Stäng fönster Gislaved kn, KYRKAN 1 GISLAVEDS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| 1879 ansökte friherre A F Kruse med fl era medlemmar av Gislaveds rote att få anlägga en särskild begravningsplats åt invånarna där. Detta p.g.a. de besvärliga kisttransporterna till Båraryd. Till ändamålet donerades den gamla kronoladuträdan. 1906 utvidgades kyrkogården åt norr i samband med kapellbygget. Marken donerades huvudsakligen av Svenska Gummifabriks AB. Anläggningsarbetena leddes av A J Magnusson och inbegrep planteringar. 1912 uppges plantering och ”renovering” av träd på kyrkogården. 1935 genomfördes en ny utvidgning av kyrkogården åt norr och delvis åt väster fram till de fastställda gränserna för kvarteret. För projekteringen svarade arkitekt Dag Ribbing vid Kooperativa förbundets arkitektkontor. Marken som utgjorde ett gammalt grustag donerades av byalaget och gummifabriken. Muren kring den befi ntliga kyrkogården sparades med undantag för några genombrytningar och viss omläggning. Kring de nya delarna anlades en ny stenmur, utom längs södra sidan av västra utvidgningen där ett provisoriskt trästaket uppsattes. På sikt skulle hela ytan väster om befi ntliga kyrkogården tagas i bruk. Innanför muren planterades almar. Arbetena leddes av grundläggare Herman Johansson och resultatet beskrevs i pressen som en ”mönsterkyrkogård för småländska förhållanden”. Ribbing hade upprättat diverse förslag på föreskrifter för gravarna i de olika kvarteren, exempelvis skulle vårdarna i öster vara hällar eller resta stenar med en maxhöjd på 120 cm, i den mellersta delen skulle gravarna ha grusyta med häckinramning, på den terrasserade delen i väster ha gravkulle med en maxhöjd av 90 cm på vårdarna. Genomgående skulle polerade stenytor undvikas. Det är idag oklart i hur stor utsträckning man tog fasta på förslagen. I ett brev till kyrkoherden 1944 klagade nämligen Ribbing över att ”den hittills så vackra anläggningen skulle förlora sin skönhet, ej genom vanskötsel utan genom otillfredsställande gravanordningar”. 1941 hade vissa mycket allmänna bestämmelser om gravars utformning fastställts varvid bl.a. inhägnader med staket förbjudits. 1947 genomfördes den fortsatta utvidgningen i väster fram till kvarterets södra gräns. Projektör denna gång var trädgårdsarkitekt Hugo Lindqvist, Borås. Gravkvarteren utfördes helt i gräs med häckar som både skulle bilda slutna gårdar och tjäna som fond för stenarna. Grusgravar med inramning ville arkitekten helst undvika, eventuellt kunde de samlas i vissa avdelningar, vilket närmast tycks ha blivit fallet. Vidare anlades en urnlund i norra delen av den redan befi ntliga västra utvidgningen. 1966 uppfördes en förrådsbyggnad ritad av arkitekt Per Rudenstam, Gislaved. |
