Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Motala kn, LÖNSÅS 8:1 LÖNSÅS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - LÖNSÅS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 520, 1900: 573, 1995: 367

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på en ås vid en vägkorsning. I kyrkans närhet finns ännu f.d. skola och lärarbostad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett torn med en kraftig försträvning i väster samt en sakristia i vinkeln mellan tornet och långhusgavel. I: Av den äldsta stenkyrkan, troligen från äldre medeltid, återstår delar av långhusets sydmur (en portal i ursprungligt läge påträffades vid restaurering 1966). Dess ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen, eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad under medeltiden erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd (Broocman). Det finns skilda uppfattningar om när denna omgestaltning skedde, antingen redan under 1200-talet (ms av Samuel Hedlund i SvK) eller under 1400-talet (Cnattingius 1971). Kyrkorummet var välvt, troligen under 1400-talet. År 1618 tillbyggdes korsarmar. År 1737 tillbyggdes ett vapenhus. Riven, förutom tornet och delar av långhusets sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1777 av byggmästaren Peter Östberg i Skänninge, med återbruk av föregångarens torn och delar av långhusmuren. Enligt uppgift (Cnattingius 1971) var det gamla tornet mycket bristfälligt och måste "nedtagas", varefter det åter "uppbyggdes" 1799. Vilka åtgärder som vidtogs i tornkroppen är således något osäkra - och om försträvningen i väster kan sättas i samband med dessa. Av allt att döma återstår dock större delen av medeltidstornet i det befintliga. Det står ej mittför västfasaden utan något förskjutet åt söder. Sakristians datering är oklar.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Enkel exteriör präglad av byggnadstidens detaljfattiga former. Vitputsade fasader, genombrutna av rundvälvda fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett sammanhängande sadeltak, valmat i öster. Tornet kröns av en pyramidformad huv med lanter-nin. Taktäckningsmaterialet är till dels plåt, till dels spån. Ingångar i väster samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet täcks av ett flackt trätunnvalv på en profilerad taklist. Interiören har förändrats vid restaureringar 1867-69, 1939 och 1966. Vid restaureringen 1939 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee framtogs ursprungliga färglager på den äldre inredningen. Altaruppsatsen med altartavla utfördes av Pehr Hörberg 1804. Predikstolen från 1666 kom från den gamla kyrkan. Bänkinredningen förnyades 1867, men byggdes om i samband med Schmalensees restaurering. Orgelfasaden utfördes för Pehr Schiörlins orgel 1789, orgelverket förnyades 1940.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret står en dopfunt av trä från 1879. Den är gjord den dövstumme Carl Gustaf Westrell. Han hade utbildats vid Manilla och senare blivit anställd av byggmästaren August Nyström i Kristberg. Den i bruk varande marmorfunten tillkom i samband med restaureringen 1939.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.