Stäng fönster Linköping kn, KAGA 4:5 KAGA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kaga var sannolikt en central och viktig plats redan under vikingatiden och det var säkert ingen slump att kyrkan byggdes här. Ett par uppgifter från vikingatid talar för detta. I vapenhusets östra vägg finns en runsten inmurad. Den har inte ingått i något gravmonument och har sannolikt stått fritt. Stenen saknar kristet kors och stungna runor och kan därför vara äldre än kristnandet. Ornamenten består av en enkel ormfigur. Det vill säga så kallad sydskandinavisk stil. Texten lyder: Tufi:raisti:stain:iftir:Lithbufi:fathur:sin. ”Tove reste denna sten efter Lid-Bove sin fader”. Namnet Lid-Bove antyder att han varit medlem av Thingalidet, kungens personliga livvakt. Medlemskap i detta garde var förbehållet de främsta stormännen i landet och Lid-Boves och Toves släkt ägde sannolikt det gods som sedan skulle bli den kungliga Sverkersättens stamgods. I Stifts och landsbiblioteket i Linköping förvaras en skadad lockhäll till en så kallad ”eskilstunakista” som när den upptäcktes 1860 låg som trappsten i Kaga prästgård. Eskiltunakistorna var gravmonument bestående av en stenkista ofta med höga gavlar som stod ute på kyrkogården. De brukar dateras till den allra första kristna tiden, kring 1050-1100. De är särskilt vanliga i västra Östergötland och brukar ses som en indikation på att en kyrka funnits på den aktuella platsen redan under missonstiden. Texten lyder sinkr:let .......eftir:frithelfi kuna :sin ku………hialbi :sialu: enas Det vill säga ”Sinkr lät (göra stenen) efter Fridelf sin goda hustru, gud hjälpe hennes själ. Runstenen och eskilstunekistehällen antyder att en kyrka eller i alla fall en begravningsplats funnits på platsen före den nuvarande kyrkan. Uppgifterna om kyrkogårdens existens är annars mycket tidiga och kopplade till den stormansgård som ska ha legat i det gamla byläget mellan kyrkan och ån. Kagagodset omfattade de tre byarna Kaga, Alguvi och Sättuna. Samtliga med centrala namn. Kaga uttolkas som Kaghöga, det vill säga (grav)högarna vid sankmarken. Alguvi som alla gudars vi (altare) och Sättuna som (det befästa) gårdstunet vid vattnet. Godset liksom kyrkan och kyrkogården kopplas intimt samman med den kungliga Sverkersätten. Sverker var gift med sin företrädare Inge den yngres änka Ulfhild och utropades till kung 1130. Enligt traditionen skall han ha låtit bygga Kaga kyrka 1137 och vid invigningen låtit döpa sin gamle far kung Kol (eller Cornica) som strax därefter dog och blev den första att begravas på Kaga kyrkogård. Enligt vissa forskare skall denne Kol eller Cornica dock vara ytterligare ett par generationer äldre och kunna identifieras med kung Erik Årsälls far, död redan 1088. Kagahällen visar dock att kyrkogården redan var i bruk när och om denna begravning skedde. Möjligen avses att kung Kol skulle varit den första att begravas intill eller i den då nya stenkyrkan. Från tidig medeltid stammar också ett myntfynd som gjordes 1699. Fyndomständigheterna är oklara, men fyndet är sannolikt gjort i eller nära kyrkan. Fyndets omfattning är också oklar, men en del av det tillhörde fornforskaren och kyrkoavbildaren Elias Brenners privata samling i början av 1700-talet. Fyndet innehöll bland annat gotländska mynt och anses nedlagt före mitten av 1200-talet. Var mynten finns idag är också oklart (se Myrberg 2004). Kagagodset upphörde som sådant sannolikt i och med att det skänktes till domkyrkan. Det fanns inte kvar i medeltida källor från 12- och 1300-tal. Socknen präglas då och långt fram i tiden av en relativt välbärgad bondeklass på stora gårdar. Inga övriga minnen från den medeltida kyrkogården finns bevarade idag. Men tillbyggnaden av kyrkan under 14- och 1700-talet gör att medeltida gravar kan finnas under dessa byggnadsstrukturer. Först från 1600-talet finns nya spår av en äldre kyrkogård. Ett säteri, Gerstorp, finns i socknen. Vilket också avspeglar sig i gravar och gravmonument. För ägarna av detta säteri byggdes ett gravkapell någon gång på 1600-talet väster om vapenhuset. Här står en lång rad kistor från 1600-talet och framåt placerade. Inne i kyrkan finns också begravningsvapen tillhörande familjerna Garff och Gyllenram. Hans Mårtensson Garff och hans hustru Christinas gravsten finns i vapenhuset, men var tidigare inmurad på gravkapellet utsida. Den har naturalistiska porträtt av paret, så som de såg ut i livstiden. Från stormaktstiden finns också en av de för 1600-talet karaktäristiska kalkstensgravvårdarna i behåll. Den står idag på undanskymd plats under de stora tujorna i sydöstra hörnet av gamla kyrkogården. Texten är aningen svårläst men den förefaller vara rest över en bonde vid namn Bergerson (Birgersson) 1645. Från 1700-talet finns inga gravvårdar bevarade, däremot finns kartmaterial som innehåller information om Kaga by, kyrka och kyrkogård. Kaga kyrkogård finns avbildad på historiska kartor vid två tillfällen från 1700-talet (arealavmätning 1710 och storskifte 1767) och två tillfällen från 1800-talet (laga skifte 1867 och häradskartan 1870). Samtliga kartor visar en kyrkogård med samma utsträckning som gamla delen av kyrkogården har idag. På platsen där nya kyrkogården senare anläggs finns landsvägen och ett gärde. Byn ligger samlad norr om kyrkan med undantag av prästgården vars tomt tar upp hela södra sidan av kyrkmuren. På storskifteskartan finns också enklare avbildningar av kyrkan och gårdarna. Gårdarna verkar stora och välmående och kyrkan är försedd med sin höga spira. Den äldsta på plats bevarade gravvården är en anslående gotisk gjutjärnsvård som står intill östra muren på gamla kyrkogården rest 1846 eller 1854. Den ingår tillsammans med den relativt anonyma röda granitvård som står bredvid i ett samlat monument. Texten på gjutjärnsvården lyder: Här under hvila bokhållaren A.J. Widoffs båda makar Joh.Car. Pettersson född d 20 mars 1818 död d 2 januari 1846. An Chr Pettersson född d 13 maj 1810 död d 25 december 1854. På den enklare röda granitstenen står endast A J Widoffs familjegrav, vilket bör betyda att bokhållaren själv ligger i denna sedan hon överlevt sina bägge makar. Av nästan samma datum är vården över komministern C A Nerman, död 1853. Denna finns också intill östra muren. Ytterligare 6 vårdar från 1800-talets senare hälft finns bevarade på ursprunglig plats, medan ytterligare 4 finns bland de undanställda vårdarna i sydöstra hörnet och en ligger bland de undanlagda på västmuren. Den gällande gravkartan över den gamla kyrkogården upprättades redan 1911. Kartan visar en tidstypisk kyrkogård med stora köpegravsplatser längs med murarna och söder om kyrkan och betydligt mindre ”allmänna grafplatser” i den inre norra delen. Omdisponeringen av den gamla allmänna linjen är inritad för hand ovanpå den gamla texten. På framsidan av Henry Glads hembygdsbok (Glad 1998) finns ett flygfoto av kyrkmiljön, sannolikt taget 1939 då en serie liknande bilder togs. Fotot visar stora delar av den norra delen av kyrkogården. Bilden visar tydligt samma ståndsindelade kyrkogård som också syns på kartan. De gravar som syns på bilden är nästan uteslutande grusgravar omgivna med häckar. Både utmed murarna och på utsidan av den inre norra delen. Där de allmänna gravarna fanns är det gräsmatta. Kyrkogården omges av en hög trädkrans och har sin ingång från norr. Där parkeringen ligger idag finns idag ligger prästgårdens ekonomibyggnader. Kyrkogården har en högt uppväxt trädkrans. På framsidan av de första upplagorna av Bengt Cnattingius kyrkobeskrivning av Kaga kyrka finns en liknande bild som denna gång visar större delen av södra kyrkogården. Här är samtliga gravar stora och rektangulära grusgravar oftast omgivna av häckar, men ibland också av stenramar. Bilden är tagen av den kände Linköpingsfotografen Arne Gustavsson sannolikt någon gång under 1940-1950-talet. 1937 genomfördes en restaurering av det Gyllenramska gravkoret inklusive de där placerade kistorna. Från 1942 finns ett dokument i ÖLM:s arkiv som omnämner en utvidgning av kyrkogården omedelbart öster om kyrkan. Någon utvidgning av kyrkogården på denna sida gjordes inte före 1961 och utsträckningen var densamma redan på arealavmätningskartan från 1710 varför termen utvidning snarare måste vara teknisk i detta fall. Vid arbete på kyrkogården hade grundmurar, sannolikt för en planerad utbyggnad av kyrkan blottats, dessa ligger kvar under mark (brev ÖLM:s arkiv 29.1.1943). De påträffade murarna torde vara de som lades ut 1796 eftyer en plan av murarmästaren Seurling. Dessa arbeten avbröts samma år då det stod klart att medel från den gravfond som hängde samman med Gerstorpgraven inte kunde användas för arbetena. 1959 ommurades den södra kyrkogårdsmuren som befunnits vara i mycket dåligt skick. Också den västra och norra muren förefaller ha åtgärdats vid samma tillfälle. Även om detta inte framgår i källan. Sannolikt gjordes den förändring som innebar att den allmänna linjen lades om och togs bort på grund av platsbrist före anläggandet av den nya kyrkogården. Denna invigdes 1960 och togs i bruk för begravningar från och med 1961. I de handlingar som upprättades finns kartor över den gamla kyrkogården och en karta över de sammanlagda nya och gamla delarna. Kartan över den gamla kyrkogården visar i detalj hur denna såg ut vid tiden. Samtliga gravplatser förefaller ha varit grusade med stenramsgravar. Enda undantaget är två rader gravar direkt norr om sakristian, vilka måste utgöra den allmänna linjen. På norra och västra utkanten av den inre norra delen finns också stora grusgravar, medan de mittersta partiet av denna del av kyrkogården är upptagen av en blandning av mycket små vårdar och oregelbundet lagda grusgravar. 1986 genomfördes flera förändringar på kyrkogården i och med genomförande av handikappanpassning. En ny ingång gjordes direkt från parkeringen. En handikappramp anlades över muren, mitt på södra sidan. Intill denna uppfördes en toalettbod. Samtidigt lades en del av grusgångarna om. En del av gångarna belades med kalkplattor för att underlätta framkomligheten med rullstol, ett arbete som sedan kompletterades 1993. Denna plattgång drogs fram till ingången vid vapenhuset. För att ge plats för gången öppnades en lucka i gravkvarteret direkt söder om vapenhuset och några äldre gravstenar flyttades. Gravplatserna 70-71 och 86-87 kom att beröras. Den senaste större förändringen var att minneslunden anlades på platserna 262-281 på nya kyrkogården efter ett beslut 1993. |
