Stäng fönster Upplands Väsby kn, EDSBY 1:2 M.FL. EDS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Eds kyrka började uppföras under 1100-talet. Den ursprungliga kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med ett smalare torn i väster samt en bred absid i öster, direkt fogad mot långhuset. Denna s k absidsal, var en relativt ovanlig planform i Uppland. Förutom i Ed, har den troligtvis endast funnits i Lovös äldsta stenkyrka samt i Frötuna kyrka. Eds kyrkas murar var ursprungligen oputsade. Under 1300-talet revs absiden varpå kyrkan förlängdes åt öster med ett rakslutet kor. Under samma tid tillkom sakristian i norr och öppningen mot tornet förstorades. Invändigt slogs kryssvalv, som 1487 dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor. Under 1400-talet uppfördes även ett vapenhus vid södra långhusväggens västra del. År 1768 genomfördes en större renovering av kyrkan. Invändigt revs mellanväggen mellan kor och långhus, liksom korvalvet. Ett nytt valv uppfördes i koret, med samma höjd som långhusets. Utvändigt fick kor och långhus ett gemensamt brutet tak, och tornet höjdes. Stora fönster togs upp och vapenhuset revs. Den södra ingången sattes igen, varpå kyrkans nya entré förlades genom tornet i väster. Eds kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Runstenar i kyrkan och i dess närhet tyder på att socknen hade ett centralt läge redan under vikingatid. Även namnet Ed visar på att socknen utgjort en viktig punkt i kommunikationsnätet. Ed ligger mellan Edssjön, som förr var en del av ett större vatten, och Mälaren. Vid edet, var man tvungen att dra båtarna över land, en sträcka på cirka 200 meter vid Kristi födelse. När den nuvarande kyrkan i Ed började uppföras under 1100-talet hade den troligtvis inte föregåtts av någon träkyrka. Ed var en självständig församling med Sollentuna som annex fram till 1918. Då blev Sollentuna huvudkyrka med Ed som annex, fram till 1962 då de två församlingarna skiljdes åt och Ed bildade eget pastorat. Sedan 1952 tillhör Ed Upplands Väsby storkommun. Under 1600-talet genomfördes omfattande säteribildningar, till följd av de svenska stormaktsambitionerna. I trakten kring Upplands Väsby etablerades inte mindre än 13 säterier, varav huvuddelen i Ed och Hammarby. Detta fick bestående förändringar för traktens landskap och dess bebyggelse. Flera byar utplånades helt när de ombildades till säterier. Det största säteriet var Runsa, ägt av släkten De la Gardie-Stenbock, som under 1600-talet omfattade huvudparten av Eds socken och ytterligare några gårdar i Hammarby och Fresta. Framförallt under 1700-talet finns påfallande likheter mellan Ed och grannkyrkorna Hammarby och Fresta. Under denna tid restaurerades samtliga tre grannkyrkor. Vid samtliga restaureringar har slottsarkitekten Jean Eric Rehn (1717-1793) formgivit delar av kyrkornas nya inredning. Hovmarskalken Charles de Geer, innehavare till bl a Väsby gård, bidrog till Eds kyrkas restaurering. Samme man medverkade till restaureringen av grannkyrkan Fresta och Hammarby. Överensstämmelsen mellan Fresta och Eds kyrkors yttre restaurering är mycket påfallande. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980 Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986 Curman, S. & Curman, G, Sveriges kyrkor. Sollentuna härad, Stockholm 1958 Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Wadström, I, Eds kyrka. Upplands kyrkor - 166, Strängnäs 1975 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Eds medeltida kyrka är vackert belägen vid Edssjön. De äldsta partierna härrör från 1100-talet mitt eller senare hälft.Då byggdes en gråstenskyrka, helgad åt Sankt Olof. Kyrkan hade västtorn, ett enskeppigt gudstjänstrum med två travéer och troligen en korabsid i öster. Denna östmur revs på 1300-talet, kyrkan förlängdes och erhöll ett nytt, rakavslutat kor, lägre än långhuset, och en sakristia i norr, möjligen äldre än det nya koret. Öppningen mellan långhuset och tornet utvidgades. Kryssvalv av tegel slogs. Under 1400-talet, okänt exakt när, byggdes ett sydligt vapenhus. 1487 målades valven av den välkände Albertus Pictor. Dessa senmedeltida om och tillbyggnader innehåller tegel. Från medeltiden härrör två ljusöppningar, den i norra av romansk typ och sedermera igenmurad, den i söder omgjord med trepass under gotisk tid.Nästa period av förändringar inföll på 1760-talet. Avsikten var att ge kyrkan en prägel av tidens rådande stil. Tornet och koret förhöjdes, och koret och långhuset täcks sedan dess av ett gemensamt, brutet tak, spåntäckt liksom nu. Korvalvet revs och det nya valvet kryssvälvdes liksom det gamla. Kalkmålningarna doldes genom att interiören vitkalkades. Höga fönsteröppningar höggs upp. Vapenhuset revs och den gamla ingången i långhusets sydvägg igenmurades. Som vapenhus fungerar sedan dess tornets bottenvåning och huvudingången är förlagd till dess västmur. Från 1760-talet härrör altarpredikstolen, ritad av Jean Eric Rehn, som kan vara mästare även till altarringen och korbänkarna. Den slutna bänkinredningen. Den befintliga läktaren i väster ombyggdes. Två sidoläktare byggdes. De borttogs vid restaureringen 1917-18, se nedan. Följande restaurering utfördes av ingen mindre än Sigurd Curman, några år senare utnämnd till riksantikvarie. Han var då bosatt i socknen. 1917-18 lät Curman ta fram och restaurera de medeltida kalkmålningarna. Korets 1700-talsvalv dekorerades med målningar av Olle Hjortzberg, även mästare till fönstrets glasmålningar i koret. 1955-56 byggdes ett nytt vapenhus, även kallat brudkammaren, på det gamla vapenhusets grundmurar. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 |
