Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Östhammar kn, HARVIK 4:28 DANNEMORA GRUVOR, GRUVLAVEN, SOVRINGS- OCH ANRIKNINGSVERKET, GRUVSTUGAN OCH TRANSPORTBANDET

 Anlaggning - Historik

Historik
Gruvlaven, sovrings- och anrikningsverket, gruvstugan och transportbandet
Under första världskriget minskade efterfrågan på järnmalm. Brytningen i Dannemora minskade kraftigt för att helt upphöra efter en långvarig strejk år 1927. Produktionen återupptogs först 1935. Två år senare ombildades Dannemora gruvintressenter till aktiebolag med Fagersta Bruks AB som största ägare. År 1946 beslöts att ett nytt centralschakt skulle sänkas och att ett nytt sovrings- och anrikningsverk skulle uppföras. Schaktningsarbetena för den nya laven påbörjades i oktober 1948. Sovringsverket började man bygga i maj 1953. Den 16 maj 1955 togs anläggningen i drift. Två år senare var även anrikningsverket och gruvstugan uppförda. Med den nya anläggningen kunde produktionen nära nog tredubblas. Laven, sovrings- och anrikningsverket byggdes i armerad betong med utvändig isolering av putsad lättbetong. Ritningarna utfördes av Allm. Betongbyggnadsbyrån i Stockholm, Gruvlaven är 72 meter hög och innehåller hisschakt för två bergskipar förutom personhiss, f.d. vattenmagasin för Österbybruk och Dannemora samt mindre lokaler för reparationsarbeten m.m. Sammanbyggd med laven är sovringsverket, där malmen, sedan den passerat två grovkrossar under jord, bearbetades till olika fraktioner av styckemalm, mull och makadam. Malmen forslades sedan vidare via transportband till malmupplaget, där den lastades på järnvägsvagnar för transport till Hargshamn och utskeppning. Via en förbindelsegång över järnvägsspåret kom man till gruvstugan som innehöll kontor, omklädningsrum och matsalar. Efter nedläggningen av gruvan år 1992 har schaktet gjutits igen och gruvan fylls nu sakta med vatten. I sovringsverket har en del utrustning lämnats kvar, i övrigt har den rivits ut och skrotats.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1998-12-18, Dnr 221-176-98