Stäng fönster Nacka kn, SKOGSÖ 2:8 SKOGSÖ KAPELL
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Skogsö kapell och kyrkogård uppfördes efter ritningar av ingenjör Erik Bülow Hübe (1879 -1963) och invigdes på Kristi Himmelsfärdsdag den 5 maj 1921. Kapellet var ursprungligen endast begravningskapell. Erik Bülow-Hübe innehade mellan åren 1913 och 1920 befattningen som chef för fastighetsavdelningen på Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön. Därefter blev Bülow-Hübe förste stadsingenjör i Malmö där han under 1920-talet utvecklade stadsplaner för några av Malmös mest uppskattade bostadsområden. Han var drivande för utbyggnaden av Malmö stad under drygt två decennier och introducerade bl a radhuset och lamellhuset som nya bostadstyper i Malmö. Han fick även tillfälle att vidare utveckla sina talanger att integrera natur och landskap med bebyggelse (t ex Friluftsstaden, Ribersborg, Pildammsparken). Erik Bülow-Hübe hade tjänsten i Malmö till sin pensionering år 1946. Erik Bülow-Hübe räknas som en av den moderna trädgårdskonstens introduktörer i Sverige. Skogsö kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Saltsjöbaden växte fram kring förra sekelskiftet. Bankdirektör Knut Wallenberg låg bakom en stor del av Saltsjöbadens utveckling. I juli 1889 förvärvade han 1000 hektar mark med 30 kilometer strand i ett nästa obebott och väglöst område. Här ville han förverkliga sin vision och bygga upp ett samhälle där den arbetsamme stockholmaren kunde vila ut och få möjlighet till rekreation. Det var också Wallenberg som var den drivande kraften bakom järnvägens framdragning och uppförandet av Grand Hotel i Saltsjöbaden. Saltsjöbaden blev egen köping 1909. Kyrkligt blev Saltsjöbaden egen församling den 1 maj 1913 efter en delning av moderförsamlingen Nacka. Redan 1910 hade arkitekten Ferdinand Boberg av Knut Wallenberg fått uppdraget att rita en kyrka. Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden stod klar 1913 och därefter växte förhoppningen om en egen kyrkogård. Redan 1914 började man föra en diskussion om att anlägga en kyrkogård. Påtryckningar kom även från moderförsamlingen Nacka som befarade platsbrist på sin egen kyrkogård. Anledningar till dröjsmålet var avsaknaden av en lämplig tomt i det kuperade Saltsjöbaden samt att man hade anspråk på att kyrkogårdens plats skulle vara vacker och helst ligga vid en sjö. En annan orsak till att det dröjde var det pågående första världskriget. Ingenjörsfirman Bennet & Comp hade anlitats för att undersöka sex olika tänkbara områden för en begravningsplats. Efter geologiska studier av framförallt jordlagrens beskaffenhet föreslog ingenjörsfirman att kyrkogården skulle placeras antingen bredvid Boo gamla kyrkogård eller vid Stäket, mer västerut längs samma vattenled. Det senare förslaget föranledde debatt eftersom det i området fanns äldre försvarsskansar som var viktiga som minnesplats och inte borde vanhelgas. Vid ett kyrkorådssammanträde 1916 beslöts att engagera den då 37-årige ingenjören Erik Bülow-Hübe för uppdraget och samma år presenterade han ett ritningsförslag. Därefter dröjde det fram till 1918 innan detaljritningarna var färdiga. En debatt om kapellets utformning och om kapellets fasadmaterial följde därefter. Kyrkostämmans beslut om kapellets utformning kom först 1920. Entreprenör var byggmästare A Lindqvist. Sedan gick det snabbt. 1921 anlades kyrkogården med ett kapell och en klockstapel strax söder om den gamla begravningsplatsen för Boo och Neglinge på Kyrkogårdsudden. Ursprungligen var det meningen att klockan skulle vara placerad i en lanternin på kapellets tak. Men Kungliga Byggnadsstyrelsen meddelade församlingen att sprickor i kapellets murverk skulle komma att uppstå av de svängningsrörelser som ringningarna åstadkom. Lösningen blev därmed den fristående klockstapel vars utformning kyrkorådet godtog den 12 mars 1920 efter Bülow Hübes ritningar. Förebilden till klockstapeln hade Bülow Hübe funnit på Nacka gamla kyrkogård. Klockstapeln uppfördes av samma byggnadsfirma som kapellet. Klockan levererades av K G Bergholz & Co Klockgjuteri vid Adolf Fredriks Kyrkogata i Stockholm. Tomten, som ägdes av Järnvägsbolaget, bekostades till en tredjedel av församlingen medan ytterligare delar bekostades av bankdirektör Knut Wallenberg samt av två församlingsmedlemmar. På Kristi Himmelsfärdsdag den 5 maj 1921 invigdes kapell och kyrkogård av Nils Widner, kyrkoherde i församlingen sedan dess tillkomst 1913. Kapellet var ursprungligen ett begravningskapell, men redan på 1960-talet började församlingen se möjligheten att vidga kapellets användningsområde. Vid ett par tillfällen anordnades utomhusgudstjänster på kyrkogården under sommartid. Det dröjde till 1980-talet innan man påbörjade ett förnyelsearbete i kapellet. Först 1991 hade inredningen anpassats till att även kunna användas till gudstjänster, dop och vigslar. KÄLLFÖRTECKNING SLM, Stockholms läns museum, arkivet Blohm, Gösta, Gamla Saltsjöbaden - minnen, Stockholm 1982 Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987 Cason, Sven Åke, Skogsö kyrkogård och kapell - berättelsen om en skogskyrkogård, SydostTryck1993 Hammarlund-Larsson, Cecilia, Nacka kommun, Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1987 Lindberg, Gunnar, Saltsjöbadens historia, Uppsala 1959 Nilsson, Christina, Kyrkguiden, Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift. Tredje reviderade upplagan, Stockholm 2001 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. |
