Stäng fönster Alvesta kn, SLÄTTHÖG 1:7 SLÄTTHÖGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogården i Slätthög är troligen lika gammal som socknen, det vill säga närmare 1000 år. Kyrkogården som omgärdade den äldre kyrkan var av en enkel typ, en ungefär 600 kvadratmeter stor gräsyta som saknade ringmur. Den första muren anlades 1695. Eventuellt utvidgades kyrkogården 1743 på den västra sidan. 1762 lades järngaller, så kallad färist i grindöppningen för att kreatur inte skulle kunna ta sig in på kyrkogården. Över grinden fanns en stuka, ett slags överbyggnad. 1805 var denna så förfallen att den måste rivas. Istället sattes två portar upp med låsanordning. De första träden som man vet planterades på kyrkogården var 1773, då bönderna ålades att bidra med trädplantor av ek, lönn och asp. Trädplantorna planterades i en allé mellan kyrkbacken och landsvägen. Gräset fick växa fritt på kyrkogården, då den nyttjades till höskörd. Detta fortsatte fram till 1925. Då den nya kyrkan byggdes 1842, blev kyrkogården rejält utvidgad och fick en sträckning kring den nya kyrkan. 1848 schaktades marken för den gamla kyrkan och nya gravplatser gjordes i ordning där. Motståndarna ville inte att kyrkan skulle byggas där den nu ligger därför att marken där var alldeles för blöt. 1872 var det tvunget att gräva ett ansenligt dike kring kyrkogården, i form av ett överbyggt täckdike. En utvidgning planerades på 1890-talet, men den blev aldrig av. Istället rustades kyrkogården upp på den befintliga kyrkogården. Ett antal nya grusgångar anlades och gången söder om kyrkan förlängdes österut. Äldre träd och buskar togs bort på den gamla kyrkogårdsdelen. 1907 anlades en trappa över kyrkogårdsmuren. Från mitten av 1800-talet och fram till på 1930 skedde många begravningar enligt linjeprincipen. Grav efter grav grävdes tätt bredvid varandra. Oftast grävdes endast enkelgravar, vilket innebar att äkta makar sällan fick ligga i gravar bredvid varandra. Man hade möjlighet att välja gravplats utanför ”linjen”, men det kostade mer. Linjegravarna var oftast gratis. I samband med att en tomt togs ut på prästgården för den nya småskolans räkning, förvärvades även mark till utvidgning av kyrkogården. Syftet var att erhålla en rak sträckning på kyrkogårdens båda långsidor. 1922 fastställdes förslag till utvidgning av kyrkogården. Vid denna tid hade kyrkogården en rätt oregelbunden planform. Den västra delen som sannolikt var jämngammal med kyrkan (byggd 1841-42), utgjordes av en kvadrat med drygt 60 meters sida. Den östra delen som tillkom senare var en månghörning av något mindre storlek. 1922 utvidgades kyrkogården ett stycke i sydväst.1925 planterades kastanjerna, kompletterande planteringar har gjorts 1932, 1960, 1977, 1989 och 1991. 1925 beslöt kyrkorådet tillåta att gravarna försågs med grusytor och häckar. 1939 maximerades häckarnas höjd till 30 cm. Året innan, 1938 indelades kyrkogården i mindre kvarter och sex nya grusgångar anlades. 1958 började kyrkogården läggas om. Detta arbete var klart 1965. De traditionella avlånga och häckomgärdade grusytorna, som fanns vid de flesta gravarna togs bort och ersattes av gräsmatta. 1959 godkände Byggnadsstyrelsen länsarkitekt Hans Lindéns förslag till bårhus. Bårhuset planerades att byggas i kyrkogårdens nordöstra hörn innanför kyrkogårdsmuren. Byggnaden skulle bli uppförd i slammat fasadtegel, sockel i kalksten, trappa i grå granit och tak av kopparplåt. 1982 byggdes ekonomibyggnader nordost om kyrkan, utanför kyrkogården. Åtta stycken lyktstolpar monterades 1991, på ömse sidor om kyrkan. I början av 1990-talet invigdes tillbyggnaden av vaktmästeri- och ekonomibyggnaden nordost om kyrkogården. Fram till början av 1700-talet förekom gravstenar nästan inte alls. Man började använda natursten till gravstenar i mitten av 1700-talet. 1757 bestämdes det att de som önskar gravsten, ej fick ditsätta under eller stödsten. Inte förrän omkring hundra år senare 1858 kom nästa bestämmelse som innebar att endast ett kors eller en planka fick användas som gravvård. Först i sekelskiftet 1900 blev den traditionella gravstenen vanlig. |
