs den norra muren planterades gran samt på kyrkogårdens västra del ett par pyramid popplar. Ingen allmän linje fanns på kyrkogården men de olika byarna hade sina områden vilket man försökte upprätthålla. Gravkullar var vanliga men också utslätade gravplatser med grus. Dessutom fanns något som kyrkherden kallar för ”cementgravkullar”. Vad som menas med det är oklart. De hade inga bestämda regler för vårdarnas utseende men man påtalade att de inte borde vara för höga. Granit var vanligt men kalksten blev allt vanligare. Inga trävårdar fanns. Inskription angav familjegrav men även sådana med persondata fanns. På kyrkogården fanns flera prästgravar bland annat den över prosten Rundqvist och hans maka döda 1849 och 1851. Prostinnans gravvård ska ha förstörts av en person i socknen som tyckte illa om prästen, Rundqvist. Han skall ha varit en ”Wieselgrenstyp” troligen menas nykterhetskämpe. Församlingsbor bekostade dock en ny sten. Mannen som fördärvade den första stenen hette Ola Erlandsson och som en markering skrevs hans initialer in i en text på stenen ”ondskan elakheten och skadeglädjen förstörde den”. Ytterligare prästgravar fanns på kyrkogården bland annat ett järnkors från 1868 rest över Melén. Båda gravplatserna hade haft gravkullar som jämnats ut. De äldsta vårdarna var två stenar från 1200-talet som eventuellt var gavlar till en romansk gravkista. På bilder från 1950-talet kan man se att omgärdningar och gravkullar fortfarande var vanliga på Gärdslösa kyrkogård. Förutom murgröna var en del gravkullar beväxta men en silvergrå växt. År 1967 tillstyrkte riksantikvarieämbetet uppförande av ett bårhus utanför kyrkogården men de ville att det skulle uppföras så långt åt väster som möjligt. Enligt förslaget skulle kyrkans tidigare romanska västportal uppsättas i bårhuset vid ett mindre altarbord, detta gjordes också. Bårhuset uppfördes efter ritningar av arkitekt Gösta Gerdesiö, Kalmar. På fotografier från 1970-talets början är de flesta omgärdningarna borttagna men flera av gravplatserna har fortfarande kullar beväxta med murgröna. År 1999 hade man planer på att anlägga en minneslund väster om kyrkan. Det krävdes en arkeologisk undersökning eftersom ruinen efter gilleshuset ligger i väster. Vid undersökningen påträffades dock inget av antikvariskt intresse och församlingen kunde efter ritningar och råd av Ed Nilsson, Högtomta samt Birgitta Linåker, Lindby anlägga en minneslund intill församlingshemmet. Arbetet utfördes av dåvarande kyrkovaktmästare Kennet Ohlsson, Högtomta. Minneslunden invigdes 2000. Församlingen ansökte 2002 och fick tillstånd att belägga en gång i öst-västlig riktning med kalkstensflisor. Däremot godkändes inte ansökan för övriga gångar. Församlingen sökte dock på nytt året efter och hävdade att gångarna tidigare har varit belagda med flisor. I ett protokoll från 1896 framgår att gångarna då belades med grus. Alla de större gångarna är nu belagda med kalksten. Ed Nilsson, Högtomta och Bertil Eriksson Östra Sörby genomförde arbetet. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, Ragnhild. Gärdslösa kyrka, Sveriges kyrkor, Öland. Uppsala 1978. Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Red Palm Bertil. Gärdslösa. En sockenbeskrivning. Gärdslösa fornminnesförening. Kalmar 1966. Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Åke Karlsson samt Ed Nilsson och Ingemar Folkesson |
