Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Motala kn, FORNÅSA 21:1 FORNÅSA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - FORNÅSA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 640, 1900: 750, 1995: 671

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger en dryg mil sydost om Motala vid ett vägskäl på en markerad höjd i landskapet med vida utblickar och väl synlig. Den omges av en i bruk varande skola (1999), prästgård samt församlingshem med pastorsexpedition. På kyrkogården står den gamla, rödförgade klockstapeln, som innehåller ett bisättningsrum. Byn innehåller flera lantbruk och utgör ett levande sockescentrum.

I samband med restaurering 1955-56 påträffades del av en runstensförsedd lockhäll till ett kristet gravmonument från 1000-talet.

RASERAD KYRKA / RUIN -



DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare absidkor, en sakristia på korets nordsida samt ett torn i väster. Kärnkyrkan härrör troligen från 1100-talet. Långhuset har förlängts i väster, senast under senmedeltiden när valven slogs. Även sakristian är sannolikt medeltida. Ett troligen medeltida vapenhus har funnits i söder (teckning av P. A. Säve 1864). Det nuvarande tornet byggdes 1901 av arkitekt Ludvig Peterson i sam-band med en restaurering. Vid detta tillfälle raserades en murad tillbyggnad av långhusets bredd i väster. Denna var av okänd ålder och fungerade uppenbarligen som vapenhus.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av sadeltak utom absiden som har kontak. En möjligen medeltida takryttare togs ned 1762. Långhus och kor har stora rundbågiga fönster, som i sin nuvarande form härrör från 1750. Västtornet från tidigt 1900-tal kröns av en hög, nedtill bruten, spira. Tornets nordsida har ett litet rundfönster, på södra sidan finns ett lägre, halvrunt trapptorn. Under dess takfall finns en dekorativ tandsnittsfris, liksom på trapptornets översta del som täcks av ett litet kontak. Ingång sker i väster genom tornets bottenvåning. Kyrkorummet täcks av ribbvalv, tre i långhuset och ett i koret, troligen från senmedeltiden. Ovan valven finns figurativa kalkmålningar från 1200-talets början. Det välvda kyrkorummet dekorerades också med kalkmålningar i den s.k. Risingeskolans stil under 1400-talets senare hälft. Vid restaureringen 1901 flyttades alla äldre inventarier till tornkammaren, bortsett från 1714-års altartavla. År 1956 restaurerades kyrkan under ledning av Kurt von Schmalensee varvid de redan upptäckta, romanska målningarna konserverades och kyrkorummets senmedeltida kalkmålningar i Risingeskolans stil framtogs, liksom absidens ursprungliga romanska fönster. Bänkinredningen från 1901 gjordes om och slutna bänkkvarter återskapades.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan har två romanska dörrar med järnsmide bevarade. Dopfunten är från 1660. Skadade äldre inventarier från olika århundraden finns utställda i en tornkammare.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.