Stäng fönster Stockholm kn, JOHANNES MINDRE 9 S:T JOHANNES KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT. S:t Johannes kyrka uppfördes under åren 1884-90 och invigdes på pingstdagen 1890. Arkitekten Carl Möller stod för ritningarna. Möller (1857-1933) var chef för överintendentsämbetet samt arkitekt för bl a Gustaf Adolfskyrkan i Stockholm (1891-92), som i likhet med Johannes kyrka är en tegelkyrka i nygotik men i betydligt mindre skala än denna. Johannes församling anlitade Möller även vid uppförandet av Johannes folkskola (1890-91) vid Norrtull samt Stefanskyrkan (1901-04) i Vanadislunden. Han har också ritat ett antal mindre tegelkyrkor ute i landet. Johannes kyrkogård har anor åtminstone sedan tidigt 1600-tal, kanske ännu tidigare, och det sena 1800-talets Johannes kyrka har en betydligt äldre föregångare. När S:t Jacobs församling bildades 1643 låg i dess nordöstligaste del den så kallade Brunkebergskyrkogården eller Nya kyrkogården, den senare benämningen sannolikt för att den då var tämligen nyanlagd. Sannolikt hade denna kyrkogård, som således inte var anlagd kring någon kyrka, anlagts här i yttersta utkanten av Norrmalm för att möjliggöra begravningar av de många offer som 1620-talets pest hade skördat. Möjligen kan kyrkogården ha anor som går tillbaka till 1500-talet. 1649-51 uppfördes här, i kyrkogårdens östra del och strax intill dagens Stockholm International School, ett litet korsformat kapell av trä. Det fungerade ursprungligen endast som gravkapell men kom från och med 1671 att nyttjas för gudstjänstfirande och fick således status som kyrka. Vissa om- och tillbyggnader skedde under årens lopp men planerna på en större stenkyrka hade funnits alltsedan 1670-talet. Drygt hundra år senare presenterades flera förslag till en ny stor kyrka med korsformad plan enligt arkitekten Jean Erik Rehns ritningar, i mycket påminnande om den samtida Adolf Fredriks kyrka. Grundstenen nedlades i närvaro av kung Gustav III år 1783. Bygget avbröts emellertid kort därefter då kungen på sin Romresa fått andra idéer om hur den nya kyrkan skulle se ut. De höga kostnaderna bidrog också till att Rehns kyrka aldrig kom att realiseras. Det gamla träkapellet fick leva vidare drygt hundra år till innan församlingen fick sin nya stenkyrka. 1881 utlystes en tävling om förslag till ny kyrkobyggnad. Carl Möller fick första pris för sin nygotiska katedral och på hundraårsdagen av den aldrig uppförda 1700-talskyrkans grundläggning stadfästes förslaget. 1884 påbörjades grundläggningsarbetena och 1890 stod kyrkan klar. Ungefär samtidigt revs det gamla träkapellet. Kyrkan har därefter endast genomgått några smärre förändringar. Så har t ex bänkkvarteren ändrats så att en mittgång tillkommit och predikstolen flyttades då en första gång. Vid 1940-talets stora renovering under ledning av arkitekten Erik Fant (1889-1954) flyttades bl a predikstolen på nytt. Merparten av de åtgärder som genomförts under årens lopp har dock skett utan att vare sig exteriörens eller interiörens nygotiska form förändrats särskilt påtagligt. S:t Johannes församling tillkom 1907 efter att tidigare ingått som en tämligen självständig del av S:t Jacobs församling. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SSM Stockholms stadsmuseums arkiv Muntliga uppgifter från församlingen Hedlund, S och Quensel, A, S. Johannes kyrka och S. Stefans kapell i Stockholm, Sveriges Kyrkor Band IV, Stockholm 1934 Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Rengmyr Lövgren, B, De målade fönstrens budskap ur Fönster 2002. Samtal med många röster, Stockholm 2002. Ros, E och Åstrand, G, S:t Johannes kyrkogård - en vägvisare i ord och bild, broschyr Stockholm 1997. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007. Sankt Johannes kyrka står på nästan samma plats som där S:t Johannes kapell stod, uppfört åren omkring 1650 på Brunkebergsåsen i centrala Stockholm och omgivet av den s. k. Brunkebergskyrkogården. Den nygotiska, basilikala Sankt Johannes med exteriör av rött, skånskt tegel ritades av arkitekten Carl Möller och uppfördes 1884-90 varvid kapellet revs men den gamla begravningsplatsen med många kända historiska personer behölls. S:t Johannes är orienterad i norr-söder med koret i norr och huvudingången i söder. När Möller gjorde upp ritningarna hade han den höggotiska Kölnerdomen i tankarna, och resultatet kan betecknas som en mindre katedral. Kyrkan är treskeppig med polygonal koravslutning, rudimentära korsarmar och ett högt, spetsigt torn i söder med huvudingång under en vimperg till vilken en hög fritrappa leder. De två apostlastatyerna kring portalerna är verk av skulptören Theodor Lundberg. Fönstrens glasmålningar, bl.a. de i södra rosettfönstret ovanför läktaren, är utförda av firmorna F X Zettler och Bayerische Hofglasmalerei i München. Samma sirliga, nygotiska utformning beträffande pelare och pilastrar präglar interiören med knippepelare huvudsakligen i rött med inslag av svart och guld och med högmurar klädda med tyskt, gult tegel. Valvmålningarna är utförda av arkitekten Agi Lindegren. Smidda korskrank avgränsar högkoret från sidokoren. Det västra kallas Birgittakoret och används som s.k. lillkyrka. Rummet intill, innanför portalen i anslutande korsarm, fungerar som sakristia. Den öppna bänkinredningen är ursprunglig, men placeringen har ändrats, bl.a. 1914 då mittgången upptogs och bänkar placerades i sidoskeppen, detta mot Möllers vilja. Kyrkan restaurerades 1914, 1929-30 och senast 1945-46, då det främst gällde interiören och ritningarna utfördes av arkitekten Erik Fant. De två rummen under läktaren, ett i varje hörna, tillkom i början av 1970-talet. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999 |
