Stäng fönster Ekerö kn, EKERÖ KYRKA 1:1 EKERÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Ekerö kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet, möjligen som gårdskyrka till Asknäs. Några direkta belägg för detta finns dock inte. Kyrkan hade ursprungligen formen av en typisk romansk kyrka med långhus, kor och troligen en smalare absid. Kring år 1300 revs koret och kyrkan förlängdes åt öster till en gotisk salkyrka med brett, rakt avslutat kor. Samtidigt uppfördes sakristian. Tornet restes i samband med en stor upprustning under 1400-talet. Sannolikt byggdes då även ett vapenhus i söder. Under 1400-talets renovering slogs invändigt valv som dekorerades med kalkmålningar. Vid mitten av 1600-talet brann kyrkan och en större upprustning företogs på 1680-talet, på initiativ av greven Erik Lindschöld. För greven och hans efterkommande uppfördes kyrkans södra gravkor, medan det norra kom att användas av dennes vän, Joel Gripenstierna. Under samma renovering försågs tornet med nytt krön och inredningen förnyades. Fönstren förstorades och vapenhuset revs i söder. Vid 1680-talets restaureringsarbete intog Mester Mårten Hack en ledande roll. 1793–94 ändrades tornhuven till sin nuvarande form. Invändigt genomfördes därefter restaureringar åren 1880–81, under 1930-talet efter förslag av Ragnar Östberg, samt 1951–52 under ledning av Ärland Noreen. Ekerö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Kommunala områdesbestämmelser har antagits för området närmast kyrkan, med avsikt att bevara landskapsbild och bebyggelse. Allén som leder till Ekerö kyrka, har utpekats som vårdobjekt. När socknen omnämns i de äldsta källorna kallas den omväxlande för Ekerö och Askanäs. Under medeltiden hörde Ekerö kyrka till Strängnäs stift. Sockennamnet Ekerö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet ek, liksom läget på den ö, där kyrkan står. Den ursprungliga, romanska kyrkan hade inget torn. Det har ansetts egendomligt att kyrkan inte försågs med något torn med tanke på dess läge vid den hårt trafikerade Mälarfjärden. Det är dock inte helt osannolikt att kyrkan hade ett försvarstorn i sitt omedelbara grannskap, på kullen sydväst om kyrkan och där klockstapeln senare fick sin plats. Asknäs gård var under medeltiden känd som stormansgård, möjligen med anor sedan förhistorisk tid. För detta talar en storhög från slutet av järnåldern, strax sydväst om kyrkan. Asknäs nuvarande herrgård uppfördes i samband med laga skifte omkring 1880. I den medeltida Erikskrönikan omnämns Asknäs i samband med en händelse som utspelats 1206. I krönikan berättas att Jon Jarl blev ihjälslagen på sin gård Askanäs samma natt som han återvänt från ett korståg bland ryssar och ingermanlänningar. Erik Lindschöld, som bidrog till kyrkans restaurering och lät uppföra ett gravkor, byggde upp säteriet Stavsund under 1670-talet. Gården ligger på sydvästra Ekerö och var tillsammans med Ekebyhov och Kersö, ett av de mest betydande säterierna på Ekerö, under 1600-talet. Greve Erik Lindschöld var Karl XI:s främste rådgivare. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum arkivet Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976 Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988 Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987 Boethius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986 Curman, S, Roosval, J, Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, Stockholm 1954 Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län 1997 |
