Stäng fönster Haninge kn, VÄSTNORA 4:13 HÄRINGE KAPELL
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Häringe kapell invigdes den 22 september 1929 av Sam Stadener, biskop i Strängnäs stift. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud svarade 1929 för omgestaltning med ritningar till ”Förändring av bostadshus till Kapell vid Häringe Gård” samt för klockstapelns utformning genom ritning till nybyggnad av ”Klockstapel vid Häringe Kapell”. Ove Leijonhufvud (1883–1962) har restaurerat Jakobs kyrka 1933–1937 och även utformat kyrkans ljuskronor. Han har vidare ritat Landsorts kapell, byggt 1937 och gjort förslag till ombyggnad av Muskö kyrka 1952. Vid Ludgo i Sörmland har Ove Leijonhufvud ritat familjen Trolle-Löwens gravkor 1937. Häringe kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Namnet Häringe kapell har hävd sedan cirka 20 år tillbaka, tidigare kallades det för Kyrkogårdsbackens kapell. Att Kyrkogårdsbacken användes som begravningsplats för flottans döda i slutet av 1600-talet finns belagt. Den exakta platsen för begravningsplatsen var bortglömd redan i slutet av 1800-talet, men den bör ha legat i den del av kapelltomten som gränsar till landsvägen eller strax nedanför den nuvarande kapelltomten. Oklart om begravningsplatsen ska betraktas som övergiven och därmed skyddas som fornlämning. Kapelltomten anges i Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Haninge kommun som kyrkogård. Häringe gård har förhistoriskt ursprung. På 1300-talet bör det fasta hus ha funnits som det finns rester av efter att det brändes i början av 1500-talet. Ägare har varit bl a Sten Sture d ä, Gustav Vasa och Gustav II Adolf, som i sin tur förlänade godset till Gustaf Carlsson Horn. En ny säteribyggnad uppfördes på 1650-talet, då Agneta Horn var ägare. Under 1700-talet gjordes Häringe om till fideikommiss av Otto Johan Löwen, vars släkt ägde gården fram till 1929. Den siste innehavaren av Häringe fideikommiss, friherre August Trolle Löwen och hans maka, lät på ägolotten nr 17 å ägorna till Västnora 4 färdigställa ”därå liggande kapellbyggnad, klockstapel med klocka och kyrkvaktarbyggnad med nödiga uthus så snart allt efter reparation och nybyggnad blir färdigt att begagnas” av Västerhaninge församling. Avsikten var att det skulle ägas och förvaltas av församlingen såsom en from stiftelse under namnet Kyrkogårdsbackens kapell. Gåvobrevet då församlingen fick överta kapellet är daterat 10 juni, 1937. Kapellbyggnadens ursprungliga funktion och husets ålder är oklart. Den folkliga traditionen och häradskartan från 1900-talets början kallar byggnaden för ”Skogvaktarboställe”. Enligt arkitekt Ove Leijonhufvud är kapellet byggt i tegel, ett byggnadsmaterial som tyder på speciella krav. Hela byggnaden, särskilt interiören, genomgick på 1920-talet en omgestaltning till kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds förslag. Kyrkvaktarbostaden intill kapellet beboddes till en början av f d trädgårdsmästaren på Häringe som var kapellets kyrkvaktmästare och nyttjade marken intill kapellet för trädgårdsodling. Byggnaden ritades av samme arkitekt och uppfördes samtidigt med tillkomsten av kapellet. |
