Stäng fönster Tranås kn, SÄBY 6:1 SÄBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Säby kyrkogård är liksom kyrkan av medeltida ursprung. Om dess utsträckning kan vi sluta oss till från en lantmäterikarta från 1640. Där syns att den östra kyrkogårdsmuren går alldeles invid koret. Samma karta visar en möjlig tiondebod vid västra muren. En stapel skall ännu efter tornets byggande ha stått i kyrkogårdens sydvästra hörn. Grundstenar lär ha påträffats vid gravgrävning. I samma område skall man ha gravlagt alla de som dog under pesten 1710-11. Murade grindstolpar med huggna kalkstenskrön skall ha tillkommit 1691. Innan Säbysjöns sänkningar under 1800-talet låg kyrkogården endast ett 20-tal meter från strandkanten. På en karta från 1842 ser man att kyrkogården fått en kraftig utvidgning åt öster. Under den driftige prosten S G Mellins tid 1837-56 skedde en ny utvidgning åt norr och öster 1855 i samband med en kraftig sjösänkning. De östra grindstolparna flyttades med. Prosten Mellin smidde de tre grindarna 1831-32. Kallmur och trädkrans torde vara samtida med utvidgningen 1855. På ett fotografi från 1911 kan man se området kring koret. Kvarter D i söder var långt in på 1900-talet allmän gravyta, den s.k. allmänna linjen med gratisplatser. Kvarteret upptags på bilden av de en gång så vanliga träplanksvårdarna. Endast ett ringa antal är idag bevarade. Kvarteren åt norr uppvisar enskilda gravar med resliga stenvårdar. På fotografier från 1943 och flygfotografier från samma tid kan man se att i princip alla gravrätterna har grusbädd. Detta gällde inte de äldre allmänna gravarna i samma utsträckning. Ännu 1943 växte gräset högt mellan vårdarna och små jordkullar reste sig över många av gravarna. 1921 fastställdes ritningar till ett bårhus som uppfördes i kyrkogårdens sydvästra hörn. Efter en planeringstid på tio år kom en utvidgning till stånd 1933. Denna förlades längs kyrkogårdens södra sida och projekterades av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Det var samme man som ritat bårhuset. I stora drag fullföljdes de ursprungliga intentionerna för de västra delarna, en tänkt terrassering slopades. Även den nya kyrkogården var uppdelad i familjegravar och allmänna gravar. Med början på 1950-talet gjordes flera rationaliseringar på kyrkogården, genom Griftevårdsnämnden i Tranås. Under 50-talet ordnades de allmänna gravvårdarna i kvarter D i raka rader. Vid den tiden hade det stora antalet trävårdar redan fått vika för nya i sten. Gruskvarteren E och F i väster besåddes med gräs. Förbud infördes mot nya stenramar. På 1960-talet sänktes alla befintliga stenramar till gräsnivå och grusytorna ersattes med gräs, varför nu inga grusbäddar finns kvar. De flesta av stenramarna är idag ej synliga. Alla dessa åtgärder föranstaltades av önskan att förenkla den motoriserade gräsklippningen. En stor grusplan nordväst om kyrkan minskades till en grusgång och gången som skilde kvarter A och B såddes igen. 1964 slopades en klivstätta av trä över muren i nordöstra hörnet. 1964-70 fullföljdes nya kyrkogårdens mur i öster. 1967 restaurerades de sex trävårdar som bevarats. Någon gång efter 1988 togs ena raden av lindallén mellan kvarter A och B bort. 1991 gavs efter en lång debatt tillstånd för asfaltering av grusgångarna. Ytan försågs med klistrat grus. 1992 arrangerades en minneslund i nya kyrkogårdens rundel. 2005 rustades delar av kyrkogårdsmuren upp och grindstolparnas kalkstenskrön konserverades. |
