Stäng fönster Linköping kn, VÅRDSBERG 10:1 VÅRDSBERGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Vårdbergs kyrka är, trots sitt ombyggda skick, Östergötlands enda bevarade rundkyrka. Ytterligare en har nyligen påträffats vid utgrävningar i Klosterstad utanför Vadstena, medan rundkyrkan i Tjärstad (Kinda) är riven och försvunnen. Flera av rundkyrkorna uppfördes som försvarskyrkor under 1100-talet och är vanligast förekommande på Bornholm, i sydöstra Skåne, i Kalmar- och Stockholmstrakten. Flera rundkyrkor är dock så små att försvarskaraktären kan ifrågasättas till exempel vad gäller Klosterstad och Tjärstad som bör ha tillhört länets minsta kyrkor. Vårdsbergs karaktär av försvarskyrka är dock tydlig och förstärks av att man ännu på 1800-talet kunde se rester av skottgluggar i kyrkogårdens nordmur (Cnattingius/Ljungstedt 1966 s 3). Den äldsta bevarade delen av kyrkan är alltså det runda långhuset som är uppfört av kalksten under 1100-talets senare hälft. Till denna äldsta fas hör också några bildfriser av sandsten som nu finns inmurade på andra platser i kyrkans murverk, bland annat i tornet. Dessa har tidigare möjligen suttit över nordportalen. En första tillbyggnad skedde mot öster i slutet av 1200-talet. Långhuset förlängdes med ett rakt långhus mot öster. Ett äldre kor revs och ersattes av ett nytt kor med höga branta gavlar uppfördes öster om det nya långhuset. Mot söder och norr uppfördes tvärskepp som i kalkstenen visar spår av huggning med tandad mejsel, ett verktyg typiskt för Linköpings domkyrkas byggnadshytta på 1230 och 1240-talen. Kyrkan fick därmed form av ett kors med det gamla runda långhuset i väster. Vid mitten av 1400-talet tillkom kryssvalv. 1616 förändrades kyrkans interiör i samband med att väggarna dekorerades med kalkmålningar i tidstypisk stil. Tornet uppfördes 1753-54 av den kände byggmästaren Petter Frimodig. Samtidigt revs tornet på rundkyrkan liksom dess valv och pelare och istället uppsattes pelare av trä. Vapenhuset i söder revs och sakristian utvidgades kraftigt. Vägg och valvmålningarna överkalkades förutom i koret. Vid senare omändringar har fönstren kraftigt förstorats, senast 1845. Samtidigt blev kyrkans exteriör vitkalkad. En omfattande renovering genomfördes 1939-40 under ledning av Erik Lundberg. Denna syftade till att ta fram så mycket av den medeltida rundkyrkan som möjligt. Bland annat togs det oputsade partiet på bilden ovan fram. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Vad gäller Vårdsbergs kyrkogård finns ett omfattande material om kyrkogårdens historia och om enskilda äldre gravstenar insamlat av Sune Ljungstedt, Vårdsberg. Materialet förvaras hemma hos honom. Tiden för att skriva denna rapport har inte medgivit att detta omfattande material har gåtts igenom annat än ytterst sporadiskt. En del muntliga uppgifter har lämnats från Sune Ljungstedt till undertecknad under arbetets gång. Det är alltså troligt att kyrkogården först var etablerad som försvarsanläggning och att denna utvecklades till en kyrkplats i och med anläggandet av en försvarskyrka vars ytterverk blev en kombinerad kyrkogårdsmur och försvarsmur. Ett liknande förhållande är känt från bland annat några kyrkor på Gotland, till exempel Bunge och Gothem. Delar av den ursprungliga kyrkogårdsmuren har frilagts vid arkeologiska undersökningar, dels 1956 och dels 1977. Tyvärr finns de ritningar som upprättades då och som det finns referenser till inte bevarade i Östergötlands länsmuseums arkiv och inte heller hos ATA. Enligt en vag uppgift är delar av nordmuren densamma som den medeltida, vilket förefaller sannolikt. Det framgår dock inte av materialet vilka delar det är fråga om. Ett av de sannolikt äldsta bevarade gravmonumentet på kyrkogården är en runsten inmurad i sakristians nordvägg, med runorna utåt. Texten lyder austin rista stin thana efter thuri fathur sin Östen reste denna sten efter Ture (eller Tore) sin fader. Texten följer en ganska standardiserad uppställning, vilket gör den lätt att tolka. Stilen är sydskandinavisk och stenen torde vara rest i mitten eller slutet av 1000-talet. Inne i kyrkan finns tre fragment av en eller flera så kallade Eskilstunakistor. Dessa är uppkallade efter den ort där det första exemplet identifierades, men är vanligast förekommande i västra Östergötland. De tillhör den äldsta kristna tiden och består ofta av en kista av kalkstenshällar med höga gavlar. Lockhällen och/eller gavlarna brukar ha runtext och vara ornerade i runstensstil. Kistorna var avsedda för begravning av betydelsefulla personer och att stå fullt synliga ovan mark. Två av fragmenten i Vårdsberg har inbördes passning och spår av dekor, de är troligen fragment av en lockhäll. Fragmenten ställdes upp i vapenhuset på 1940-talet men är kända sedan 1800-talet Det tredje fragmentet upptäcktes under kyrkans golv vid restaureringen 1980, där det ingick i ett äldre kalkstensgolv. Fragmentet har spår av runstensdekor men inga bevarade runor. Vid schaktning för ledningsdragningar över kyrkogården 1980 påträffades en avbruten kalkstenshäll, vars behuggningsteknik (tandad mejsel) och form torde datera den till 1200-talet (Ljungstedt 1980). Det är osäkert var fragmentet påträffades eftersom ingen ritning till rapporten finns bevarad i arkivet. Den sträcka som undersöktes var dock kort, från västra grinden fram till tornet. Vid samma tillfälle påträffades också lösa ben i stor mängd, men ingen intakt begravning. Inga övriga spår av medeltida begravningsskick är kända från Vårdsberg. Däremot finns ett relativt stort antal vårdar och begravningsminnen från stormaktstiden och framåt. Inne i kyrkan finns en minnestavla över kronobefallningsmannen Johan Berg i Ringstorp och hans hustru Catharina von Mellen, avlidna 1727 respektive 1720. De äldre gravvårdarna i Vårdsberg har inventerats och till största delen tecknats av av Sunde Ljungstedt. Inventeringen omfattar 15 nummer, varav nummer 1 och 2 avser runstenen och ekilstunakistefragmenten. 4 vårdar från 1600-talet finns bevarade, samtliga i fragmentariskt tillstånd. Äldst är en sten i vapenhusets golv över Ion ….rson i Degered (Degeryd) och dennes båda hustrur Brita Hansdoter och Ingrid Nilsdoter döda 1628 och 1630, vården är av den äldsta smala höga typen (Ljungstedt nr 3). I korets golv finns en vård lagd över Sven Brüseii barn döda 1658 och 1667 (Ljungstedt nr 4). En vård av typsikt östgötskt barocksnitt har slagits i två delar varav den ena förvaras i kyrkstallet och den andra ligger som trappsten till västra ingången. Den är rest över Erich Nilson från Pargas (Nyland i Finland), död 1684 (Ljungstedt nr 5 och 8). Slutligen finns ett litet fragment med datumet 1699 i kyrkstallet (Ljungstedt 13). I koret ligger också en gravvård lagd av bokhållaren Paul Wardberg 1702 över dennes föräldrar bokhållaren Oluf Hanson och Catarina Påldoter, döda 1662 respektive 1667 (Ljungstedt 6). På samma ställe ligger också en anspråkslös häll över Johannes Zackarisasson död 1724 vid 1 års ålder (Ljungstedt 7). Från 1700-talet stammar också en helt oskadad gravsten över rusthållaren Carl Johansson i Stora Metsjö, död 1782 som numera förvaras i kyrkstallet (Ljungstedt nr 9). Den äldsta vården på kyrkogården står sydväst om kyrkan. Placeringen är sannolikt inte den ursprungliga. Den är rest över cornetten Arvid Fredenberg och hans hustru Birgitta Helena Brandstedt från Ringtorp döda 1802 respektive 1789 (Ljungstedt nr 10). Anita Löfgren-Ek har gått igenom det äldre kartmaterial som gäller Vårdsberg (Löfgren-Ek, Kyrkbyinventering 1993-94, opubl material i ÖLM:s arkiv). Lantmästerikartor finns från åren 1694 (arealavmätning), 1767 (storskifte), 1786 (konceptkarta) och 1843-46 (laga skifte). Öster om koret finns flera mycket påkostade vårdar av mycket hög ålder. Äldst av dessa är en hög kalkstensvård rest över hovrättsrådet Johan Odencrans, död 1083. Denna är den äldsta vård som bevarats på ursprunglig plats. Odencrants var godsägare till Vårdsbergs gård och författare till en sockenbeskrivning över Vårdsbergs socken. Intill ligger också en nästan lika ålderdomlig vår, rest över pastorn och comministern Johan Hallendorff1, död 1813. På kyrkogården finns i övrigt två vårdar från 1860-talet längst norra muren, en över byggmästaren Höglund, död 1860 och en liggande gravhäll lagd över lantbrukaren Set Åbom, död 1869. Från senare delen av 1800-talet finns sammanlagt ytterligare 5 vårdar på kyrkogården, de flesta placerade öster om koret, närmast kyrkan. På kartorna från 1767 och 1842-46 finns en byggnad markerad i nordöstra hörnet av kyrkogården, eventuellt ett magasin. Enligt uppgift flyttades byggnaden till en plats sydost om kyrkogården och byggdes om till skola i slutet av 1860-talet. Troligen är det denna byggnad som påträffades vid den arkeologiska undersökningen 1960. 1956 fanns planer på att utvidga kyrkogården mot norr, vilket kraftigt avvisades av de antikvariska myndigheterna, eftersom detta skulle förändra det ålderdomliga intrycket av kyrkogården, med kyrkan tätt inpå den norra muren. Man menade att muren här hade sin ursprungliga sträckning och ett borttagande av denna var utesluten. Istället rekommenderades en utvidgning mot öster som också blev av några år senare, 1959. Vid med utvidgningen mot öster påträffades murrester på en 10 m lång sträcka. Sannolikt delar av en äldre östmur. Dessa dokumenterades av Gunnar Lindqvist 1960 (ingen ritning finns bevarad i ÖLM:s eller ATA:s arkiv). Vid samma tillfälle påträffades också delar av ett golv i direkt anslutning till muren. Sannolikt rester efter det hus som är markerat på kartorna från 1764 och 1842-46 (se ovan). Kartan från 1694 visar att bogårdsmuren legat i detta läge åtminstone sedan slutet av detta århundrade. Någon gång under 1960- eller 1970-tal har en stor omläggnings av kyrkogården skett varvid större delen av alla grusade häckomgärdade gravar tagits bort. Samtidigt bör ett stort antal äldre vårdar ha bytts ut, undan för undan. Resultatet idag är en stor blandning mellan gammalt och nytt. Vid schaktningar för elkablar och åskledare 1977 påträffades en äldre bogårdsmur i kalksten med gulaktigt bruk. Ingen rapport finns att tillgå men schaktningen berörde enligt tillståndshandlingarna området mellan västra grinden och tornet. Detta bör betyda att den ursprungliga muren gått närmare kyrkan. Kanske var en flyttning av muren mot väster nödvändig på grund av platsbrist efter det att tornet uppförts och sannolikt tagit upp det mesta av utrymmet väster om kyrkan. Möjligen är det en sådan utvinkling av muren som är synlig i murskarven i den nuvarande västra muren. Den sista utvidgningen av kyrkogården genomfördes 1993. Denna omfattade en ny kyrkogård placerad nedanför Vårdsbergshöjden på gammal åkermark. Samt en minneslund placerad öster om 1959-års utvidgning, på en terrass över den branta slänten ned mot nya kyrkogården. |
