Stäng fönster Kristinehamn kn, VISNUMS PRÄSTGÅRD 2:2 M.FL. VISNUMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - VISNUM BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2282, år 1900: 3405, år 1995: 2864 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande 1700-talskyrkan ligger på Vänerslätten söder om Kristinehamn på en höjd i en flack uppodlad dalsänka omkring ån Visnan. Ett område som omfattar flera järnåldersgravfält, den medeltida kyrk- och begravningsplatsen, belägen intill prästgårdens trädgård, samt 1700-talskyrkan, utgör riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Vid en arkeologisk undersökning 1963 blottlades grunden till en medeltida träkyrka. Den hade ett rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. I liv med norra långhusväggen och östra korväggen fanns en smal sakristia. I öster var ett vapenhus beläget. Planformen var alltså ungefär densamma som i Södra Råda och Hammarö medeltida kyrkor. I klockstapeln finns några återanvända stockar och även brädor med målningsfragment, från den gamla kyrkan. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II. Den nuvarande träkyrkan i Visnum uppfördes i huvudsak 1730-33, under ledning av byggmästaren Philip Eckel, som också svarade för den samtidigt uppförda klockstapeln söder om kyrkan. Den timrade kyrkan har korsformad plan med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia mellan den östra och norra korsarmen samt vapenhus från 1742 framför väst-, syd- och nordgaveln. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är såväl exteriört som interiört välbevarad. Kyrkans timmerväggar är spånklädda och rödmålade under spåntäckta, valmade sadeltak; rundbågiga fönsteröppningar. Ingångar via vapenhusen. Kyrkorummet täcks av två korslagda trätunnvalv. Inventarier som altaruppsatsen, av Isak Schullström 1745, och predikstolen, ursprungligen från 1684, men kompletterad 1773, är utförda i den då förhärskande barockstilen och harmonierar med kyrkobyggnadens karaktär. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005. |
