Stäng fönster Västervik kn, DALHEMS PRÄSTGÅRD 1:14 DALHEMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik 1878 års kyrka är byggd på samma plats som den medeltida kyrkan. Dagens kyrkogård bör därför till viss del sammanfalla med det område som brukades som kyrkogård redan under medeltiden. På fotografier tagna inför rivningen av den gamla kyrkan kan man ana en del av kyrkogården närmast långhusets södra vägg. Bilderna visar en vildvuxen äng med flera trävårdar i rader. På andra bilder från samma tid ser man att kyrkogården varit omgärdad av en stenmur. Ingången i väster markerades av två putsade, men svårt skadade, portstolpar försedda med plåttak. En stiglucka i norr ledde in till kyrkogården. Den förefaller ha varit murad, putsad och avfärgad i vitt samt täckt av ett spåntak likt den medeltida kyrkans. På norra sida av kyrkan stod också en klockstapel som troligen revs när den nya kyrkan stod klar. På norra och västra sida växte flera träd. I samband med byggandet av den nya kyrkan gjordes också arbeten på kyrkogården. Ett förslag till utvidgning av kyrkogården togs fram av länsträdgårdsmästare Holmberg. Exakt vilket område som utgjorde denna utvidgning är inte helt klart. Den bör dock ha inbegripit kvarteren D och E. Den utvidgade kyrkogården stod klar 1879. Då hade ingångarna till kyrkogården i norr och väster försetts med portstolpar av sten tillverkade av stenarbetaren Bruzén och smidesgrindar från Överums Bruk. Nästa utvidgning av kyrkogården gjordes 1922. Förslaget till utvidgning och omläggning av kyrkogårdens äldre delar gjordes av arkitekten Frej Klemming. Arbetet med Dalhems kyrkogård utförde Klemming i början av sin yrkeskarriär. Han skulle senare i livet arbeta som stadsarkitekt i Eskilstuna och i Strängnäs. I Klemmings plan för arbetena på Dalhems kyrkogård ingår också en beskrivning av de befintliga delarna. Kyrkogården sägs vara vacker och något vildvuxna. Gravkvarteren omges av kastanjer och alm och hela kyrkogården inhägnas av en 1,4 m hög hagtornshäck. Det finns också björkar, barrträd och syrener på kyrkogården. Han berättar att lutningsförhållandena på kyrkogården gör att endast tre kvarter kan utnyttjas fullt ut. Det finns dock ingen plan för hur kvarteren skulle ordnas. Allmänna gravar och familjegravar har blandats och flera gravar kan man bara nå genom att gå över andra gravar. I det första förslaget till utvidgning som Klemming arbetade fram skulle det nya områdets gräns i väster gå i en rak linje från den gamla kyrkogården vilket gjorde att det skapades ett triangelformat område som inte utnyttjades. Församlingen och arkitekten var eniga om att detta var olyckligt eftersom ett sådant område lätt förvandlades till upplag för allt möjligt. Därför såg man till att inkorporera detta område i kyrkgården och planterade en syrenhäck som skärmade av kyrkogården från kyrkstallarnas baksida. Idag är dessa kyrkstallar rivna och en mindre arbetsbod för kyrkogårdsvakmästarna har byggts. Arkitekt Klemmings plan för den nya kyrkogårdsdelen hade en tydlig klassicistisk struktur. Den gång som gick från kyrkans södra ingång förlängdes liksom allén som markerade gången. Övriga gångar i nord-sydlig eller öst-västlig riktning på den nya delen möttes i räta vinklar. Längst i söder, där gången från den gamla kyrkogården tog slut och gångar på den nya kyrkogårdsdelen möttes, skapades en grusad plats med planteringsland. Gångarna fungerade som avgränsningar för gravkvarteren. Även den nya kyrkogårdsdelen försågs med en trädkrans. En häck planterades i norra delen av det nya området. Enligt Klemmings plan skulle fler träd ha planterats men det verkar inte ha blivit av. Den största avvikelsen från planen gäller utformningen av gravkvarteren. Klemming ville placera gravvårdarna i rader i öst-västlig riktning men de lades istället i nord-sydlig riktning. Man kan tänka sig att det här varit starka traditioner inom församlingen som ledde till avsteget. När gravarna placerades i nord-sydliga rader så kunde gravvårdarna vändas mot öster, så som traditionen bjöd. Arkitekt Klemming hade också förordat att gravplatserna skulle sås in med gräs. Han såg gärna att man gjorde så även med gravplatser på den äldre delen av kyrkogården. Detta gjordes dock inte och på den nya kyrkogårdsdelen anlades köpegravarna med grusbeläggning. I sin beskrivning av de äldre delarna av kyrkogården hade Klemming noterat att familjegravar och allmänna gravar blandats. Nu skapades ett sammanhängande linjegravsområde i kvarter H. Det nyanlagda området stod klart i början av 1920-talet och förefaller ha tagits i bruk omgående. De äldsta gravvårdarna som finns i kvarter H är från 1925 och på en flygbild över området från 1935 syns tydligt att den östra delen av det nyanlagda området är i bruk. Från 1950 finns flera flygbilder och på dessa kan man se att köpegravarna utmed huvudgången i kvarter F har börjat tas i bruk. Samtliga förefaller vara belagda med grus. Flygbilderna från 1950 i museets arkiv verkar ha tagits vid två olika tillfällen under året. På några av bilderna finns kyrkstallarna med men dessa saknas på två av bilderna. På de båda sistnämnda bilderna ser man mogna sädesfält. De är alltså tagna på sensommaren och kyrkstallarna måste därför ha rivits sommaren 1950. Den äldre delen av kyrkogården är dold i grönska. Stora träd finns både i gravkvarteren och i kyrkogårdens omgärdning. I dag är trädkransen i kyrkogårdens västra del borttagen, i söder har den glesnat p.g.a. trädens ålder medan den i öster tagits bort och föryngrats med unga lindar. Dessa träd bör, av storleken att döma, ha planterats för ca 15-20 år sedan. I övrigt är det inte känt när förändringarna genomfördes. Allén som kantade huvudgången är borta frånsett tre höga klippta tujor. Flygbilderna visar också att det stått höga tujor utmed gången som går från kyrkans västra ingång till den södra ingången. Dessa är idag ersatta av knuthamlade almar på både östra och västra sidan om kyrkans södra ingång. När detta gjordes är inte känt. År 1954 byggdes en gravkällare på västra sidan av kullen i kvarter D. Planen omfattade ursprungligen en bisättningskällare och ett kapell som förbands genom en hiss. Det blev dock en enklare anläggning som byggdes. Ritningar till gravkällaren utfördes av Åtvidabergs Byggnadsbyrå och uppfördes underledning av byggmästare Werner Johansson, Ukna. Gravkällaren är placerad i sluttningen och byggd av betongblock. Utseende på kyrkogårdens omgärdning förefaller ha skiftat. På en odaterad bild som hänger i församlingshemmet omges kyrkogården i norr av ett Gunnebo-stängsel. Häckar, plank och spiraltråd ska också ha förekommit. År 1967 tillkom det smidesstaket som omger kyrkogården i norr och nordväst fram till den västra ingången till kyrkogården. Staketet tillverkades av elever vid Överums yrkesskola. Eventuellt tillkom då också de grindar som finns vid kyrkogårdens västra ingång. Om det tidigare inte funnits någon grind på platsen eller om de ersatte en äldre grind är inte känt. Flera av de grusgångar som fanns på den nya delen av kyrkogården och också mellan kvarter C och E har under senare tid såtts in med gräs. Enligt en uppgift ska det ha gjorts i mitten av 1980-talet. Under 1980-talet påbörjades också arbetet med en minneslund. Den stod klar 1989. Vid grävningsarbete inför anläggandet påträffades en gjutjärnsvård som idag står uppställd i minneslunden för att utmärka platsen. |
