Stäng fönster Ekerö kn, MUNSÖ PRÄSTGÅRD 1:32 MUNSÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Munsö kyrka uppfördes som rundkyrka under 1100-talet. Kyrkan hade då delvis funktionen som försvarsanläggning. På rundhusets vind fanns ett stort rum för skyddssökande människor och deras ägodelar, den s k Jungfrukammaren. Ovanför skyddsvåningen fanns en skyttevåning, där männen försvarade kyrkan genom skyttegluggar på rundhusets murkrön. Idag finns ingenting kvar av denna översta våning. Under 1300-talet uppfördes sakristian i norr. Vapenhuset i söder uppfördes under 1400-talet, men kryssvalvet av tegel tillkom dock något senare. Under 1470-talet uppfördes det kupolliknande valvet i rundhuset, antagligen efter en eldsvåda. 1651-58 uppfördes gravkoret i söder för räntmästaren Peder Pedersson Bergenfeldt på Bona. Under 1700-talet såldes gravkoret och hamnade i familjen Gierttas ägo, men alltsedan det uppfördes har det, trots ett flertal ägarbyten, hört till gården Bona. Det var i samband med en reparation 1704-08, ledd av stadsbyggmästaråldermannen Petter Lindberg, som kyrkans västra tillbyggnad uppfördes, i syfte att stödja den skadade rundmuren. Under koret inrättades ett gravkor för J Nordschöld med familj. Vid samma renovering ersattes rundhusets koniska tak med den spånklädda barockhuv rundhuset täcks av idag. Det nuvarande koret uppfördes efter förslag av kungl Byggmästaren J Möller 1719, och ersatte då kyrkans äldre, halvrunda kor. Samtidigt vidgades triumfbågen. Under östra koret inrättades ett gravkor för E Adelstierna med familj. I samband med en renovering 1856 förstorades fönstren i rundhuset. Munsö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Kommunala områdesbestämmelser finns för avsikt att skydda landskapsbild och bebyggelse. De äldsta spåren av bosättningar som påträffats på Munsö har järnålders- eller bronsålderskaraktär. Flera av storgodsen i området har anor och rötter i yngre järnåldern. Sedan medeltiden var gården Bona Munsös största gods. När gården nämns för första gången 1185, ägdes den av ärkebiskopen i Uppsala. Möjligen var det biskopen som lät bygga Munsö kyrka för att den skulle fungera som befäst tillflyktsplats för Bonagodset. Rundkyrkorna i Mälardalen uppfördes just med tanke på försvar. Kyrkans cirkelformade plan har dock även ansetts vara ett arkitektoniskt tema som återgår till Kristi grav. Namnet Munsö knyts samman med sundet mellan Adelsö och Munsö. Muns- skulle vara genitiv av mun "mynning", d v s Björkfjärden. En annan tolkning är ordet mund "riktpunkt". KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk- topografiska, arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980 Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987 Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986 Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet, remissyttrande 2007-03-08 Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen serie U:22, 1997 Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Tuulse, A, Munsö kyrka. Upplands kyrkor - 80, Uppsala 1956 Tuulse, A, Sveriges kyrkor. Band VI, Häfte 1, Färentuna härad, västra delen, Stockholm 1954 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Munsö kyrka ligger i gammal kulturbygd i Mälaren. Kyrkan byggdes antagligen som gårds- och försvarskyrka åt ärkebiskopen, som var ägare av öns huvudgård Bona. Kärnan är en rundkyrka som sedan utvidgats med sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan har en rektangulär förlängning i väster, smalare polygonalt kor och ett polygonalt gravkor vidbyggt söder om koret. Med sina många utbyggnader och olika takformer har den fått ett speciellt, oregelbundet utseende. Det runda kärnpartiet uppfördes under 1100-talet. Sakristia och vapenhus tillkom under 1400-talet, då även rundhuset fick sitt stjärnvalv. 1651-58 byggdes gravkoret. Den västra förlängningen tillkom 1707, som ett stöd för kyrkan som höll på att rämna. Vid samma tillfälle fick rundhuset sin karaktäristiska barockhuv. Det nuvarande, polygonala koret uppfördes 1719. De medeltida delarna är uppförda av gråsten, övriga delar av tegel. Kyrkan har restaurerats 1856, rådgivare Fredrik Scholander, och 1967, men utan några väsentliga förändringar. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996 |
