Stäng fönster Hultsfred kn, KYRKAN 1 M.FL. VIRSERUMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sockenbeskrivning Virserums socken ligger i sydvästra delen av Hultsfreds kommun och har medeltida ursprung med äldsta skriftliga belägg från 1278. Sockengränsen har förblivit oförändrad genom åren. Antalet fasta fornlämningar är litet medan antalet funna lösfynd från forntiden är rikligare. Av kulturhistoriskt intressanta platser i socknen kan nämnas det sk Dackeberget väster om Virserumssjön, där Nils Dacke under Dackefejden 1543 skall ha stått med sin här för att invänta de kungliga trupperna. Virserum hade redan på 1700-talet goda kommunikationer med sin placering i anslutning till flera viktiga vägar. När järnvägslinjen mellan Växjö och Åseda invigdes 1911 blev Virserum en av stationerna och när linjen till Hultsfred tillkom fick socknen även stationerna Triabo, Mosstorp och Hultarp. I Virserums socken har tillgången till skogen alltid haft stor betydelse. Handel med timmer, kolning och tjärbränning är närningar som tidigt omtalas. Från slutet av 1800-talet och fram till andra hälften av 1900- talet dominerade möbeltillverkningen bygden med många stora industrier inne i Virserums samhälle. I norra och mellersta delarna av socknen är landskapet mestadels kuperat och skogrikt, i söder är slättmarkerna mer framträdande. Samhället Virserum är vackert beläget vid Virserumssjön, omgiven av skogklädda kullar. Virserums kyrka och kyrkogård utgör en dominerande syn där den ligger på en höjd mitt i tätorten omgiven av större lövträd. Kyrkan På platsen för den nuvarande kyrkan fanns först sannolikt en träkyrka som under senmedeltiden började ersättas av en stenkyrka. Endast den östra delen uppfördes innan bygget avstannade. På 1690-talet nyuppfördes långhuset av trä varvid även stendelen höjdes med en påbyggnad av trä. Ytterväggar och tak var spånklädda. 1880 revs den gamla kyrkan och den nya uppfördes i nygotisk stil efter ritningar av stadsbyggnadsmästaren i Oskarshamn, C. G. Löfqvist. Kyrkogårdens historik Redan i samband med att den första kyrkan uppfördes, troligen på 1300-talet, bör den ha omgivits av en kyrkogård. Exakt hur den såg ut finns inga uppgifter om. Förmodligen hade den som brukligt var under medeltiden sin största utbredning åt söder, eftersom det var där som gravsättningarna gjordes. På de kartor från 1700- och 1800-talen som visar kyrkogården innan den stora omläggningen i samband med kyrkobygget syns att den hade en polygonal, rundad form. Den synes ha varit omgärdad av en rejäl bogårdsmur. På den västra sidan är två byggnader utmärkta, det rör det sig om en stiglucka och förmodligen en bod av något slag. Stigluckan finns avbildad på en teckning av N.J Löfgren från 1853. Den var spånklädd och hade ett högt tak som likt ett torn avslutades uppåt i tre nivåer. Klockstapelns läge i det nordvästra hörnet av kyrkogården är också utmärkt. Det allra äldsta fotografiet som visar kyrkogården är från 1870-talet och togs i syfte att avbilda den gamla kyrkan innan rivningen. Fotografiet visar kyrkans södra sida och visar även en stor del av kyrkogården. På det något suddiga fotografiet kan man ana att markytan består av omväxlande nyare gravar med jordkullar och äldre gravar där det börjat växa sly och buskar. Kyrkogårdens utseende vid denna tiden, slutet av 1800-talet, bör inte ha skilt sig så mycket från hur den kunde ha sett ut på medeltiden. Nyare inslag vid den här tiden var dock de grå- eller vitmålade trävårdarna som anas på fotografiet. 1879 revs den gamla klockstapeln. Därefter påbörjades arbetet med schaktning samt anläggande av kyrkogårdsmuren. I samband med att den gamla kyrkan revs och ersattes av den nuvarande genomgick kyrkogården en stor omdaning. Strävan synes ha varit att ge den en mer jämn och regelbunden form än tidigare, samtidigt som det innebar en utvidgning åt söder och väster. När den gamla kyrkan revs påträffades ett gravkor i östra delen med sammanlagt 19 kistor. Dessa ska enligt uppgift ha gravsatts till höger strax innanför porten till kyrkogården. Ännu verkar dock inte gravplatserna på kyrkogården ha fått sin beläggning med grus, som är så karaktäristiskt för Virserums kyrkogård idag. På foton från 1910, alltså 30 år efter att den nya kyrkan stod klar, syns att markytan på kyrkogården fortfarande bestod av ömsom öppen jord och ömsom högt gräs. Här och var har de vid den här tiden högmoderna höga blankpolerade vårdarna av svart granit börjat dyka upp, men det är fortfarande trävårdarna som dominerar. På en gravkarta från 1906 som finns i församlingens arkiv är de gravplatser som har sten- och järnvårdarna särskilt utmärkta. Totalt finns inte mer än ca 25 vårdar i annat material än trä på kyrkogården vid den tiden. Kyrkogården utvidgades väsentligt 1918 genom att ett stort område tillkom i väster. Förmodligen var det samtidigt som området norr om kyrkan iordningställdes med gravplatser. Den folkliga tveksamheten till att låta sig begravas norr om kyrkan försökte man stävja genom att låta flera präster och andra prominenta personer i socknen föregå som goda och upplysta exempel och få sina sista vilorum just i detta väderstreck. Uppenbarligen lyckades man någorlunda för där blev så småningom en del gravar, dock inte lika många som man hade planerat för enligt gravkartan från 1922. Vid denna tid lades allt fler av gravplatserna om till grusgravar. Ett flygfoto taget år 1935 visar att kyrkogården vid den tiden fått samma gestaltning som den har idag, med en total dominans av grusgravar både söder, väster och norr om kyrkan. Dock verkar det av bilden att döma som om det var vanligare att gravplatserna inhägnades av låga häckar, istället för som senare av stenramar. På fotot syns även det nya gravkapellet som hade byggts bara 4 år tidigare, 1931. På den största delen av området öster om kyrkan pågick vid fototillfället en stor omläggning av gravarna. Största delen av markytan är omgrävd, vilket hjälper till att ge ett exakt årtal för när denna del nygestaltades. Både i söder och i väster syns en drygt meterhög häck som löper utmed grusgången och utgör avgränsning mot gravkvarteren. Raden av lönnar innanför den södra kyrkogårdsmuren hade ännu inte planterats, däremot fanns redan en häck uppe på stödmuren. En ny kyrkogård togs i bruk ca 1962. Det är en skogskyrkogård som ligger utmed Målillavägen strax utanför tätorten. Anläggandet av den nya begravningsplatsen har säkert bidragit till att den gamla kyrkogården har kunnat bevara en så pass ålderdomlig prägel. 1972 konserverades två äldre gravhällar som legat intill kyrkans norra mur. Dessa flyttades därefter in i kyrkan. 1977 gjordes schaktningsarbeten för dagvattenledningar och infiltrationsanläggning samt för anläggning av handikappentré vid kyrkans norra ingång. Grävningarna gjordes intill kyrkans norra fasad. Inga spår av den äldre kyrkan påträffades men däremot ben från minst 4 individer som begravts före den nya kyrkans tillkomst. År 2000, i samband med renoveringen av kyrkans exteriör, putsades portstolparna om och målades om i samma kulör som kyrkan. Portstolparna flyttades isär för att möjliggöra framkomst för utryckningsfordon. I början av 2000-talet hårdgjordes gången upp till kyrkans västra entré för att underlätta framkomlighet för besökare med rörelsehinder. År 2006 gjordes en bergvärmeinstallation i kyrkan. I samband med detta gavs tillstånd att borra 3 hål på kyrkogården nordost om kyrkan. På 1960-talet planterades två almar på ömse sidor om kyrkan västport. 2006 gavs tillstånd från länsstyrelsen om att ta bort dem p.g.a. att de hade vuxit sig för stora. |
