Stäng fönster Malung-Sälen kn, TRANSTRANDS KYRKBY 7:2 TRANSTRANDS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kapellag under Lima under 1500-talet, sedan kapellförsamling (eget pastorat 1867). Kyrkan är belägen i Västerdalälvens dalgång. Landsväg väster om kyrkan med prästgården på andra sidan. I: En kapellbyggnad nämns vid 1500-talets utgång. Denna kvarstod fortfarande efter det nya (II) kapellets uppförande och nyttjades då som likbod, sedermera som sockenstuga, men revs slutligen 1830. Det timrade kapellet var en enkel rektangulär byggnad med rakslutet korparti. II: Nytt kapell uppfördes 1670. Det timrade kapellets huvuddrag kan rekonstrueras utifrån arkivaliska uppgifter. Det bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, ett vapenhus i söder och sakristia i norr. Vid en ombyggnad 1750 förlängdes kapellet med 11 alnar mot väster under ledning av byggmästarna Mats Olsson i Heden och Olof Matsson i Ullvi. År 1788 byggdes en ny sakristia. Det brädvälvda innertaket erhöll 1760 en bemålning, huvudsakligen dekorativ men även med figurativa inslag: "stenränder och löfwerk omkring weggebandet målat, samt de 6 Pelare på wäggarne med målade win Rankor omgifne; så ock fenstren om lagde med gardiner, målade". Ovan sakristian fanns "en Trana, som håller ett Klot i högra foten". Konstnären är okänd, men kan möjligen vara identisk med mäster Eric Siljeforss, som 1760 utförde målningar i Lima kyrka. Kapellet revs 1830-31, förutom sakristian som flyttades och omändrades till bårbod. III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1824-30 efter ritning av byggmästare Olof Sjöström från Hedemora, omarbetad av Carl Daniel Björck vid ÖIÄ. Kyrkan uppfördes som rektangulär salkyrka med rakt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt västtorn. Planformen förändrades delvis vid 1926 års restaurering, efter förslag av arkitekterna Magnus Dahlander och Elis Werner, då ett halvrunt korutsprång inbyggdes, flankerat av smärre biutrymmen, däribland sakristia (den gamla sakristian omändrades till samlingsrum). Kyrkan visar ett stramt nyklassicistiskt formspråk. Exteriörens vitputsade fasader uppbryts av rundbågade fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak, den lägre f.d. sakristian har valmat tak. Det bastanta tornet har rundbågade ljudöppningar och avslutas med konsollist, flackt pyramidtak och en fyrkantig lanternin med liten, svängd spira. Ingång till kyrkorummet sker från tornets västsida samt mitt på syd- respektive nordfasaderna. Kyrkorummets ursprungliga trätunnvalv är numera dolt bakom det terracottaröda betongvalv, vilande på en tandsnittslist, som slogs vid arkitekt Börje Blomés restaurering 1959-60. Den inbyggda absiden täcks av ett kassetterat hjälmvalv. Väggarna är marmorerade i grått. Den nyklassicistiska altaruppsatsen utfördes av Johan Görsson 1830, efter C.D. Björks ritningar, och var ursprungligen en altarpredikstol; dess skulpterade och förgyllda Gudsöga utfördes av skulptören Per Kers 1926, liksom predikstolen. Läktaren ombyggd och inredd med bänkar 1847. Kyrkorummets bänkinredning ombyggd 1960. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996. |
