Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Uppsala kn, BJÖRKLINGE 1:1 BJÖRKLINGE KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Björklinge kyrka är belägen på en sydsluttning strax norr om Uppsala vid E4:an. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett rakt avslutat kor samt en vidbyggd sakristia mot norr. Ingången återfinns mitt på södra långhusväggen. Kyrkan är putsad och täckt av ett valmat sadeltak i koppar. Fyra mindre torn med spira är står i respektive hörn. I östgavelns mitt är en minnestavla i marmor infälld, flankerad av ätterna Kruus och Horns vapensköldar av kalksten. De äldsta delarna av kyrkan härrör troligen från slutet av 1200-talet eller möjligen tidigt 1300-tal och utgör numera långhuset. Denna kyrka hade ett tunnvalv av trä. Under 1400 talets första hälft ersattes det av de nuvarande båda stjärnvalven som dekorerades med kalkmålningar. Medeltidskyrkan har haft vapenhus i söder. Innan 1470 förlängdes kyrkan åt väster och detta nya fack valvslogs. Valvet är åttadelat och dess målningar tillkom vid ärkebiskopsskiftet 1467-69. Här har framställts vapnen förda av två ärkebiskopar, Jöns Bengtsson Oxenstierna, d. 1467, och hans efterträdare Jacob Ulvsson, utnämnd 1469. Dessa målningar i väster tillhör den s.k. Tierpsskolan. Kring mitten av 1600-talet fick exteriören sin slutliga utformning. Kyrkans patronus var grevinnan Agneta Horn på Sätuna, änka efter Lars Kruus. Hon gav murarmästare Andreas Fischer (även omnämnd som Fipher) i uppdrag att omdana kyrkan. Det gamla koret med rak östgavel revs. Kyrkan förlängdes till sin nuvarande längd med ett nytt, rakavslutat kor. Under det nya koret anlades ett gravkor, den s.k. Sätunagraven (se nedan under Övrigt). Även det gamla vapenhuset revs och ett nytt uppfördes. Fönsteröppningar togs upp i norr och i söder vidgades de befintliga. Glasmålningar av hög kvalitet insattes i de elva fönstren. Fem ursprungliga glasmålningar är bevarade. Under denna period igenmurades de tidigare ingångarna i söder och väster, nya togs upp och försågs med praktfulla sandstensomfattningar av bildhuggare Johan Köpke. De för kyrkan så karaktäristiska hörntornen murades upp och hela kyrkan vitrappades. Vapenmotiven på östgaveln, se ovan, höggs av Fischer. En avbildning från 1600-talet visar att det utanpå rappningen målades ett tegelimiterande mönster. De invändiga murarna däremot vitlimmades. Ett korskrank byggdes 1673 och delar av det fungerar nu som bänkskärm i korbänken. I koret står två s k pyramider, samtida med skranket. Nu byggdes även läktaren. Sin nuvarande gestaltning fick interiören vid en renovering 1917-1918 under ledning av Martin Olsson, sedermera riksantikvarie. De medeltida kalkmålningarna framtogs och interiören fick en ny färgsättning. Åren 1956-58 utfördes en yttre renovering som bl.a. omfattade att taket belades med koppar. 1960 kompletterades de tomma korfönstren med målningar av konstnärinnan Syster Marianne Nordström. Omkring 1990 utfördes vissa åtgärder. I lokaler under jord byggdes i norr, med nedgång från sakristian, bl. a. samlingsrum och textilkammare. Uppe i koret, vid ingången till sakristian, anordnades ett litet s k kyrktorg. Även om kyrkan företer en blandning av olika stilar präglas helheten av 1600-talets stormaktstid.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999