Stäng fönster Gotland kn, VISBY S:TA MARIA 23 VISBY DOMKYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Visby domkyrka har ett centralt läge nordost om stadskärnan. Den oregelbundet formade kyrkogården avgränsas i öster av det branta Kyrkberget, i söder ligger det s.k. Johan Målares hus (två hopbyggda medeltida stenhus). Den trappgavelformade norra stenporten utgör Visbys enda bevarade medeltida stiglucka, renässansporten söder uppfördes sannolikt omkring 1630. Den medeltida muren revs i mitten av 1800-talet. Ursprungligen byggdes kyrkan som gästkyrka för tyska köpmän, men blev så småningom församlingskyrka (invigd 1225 av linköpingsbiskopen Bengt) och slutligen domkyrka då Visby stift inrättades 1572. Kyrkan består av treskeppigt långhus med smalare rakslutet kor samt västtorn, kapellutbyggnad i sydvästra hörnet, torn i vinklarna mellan kor och långhus, och en sakristia på den norra sidan. Byggnadsmaterialet är kalksten. Under 1100-talets slut och 1200-talets början byggdes en treskeppig basilika med västtorn och tvärskepp i öster, av vilken återstår tvärskeppsgavlarna, vissa invändiga pelare och valv samt tornet upp till översta rundbågsfrisen. Kort efter 1225 byggdes nytt östparti; tvärskeppet fördubblades och nuvarande kor med torn tillkom, samt den s.k. brudportalen i söder. Långhuset ombyggdes i mitten av 1300-talet och fick då sin befintliga hallkyrkoform. Vid 1300-talets slut tillfogades det gotiska kapellet i sydväst, framför kyrkans sydingång. Under denna period tillkom även de gotiska fönstren, dubbeltornen i öster påbyggdes och långhuset fick sin vindsvåning, vilken ger exteriören ett basilikalt utseende. Västtornet höjdes 1423. Mindre förändringar har skett efter medeltiden, främst till följd av brandskador; västtornets barockhuv är från 1746 och de oktogonala östtornens från 1761. Sakristian, i engelsk nygotik, uppfördes 1899-1901 vid konstnären Axel Herman Häggs restaurering. Invändigt täcks den treskeppiga hallkyrkan av kryssvalv i fem travéer; korvalvet och de två östligaste mittskeppsvalven är försedda med ribbor. Pelarna är av olika utformning, rikast utformade är de två knippepelarna i öster. Sidoskeppen avslutas i öster med i muren utsparade absididoler. En rundbågig muröppning leder till den kryssvälvda tornkammaren, ovanför denna syns emporens dubbla bågöppning med kopplade kolonetter. Korets tregruppsfönster har glasmålningar av glasmästaren Carl de Bouché från 1892, väggmålningarna är utförda efter kartonger av Axel Herman Hägg i början av 1900-talet. Vid arkitekt Jerk Altons restaurering under 1980-talet blottades medeltida kalkmålningar i norra sidoskeppet. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. |
