Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, SÖDERMALM 7:48 S:TA MARIA MAGDALENA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kung Magnus Eriksson grundade omkring 1350 ett begravningskapell för fattiga på platsen för den nuvarande S:ta Maria Magdalena kyrka. Enligt E Lundmark (Sveriges kyrkor), finns delar av det torn som uppfördes omkring 1430 kvar i det nuvarande tornet. I början av 1500-talet byggdes kapellet om och till. Flera bostadshus intill kyrkan var omgivna av en mur och anläggningen kom att fungera som en liten fästning. Eftersom fienden hade utnyttjat kyrkan i anfall mot staden, lät Gustav Vasa riva den till stora delar år 1527.

Befolkningen på Södermalm ökade men saknade en kyrka. På initiativ av Johan III började 1588 återuppbyggandet av S:ta Maria Magdalena kyrka i anslutning till det medeltida tornet. Projektet lades ned i och med kungens död 1592. Medan bygget stod stilla fungerade Södermalms kapell eller det s k Sture-kapellet på den östra delen av stadsdelen som församlingskyrka. Först år 1625 hade byggnationerna kommit så långt att gudstjänster kunde hållas i kyrkan.

I och med gaturegleringen på 1640-talet gick inflyttningen till Södermalm snabbt och en församlingsdelning blev aktuell. 1654 delades malmen i en östlig, Katarina, och en västlig,
S:ta Maria Magdalena församling. Det dröjde inte länge innan S:ta Maria Magdalena kyrka åter var för liten. Vid två tillfällen byggdes kyrkan till under 1600-talets andra hälft.

År 1759 brann kyrkan och en stor del av omkringliggande bebyggelse. Restaureringen innebar förutom exteriöra förändringar även att den nuvarande altaruppsatsen och predikstolen kom på plats. En provisorisk tornhuv uppfördes, vilken inte ersattes förrän 1824 med den nuvarande. 1926 togs ett helhetsgrepp på kyrkans interiör av arkitekt L I Wahlman. Året innan hade Maria Magdalena församling delats och Högalids församling bildats på Södermalms västra del.