Stäng fönster Ödeshög kn, HEDA 7:1 HEDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - HEDA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 760, 1900: 1013, 1995: 275 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en ås vid ett vägskäl ca 8 km norr om Ödeshög. Landskapet är fornlämningsrikt. Närmast kyrkan ligger en skola och en hembygdsgård. Här var tingsplats under 1500- och 1600-talen. Miljön utgör en viktig del av riksintresseområdet runt Tåkern. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den från början medeltida stenkyrkan består av ett tvåskeppigt långhus med korsarmar och ett halvrunt korutprång, på långhusets sydsida ett kapell och i väster ett torn. Dendrokronologisk analys har visat att kyrkan uppfördes vid 1100-talets mitt, men den har sedan byggts om kraftigt. Från den äldsta byggnadsfasen är bara tornets bottenvåningen och delar av långhusmurarna bevarade. Kyrkans ursprungliga utformning i öster är inte känd. På södra sidan byggdes ett kryssvälvt kapell något decennium senare. Det har haft en vindsvåning, sannolikt med utgång till en långhusläktare av vilken delar av en stenkolonn bevarats. I kapellets bottenvåning är en piscina inmurad med en relief som föreslagits föreställa kung Karl Sverkersson. Sannolikt har kapellet varit privat med möjlighet för innehavaren att följa mässan från läktaren. Ytterligare ett decennium senare tillkom ett sidoskepp åt norr. Skiljeväggen in mot långhuset bröts ner, utom ett tre partier som fungerade som pelare. Det försågs med egen ingångsportal. Samtidigt byggdes det gamla tornet om i de övre våningarna. Även koret förstorades samt gavs en rak avslutning. Arbetena visar släktskap med cisterciensisk arkitektur. Under medeltiden tillkom också en sakristia på korets norrsida och ett vapenhus utanför södra kapellet. År 1852 lade Carl Georg Brunius fram ett förslag till utbyggnad, som tillät det mesta av den gamla kyrkan att står kvar. Ombyggnaden gjorde att sakristian och vapenhuset revs. Kyrkan stod klar i sin nya gestalt 1858 med den östliga korsarmen och absidkoret. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har blottat kalkstensmurverk. Det romanska västtornet är högt och ele-gant sirat med lisener och rundbågsfriser samt med en kolonnett i vardera ljudgluggen. Tornet kröntes ursprungligen av en kalkstensmurad huv (avbildad av Brenner omkring 1670), som i hörnen omgavs av mindre prydnadstorn. Den nuvarande tornhuven, liksom de dekorativa bågfriserna längs gavelröstena, tillkom vid 1850-talets ombyggnad. De befintliga, rundvälvda fönsteröppningarna i de medeltida byggnadskropparna bröts upp under 1700-talet. Kyrkans tvåskeppiga långhus har murade tunnvalv, samtida med utvidgningen under 1100-talet, varav sidoskeppets är tvärställda. Interiören präglas i sin nuvarande gestalt framförallt av en restaurering 1950 under Johannes Dahls ledning, varvid flera av 1850-talets förändringar avlägsnades. Vid detta tillfälle inrättades en sakristia i norra korsarmen och södra kapellet som utgjort vapenhus blev dopkapell. Södra korsarmen försågs med orgelläktare. Inredningen förnyades också till största delen. Altarring, predikstol, bänkar och altarprydnad tillkom 1950. Den senare består av senmedeltida skulpturer från ett altarskåp, som givits en ny inramning. Däremot behöll man den gamla orgeln med fasad från 1776 gjord av Lars Strömblad. Flera av kyrkans medeltida skulpturer har inrymts i dopkapellet, några har dock beretts plats i kyrkorummet. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är från 1200-talet. En senare dopfunt av Mikael Hacke från 1661 har bara skålen bevarad, medan foten tillkom 1983. Den medeltida träskulpturen består bl.a. av en romansk madonna, en romansk biskop (?), ett triumfkrucifix från 1200-talets mitt eller senare hälft och en madonna från sent 1400-tal. Orgeln har verk av Åkerman & Lund från 1913. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
