Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Borgholm kn, PASSADEN 2 BORGHOLMS KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
Borgholm har idag en kyrka och en kyrkogård som båda stod klara 1879. Kyrkplatsen har
ingen koppling till någon äldre kyrkobyggnad men på kyrkogården byggdes ett kapell under
medeltiden. Dess exakta byggår är inte känt men kapellet ska ha varit helgat åt S:t Evald. Det
omnämns första gången i biskop Brasks kapellförteckning från 1515 men uppgifterna
inskränker sig till orden ”Elavi in Borgholm”. Byggnaden stod kvar relativt intakt ännu 1768
då den beskrevs av Petter Åstrand i boken Beskrifning öfwer Öland. Enligt Åstrand hölls
gudstjänster i kapellet under den katolska tiden men någon närmare upplysning om när
kapellet togs ur bruk finns inte. Byggnaden förföll och revs slutligen 1820. Året innan hade
byggnaden, som nu förvandlats till en ruin, avritats av N I Löfgren. Enligt Löfgren var
kapellet 14 alnar långt och 11 alnar brett. Bilden visar att kapellet hade höga gavlar samt en
dörr och ett fönster. Det framgår också av bilden att kapellet varit omgiven av en kyrkogård
med en mur omkring.

I närheten av Borgholm fanns ytterligare en kyrkplats nämligen Borgs kyrka. I det skriftliga
källmaterialet omtalas kyrkan första gången 1346. Uppgifterna om kyrkan är knapphändiga.
Det förefaller dock som att den under slutet av medeltiden övergick till att vara ett kapell som
troligen tillhörde Räpplinge församling. Kapellet ska ha förstörts i samband med
Kalmarkriget 1610. Därefter ska marken ha odlats upp. Kapellet återfanns och undersöktes
1971. Man fann då rester av byggnaden, gravar och fragment av gravvårdar. Under kapellet
fanns flera gravplatser. De daterades från 1200-talet fram till dess kapellet förstördes. Man
fann även flera gravar i ett område 12-13 meter från kapellet. Även resterna av en skalmur påträffades 13 meter från kapellets södra vägg. Bland gravvårdarna fanns exempel på
stavkorshällar och liljestenar som dateras till 1200-tal. Platsen vårdas idag. Gräset klipps och
en ny mur har byggts. Denna markerar dock inte den ursprungliga kyrkogårdens gräns.

Det område som idag utgör Borgholm delas mellan de båda socknarna Räpplinge och Köping.
Därför var det på dessa båda kyrkogårdar som innevånarna i Borgholm under lång tid
begravdes. När samhället växte väcktes planerna på att bygga en egen kyrka och anlägga en
kyrkogård. Så gjordes också. Kyrkogården stod klar 1879 och invigdes samtidigt som kyrkan.
Till den nya kyrkogården hade redan 1868 flyttats grindstolpar som tidigare hade stått
uppställda vid stadstullen i östra änden av Storgatan.

På 1920-talet gjordes en utvidgning av kyrkogården i norr. Tyvärr har inga ritningar kunnat
återfinnas i det material som funnits tillgängligt vid arbetet med denna rapport. Därför går det
inte att se hur man ursprungligen tänkte sig att ordna gravplatserna. Området låg i linje med
den äldsta delen av kyrkogården. Troligen var flera gravplatser omgärdade och belagda med
grus. Spår av detta kan man se vid de äldsta gravvårdarna i området.
På initiativ av Ivar Hylander genomfördes 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift.
Arbete genomfördes med hjälp av en frågelista som skickades till församlingarna. Borgholms
församling var en av dem som svarade. I svaren berättas att kyrkogården utvidgats åt norr
1930. Troligen har man här tagit fel på årtal och menar den utvidgning som gjordes på 1920-
talet. På kyrkogården fanns planterade lindar och en del buxbomshäckar. Kyrkogården hade
aldrig varit indela efter några bysamfälligheter. Däremot hade man en uppdelning i enskilda
och allmänna gravplatser. Vid den här tiden var det dock ovanligt att någon begravdes på
allmänalinjen. De gravkullar som fanns var av vanlig typ men det hade blivit vanligare att
jämna till marken och belägga den med smågrus eller granitsingel. Gravvårdarnas utseende
varierade men man hade infört en maxhöjd på en meter. Granit eller kalksten var det
vanligaste gravvårdsmaterialet. Inga ålderdomliga gravvårdar fanns och inte heller något
gravkapell.

Nästa utvidgning av kyrkogården gjordes 1950-51. Den nya delen ritades av arkitekt Erik
Holmdahl och trädgårdsarkitekt Julius W. Cox och låg framförallt öster om utvidgningen från
1920-talet. I planen för den nya delen finns också en kort beskrivning av hur den äldre
kyrkogården såg ut vid den här tiden. Kring varje gravplats fanns buxbomshäckar som trivdes
mycket bra i det milda klimatet. Den del som kom till på 1920-talet låg inbäddad i vacker
tallskog. Man ansåg att hela kyrkogården vara stämningsfull med trädkronor som välvde sig
som ett tak över platsen. I den nya planen beskrevs områdets läge samt hur man tänkte sig att
spara remsor av tallskog som skulle fungera som skyddsplanteringar mot trävarulagret i
sydväst. Det berättas också att Borgholms Krematorieförening hade planer på att bygga ett
kombinerat krematorium och kapell på en udde 30 meter från strandkanten. Den mur som utåt
omgärdade kyrkogårdsdelen från 1920-talet skulle vara kvar men en tre meter bred öppning
skulle tas upp för att få kontakt med det nya området. Så blev det inte. Muren togs istället bort
vilket gör att det idag inte finns någon distinkt gräns mellan de båda delarna av kyrkogården.
Däremot byggdes en ny mur i nordost och sydost som omgärdning av det nya området. Inom
området från 1920-talet hade ett mindre område i västra delen blivit över. Där tänkte man sig
att anlägga en ceremoniplats som kunde användas för jordfästningar sommartid. På platsen
skulle finnas ett stort vitt kors, en katafalk av trä samt planteringar av bergtall. Det förefaller
inte ha förvekligats. På det nya kyrkogårdsområdet räknade man med 382 nya gravplatser, 16
barngravar samt fyra stora hörngravplatser som skulle reserveras för personer som
församlingen särskilt ville hedra. De sistnämnda platserna blev aldrig förvekligade och inte heller området för barngravar. Gravvårdarna skulle ryggställas mot blommande häckar som
inte behövde klippas. Utmed några av gångarna skulle rosenrabatter planteras och i mitten av
det kvadratiska området skulle en skulptur eller stor blomsterurna placeras.

Idag är alla gravplatser på kyrkogården, med undantag av två, insådda med gräs. Denna
förändring ska ha gjorts åren 1959-60. Troligen var det i samband med denna omläggning
som de linjegravsområden som tidigare fanns på den äldsta delen av kyrkogården försvann.
Idag är häckar planterade mellan raderna med gravvårdar på den äldsta delen av kyrkogården.
Häckarna av tuja ska ha planterats någon gång under 1980-talet.

Borgholms kyrkogård ligger en bra bit ifrån kyrkan. Därför fanns ett behov av ett gravkapell.
De planer som Borgholms Krematorieförening haft hade aldrig realiserats men 1966
påbörjades planeringen av ett gravkapell. Ritningarna gjordes av Sven Boysen, Kommunernas
Konsultbyrå, LRF, Kalmarkontoret samt Eriksson/Westerlund. Diskussionerna om kapellet
drog dock ut på tiden. Kommunen hade planer på att bygga ett nytt reningsverk nära
kyrkogården och man ville grundligt utreda hur detta skulle påverka omgivningarna. I
december 1969 satte bygget igång och två år senare, i maj, invigdes S:t Elavi kapell av biskop
Olof Sundby. Samma år stod också klockstapeln klar. Även den ritades av Sven Boysen och
murades av Birger Ohlson.

Portstolparna som fanns vid ingången till den äldsta kyrkogårdsdelen var i dåligt skick och
behövde 1972 repareras. Det visade sig dock att det inte var möjligt att laga de gamla
stolparna på ett tillfredsställande sätt. De var helt enkelt för dåliga. Man fick därför tillstånd
att göra kopior av de gamla stolparna. Även murarna var i behov av översyn och 1974 lades
delar av muren om. En mindre sträcka som tidigare varit inhägnad med ståltrådsnät fick en ny
mur ritad av trädgårdsarkitekt Harry Kolsby.

En minneslund anlades 1985. Vem som gjorde ritningarna har inom ramen för detta arbete
inte gått att få fram. Arbete med den senaste utvidgningen av kyrkogården påbörjades 1991
öster och nordost om 1950-tals delen. Ritningarna togs fram av arkitekterna Leo Eriksson och
Peter Bergholm (Landskapsarkitekterna Gröna Rummet AB?). Huvudentreprenörer var SIAB,
Timmernabben och Markteknik, Kalmar. Området omfattade 100 nya gravplatser varav 40 för
jordbegravningar och 60 för urnor. Området stod klart 1994. Under 1990-talet har S:t Elavi
kapell renoverats och en ny personalbyggnad i anslutning till vaktmästeriet iordningställts.


ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Petersson KG och Pettersson K. Borghs kyrka, artikel av M. Johnson och K. Jönsson i Kalmar
län 1975
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkogårdsvaktmästare Roger Sunesson.