Stäng fönster Borlänge kn, TORSÅNGS PRÄSTGÅRD 1:5 M.FL. TORSÅNGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Medeltida socken. Torsångs kyrka ligger där sjön Runn genom Lillälven utflyter i Dalälven. Strax nordost om kyrkogårdsmuren - som sannolikt innefattar medeltida partier - står en spånslagen och svarttjärad klockstapel från 1744. Den murade kyrkan är till sin planform helt igenom medeltida. Sannolikt uppfördes den rakslutna salkyrkan under 1300-talets slut eller omkring 1400. På salkyrkans norra sida finns en korsarmliknande tillbyggnad - senare kallad Finnkuren eller Crusebjörnska gravkoret - och en sakristia, bägge i förband med långhusets norra mursträckning. Framför långhusets sydvästra portal har sekundärt fogats ett vapenhus, troligen senare under 1400-talet eller omkring 1500. Medeltidskyrkan återstår även till exteriör och interiör tämligen intakt. Materialet är gråsten, med murkrön och rösten i tegel. Långhusets gavlar har tidstypisk tegelornering - västgaveln även med figurativa inslag - en stående mansfigur med utbredda armar (jfr Stora Tuna). Branta, spånklädda sadeltak över långhus och vapenhus, pulpettak över sakristian. De två perspektivportalerna i väst och sydväst är ursprungliga. Interiören är vitputsad och helt övervälvd. De sekundära stjärnvalven, i långhus, kor och korsarm torde härröra från 1400-talets senare hälft. I muren mellan sakristia och kor finns spår efter en s. k. gapskulle. Under 1800-talet förstorades kyrkans fönsteröppningar. Vid en restaurering 1912, efter förslag av arkitekt Sigurd Curman, erhöll bänkarna från omkring 1680 sin nuvarande bruna färgsättning, med ornament i rött och blått i fyllningarna. Korfönstren erhöll samtidigt glasmålningar efter kartonger av Filip Månsson. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996. |
