Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Falköping kn, GUDDARP 1:27 M.FL. RYTTARENS TORVSTRÖFABRIK

 Anlaggning - Historik

Historik
Anläggningen är grundad 1905-1906 av agronom Nils Hartelius och dess geografiska placering är intill stambanan mellan Falköping och Nässjö drygt 20 km söder om Falköping.

Placeringen var idealisk ur råvaru- och transportsynpunkt. Ett spår anlades ut på mossen för transport av torv in till fabriken. Ett mindre sågverk uppfördes vid maskinhuset för att i första hand såga träribb till emballeringen av balarna. Som bostäder till de många säsongsarbetarna uppfördes två baracker. 1909 var det 20 anställda på fabriken och under sommarperioden var det drygt 100 personer sysselsatta med bärgning av torv. På 1930-talet var man nära att ge upp eftersom försäljningen hade gått ner med en export till Amerika kom igång 1933. Två svåra bränder drabbade verksamheten under 1930-talet. Först var det själva torvströfabriken som eldhärjades 1934 vilken återuppbyggdes och 1936 var det träullsfabriken som först återuppbyggdes efter en brand på nyårsnatten 1946-47.

De flesta av nuvarande byggnader är uppförda efter denna brand, nyårsnatten 1946-47, då hela anläggningen brann ner.

Efter andra världskriget minskade behovet av torvströ på grund av färre men större djurbesättningar och nya gödslingssystem. Hasselfors Garden övertog produktionen 1964 och produktion av nya trädgårdsprodukter som Solmull. Hasselfors ställde också om torvströproduktionen från baltillverkning till säckpressning. De sista åren före nedläggningen 1997-98 pressades torv från Sandhagsmossen i Närke, då de egna mossarna var utbrutna.

Anläggningen drivs idag av Föreningen Ryttarens Torvströfabrik och blev under 2004 utsedd till årets industriminne av Svenska industriminnesföreningen.

Källa förutom inventeringen:
Inventering och dokumentation av industrihistoriska byggnader och miljöer i Falköpings kommun. Del II, landsbygden. (2004) Forsviks industriminnen, Uppdragsverksamheten. Rapport 2004:2