Stäng fönster Vadstena kn, ROGSLÖSA 8:1 M.FL. ROGSLÖSA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. I den inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002- 2003 bedöms det att de äldre kyrkogårdsmurarna innehåller rester efter medeltida murverk. I samband med planerna på en utvidgning av kyrkogården mot norr 1933-35 antog man att kyrkogården utvidgats tidigare. Detta bör i så fall ha skett före slutet av 1700-talet, eftersom en storskifteskarta från 1780 visar samma omfattning på kyrkogården, som den gamla delen har idag. På kartan ser man tydligt kyrkogårdens lätt böjda form i söder. Inga öppningar är markerade i muren. På laga skifteskartan från 1846 ligger den enda klart markerade öppningen i öster. De befintliga grindstolparna i väster har dock ”ÅR 1794” inhugget. På ovan nämnda karta från 1846 ser man förutom tiondeboden även en byggnad i kyrkogårdens nordöstra hörn. Den ligger längs med muren och är även markerad på en karta från 1895. Denna karta gäller ett ägoutbyte mellan Hesselby rusthåll och Roxlösa. År 1933 fastställdes ett förslag till utvidgning av kyrkogården åt norr upprättat av arkitekt Johannes Dahl från Tranås, vid planeringstillfället arkitekt i Kungl. Byggnadsstyrelsen. Dahl var under några decennier mycket verksam med kyrkorestaureringar i Östergötland, men har även gjort flera förslag till utvidgning av kyrkogårdar, b la i Väversunda. Han har även ritat ett antal gravkapell. Domkapitlet och länsarkitekten hade i stort inget att erinra mot förslaget. Riksantikvarien motsatte sig inte heller förslaget, trots att det innebar att den norra kyrkogårdsmuren skulle rivas. Han ansåg de lämpligast att murens undre del fick stå kvar som en terrassmur mot den nya delen. Ett foto från 1935 visar att gångarna på den nya delen har lagts ut och de har i huvudsak samma sträckning som idag. Ett foto från 1952 visar att man börjat utnyttja den nya delen från väster. På samma fotografi syns grusgravar norr och väster om kyrkan. När det gäller trädkransen växer det höga träd väster och söder om kyrkan på ett foto från 1935 men yngre träd i öster. Ett flygfoto från 1965 visar en trädkrans som till största delen ser jämnstor ut. Under de trettio åren mellan 1935 och 1965 har trädkransen förnyats.På Johannes Dahls plan över utvidgning och förändring kan man se hur det var tänkt att kyrkogården skulle vara indelad. Dagens kvarter II, III och IV öster om kyrkan är avsatta för allmänna gravar, liksom delar av kvarter X väster om kyrkan och hela kvarter XI sydväst om kyrkan. Allmänna gravar skulle även finns på nya kyrkogården i kvarter XVII-XIX, d v s mittpartiet. Ett område för barngravar ligger i kvarter III och i den västligaste delen av kvarter X. Övriga delar är avsedda för familjegravar och på den planerade nya delen norr om kyrkan ligger familjegravarna som en krans invid kyrkogårdsmuren. Tiondeboden ska användas som gravkapell. En trädkrans är inritad runt hela kyrkogården, även på gränsen mellan den gamla och den nya delen. Enstaka cypresser eller andra högväxande buskar är placerade på några ställen, bl a vid brunnen i östra delen av nya kyrkogården. I samband med arbeten för kyrkogårdens utvidgning 1935 hittade man en nergrävd gravsten inte långt från kyrkans ingång. Gravstenen hade en gång rests över Per Håkansson i Hageby, död 1627, och hans hustru Marit Olufsdotter. Den står idag sydväst om tornet. År 1937 anlade man värmekammare i kyrkan. I samband med detta bröt man upp golvet i sakristian och ett äldre golv av kalksten påträffades. I golvet fanns två stora gravstenar, den ena över kyrkoherde Nicolaus Colin d. 1682 och den andra över kyrkoherde Petrus Planander d. 1721. Vid golvomläggning i kyrkan 1958 togs samtliga gravhällar ut ur kyrkan, eftersom det nya värmesystemet inte medgav ett så tjockt golv. Undersökningar visade att gravarna tidigare skadats och att hällarna blivit flyttade. Nu togs hällarna ut för fotografering och avteckning. Man planerade att placera stenarna i kyrkogårdens sydöstra hörn. Vid restaureringen av kyrkan 1959 hittade man 11 runristade och ornerade kalkstenshällar, delar av tidigkristna gravmonument. En stor runristad häll påträffades i koret och kan enligt en tidningsartikel från 1959 vara en sedan länge försvunnen runristad häll. Eventuellt lades hällen i koret vid restaureringen 1796. I samband med restaurering av tiondeboden gjordes en mindre arkeologisk undersökning 1981. Vid undersökningen framkom delar av två gravar vid tiondebodens västra gavel. Gravarna fortsatte in under murarna. |
