Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrtälje kn, FRÖTUNA PRÄSTGÅRD 2:1 FRÖTUNA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Frötuna kyrka är belägen strax söder om Norrtälje, på en stigning i terrängen vid den norra änden av Frötuna kyrksjö. Medeltidskyrkan är byggd av oputsad kluven gråsten med tegel i röstena och har ett rektangulärt, enskeppigt långhus med ett rakavslutat, fullbrett kor i öster. I norr står en vidbyggd sakristia och i söder ett relativt stort vapenhus. I söder står även ett gravkor från 1600-talets mitt, Ösbyholmsgravkoret, även benämnt Löwenska gravkoret. Det är av putsat tegel och har karnisformad huv och lanternin med spira. Två ingångar till kyrkan finns, den ena i västgaveln och den andra i söder via vapenhuset. Kyrkorummet täcks av ett brant spånklätt sadeltak. De äldsta partierna utgörs av nuvarande långhusets två mellersta travéer och dateras till 1100-talets slut. Den ursprungliga sydportalen är bevarad och för numera mot vapenhuset. Intill norra muren syns ännu lämningar efter en romansk sakristia som stått norr om det äldsta koret. Under medeltiden har kyrkan förlängts mot både öster och väster. Den första förlängningen gjordes österut och under perioden ca 1250-75. Det nya, nuvarande korets östmur fick en trefönstergrupp med omfattning av tegel och till korets hörn flyttades de romanska hörnkedjorna av sandsten. Den nuvarande sakristian uppfördes och här slogs tunnvalv.På 1330-talet förhöjdes kyrkorummets murar med tegel varigenom gavlarna fick en brantare och mer gotisk resning. I mitten av 1400-talet slogs unikt konstruerade stjärnvalv. Vapenhuset tillkom under andra delen av samma århundrade och dekorerades med kalkmålningar av den s k Tierpsskolan. Dess östra del inreddes till kapell, troligen för Sten Sture d.ä. Bland kalkmålningarna syns vapen förda av Sten Sture och hans maka Ingeborg Tott. Kapellet avskiljs med ett skrank, ett av de fåtaliga bevarade från medeltiden i sitt slag. Vid samma tid planerades ett torn i väster, men denna tillbyggnad kom att uppföras omkring 1500 endast i samma höjd som den övriga kyrkan och inreddes istället till kapell, välvt redan från början. Kyrkorummets västra del har ett fåtal kalkmålningar. På östra muren till trapphuset mot vinden syns Sankt Kristoffer bärande Kristusbarnet. Enligt en inskrift är framställningen från 1503. Kring mitten av 1600-talet tillfogades som tidigare nämnts ett gravkor i söder. Frånsett den konstfulla predikstolen i barock är inredningen i huvudsak från 1700-talet, både altartavlan, bänkinredningen, läktaren och de s k pyramiderna på de främre bänkraderna. 1756 genomgick kyrkan en stor renovering varvid kalkmålningarna i tidsenlig stil torde ha överputsats. 1932 renoverades kyrkan åter varvid bl.a. kalkmålningarna konserverades och bänkinredningen ändrades. Kyrkan har en medeltida karaktär som interiört blandas med 1700-tal.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999