Stäng fönster Värnamo kn, RYDAHOLMS PRÄSTGÅRD 1:4 RYDAHOLMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Rydaholms kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogårdens tidigaste utsträckning är okänd. I samband med Dackefejden skall Gustaf Stenbocks styrkor ha haft ett befäst läger direkt väster om kyrkogården, av vilket ännu rester av vallar och grav finns. Kyrkogården hade fram till början av 1900-talet en ängsliknande karaktär med ett fåtal oregelbundet stående vårdar inom gräsytor, vilket kan ses på en teckning från 1880-talet. Ytorna var uppdelade i grifteplaner, tillhöriga socknens olika hemman, en sedvänja som bestod in i 1900-talet, om än i begränsad omfattning. Kyrkogården har varit omgärdad av stenmur, troligen sedan 1700-talet. De båda ingångarna i nordost och söder hade timrade stigluckor. Dessa skulle hållas låsa för att inte Klockaregårdens kreatur skulle komma in och vegetera bland gravarna. Vid sidan av luckorna fanns därför klivstättor av trä. 1825 beslutades efter ett förslag av pastor Lars Gadolin att runt kyrkogården ”plantera träd af hvarjehanda ädlare slag” till dess ”förskönande”, vilket också skedde. Eftersom kyrkans nybyggnad 1793 mycket inkräktat på den redan trånga kyrkogården beslutades 1830 om utvidgning. Denna kom dock till stånd först 1859. Utvidgningen skedde åt söder på en trädgård som klockaren brukat. En ny stenmur anlades runt kyrkogården, till vilken nyttjades ett flertal gamla stenvårdar som var kullfallna eller lutade. Stigluckorna flyttades och användes under en period som kyrkstallar. Ingångarna fick stenstolpar huggna av korpral Sven Kopp och smidesgrindar. En trädkrans planterades längs med murarna. Samma år revs den klockstapeln som stått nordost om koret. 1899 revs den timrade tiondebod som stått i kyrkogårdens nordvästra hörn, sammanbyggd med muren. Detta var också den plats där självspillingar och brottslingar tidigare begravdes. I början av 1900-talet ordnades kyrkogården med kvarter av med ligusterhäckar) inhägnade grusgravar mellan rätvinkliga grusgångar. Därmed bröts traditionen med grifteplaner. Hemmansägarna sökte sig istället nya platser längs med gångarna, där gravarna blev väl synliga. 1920 byggdes landsvägen vid kyrkogårdens västra sida om, varvid muren där revs och ersattes med en hagtornshäck. Stenmaterialet blev fyllnad till vägen. 1929 utvidgades kyrkogården åt norr och söder, varvid de gamla murarna flyttades och återuppfördes med befintligt material. Några äldre gravvårdar tycks därvid ha tagits till vara och placerats på kyrkogården. De nya kvarteren ordnades med rätvinkliga grusgångar i likhet med övriga kyrkogården. Kring den nya utsträckningen planterades nya trädrader. Även de nya kvarteren kom till stor del att bestå av grusgravar med häckinramning. 1949 uppfördes i sydost ett bårhus efter ritningar av arkitekt E Erlandsson, vilket med sin grå puts avsågs samspela med kyrkan. Vid okänt tillfälle igenlades de inre grusgångarna i kvarteren från 1929. 1961 utvidgades kyrkogården åt öster enligt ett förslag av trädgårdsarkitekt Ragnar Ekstedt. I samklang med de nya kyrkogårdsidealen lades gravarna ”helt i gräsmatta, utan särskild inramning”. I norr reserverades ett urngravsområde. Utvidgningen omgärdades med en ny stenmur och mot öster även en rad med björkar. En öppning i gamla kyrkogårdsmuren gjordes mitt för koret och i linje med denna ordnades en gravfri ”centralplats” med ”klosterbrunn” och rhododendronbuskar. 1967 ersattes hagtornshäcken mot landsvägen av en stenmur i likhet med den från 1961. Gången från huvudgrinden i väster fram till tornet belades med grå kalksten. Arbetet utfördes av fi rma Henricsson & Lövgren från Smålandsstenar. 1980 skedde en fortsatt utvidgning österut, även denna gång projekterad av Ekstedt. Denna kom därmed att inbegripa den s.k. ”Stora Hålan”. En minneslund anlades och nya stenmurar byggdes. Den östra muren gavs en svag rundning som skulle svara mot den gamla landsvägssträckningen. Under 1900-talets sista decennier har större delen av kyrkogårdens grusbäddar tagits bort och till viss del ersatts med rygghäckar som strukturskapare. 2001 nedtogs häcken mellan minneslunden och Stora Hålan. Jordningsytan utmärktes med gatsten och två sittplatser anordnades. Förslaget var upprättat av Landskaparna. 2005 tillkom nya armaturer längs gången mellan torn och huvudentré. |
