Stäng fönster Kramfors kn, VIBYGGERÅ PRÄSTBORD 1:25 VIBYGGERÅ GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - VIBYGGERÅ BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1244, år 1900: 2163, år 1995: 989 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, omnämnd 1314 (DS 1946). LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten, centralt i landskapet. Den befintliga kyrkan ligger i utkanten av tätortsbebyggelse på en svag höjd (se II: VIBYGGERÅ KYRKA). Intill finns ett gravkapell från perioden 1880-1909. Vibyggerå gamla kyrka från medeltiden kyrka ligger mer perifert ovanför en skarp sluttning ner mot Dockstafjärden, ca 200 m sydväst om den nya kyrkan. I äldre tider var läget mer centralt och lättillgängligt då vattenleden gick längre in i land och närmre den gamla kyrkan. Prästgård och hembygdsgård finns invid den gamla kyrkan. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I. Medeltida, något skev salkyrka. I söder ett vapenhus och i norr en träsakristia från 1600-talet, som ersatte den ursprungliga stensakristian. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans yttertak pryds av en liten spånklädd takryttare. Vapenhuset har spånklätt gavelröste. Kyrkorummet täcks av ett flackt, tredelat paneltak med fragmentariska målningar, troligen från 1700-talet. Kyrkan har Ångermanlands äldsta orgel som tidigare stod i Skog. Predikstolen från 1740 har tillverkats av Olof Geting. Den skulpterade inramningen runt korfönstret är snidad på 1760-talet av Johan Edler d ä och målad av Carl eller Eric Hofverberg. Den slutna bänkinredningen är liksom den tredelade läktaren från 1740-talet. Bänkgavlarna, läktartaket och läktarbröstningen har dekorerats cirka 1740 av Eric Fellström. De två senare kompletterades 1935 med nya målningar av konservator Thor Hörlin. Kyrkan restaurerades och återinvigdes 1935. Till höger om korfönstret hänger ett senmedeltida triumfkrucifix, och ytterligare några medeltida träskulpturer finns i Länsmuseet Murberget. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1999. |
