Stäng fönster Nyköping kn, TUNA KYRKBY 9:1 TUNA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - TUNA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 693, år 1900: 921, år 1995: 1594 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i bergslagsbygden sydligast i landskapet. Kyrkan ligger på en höjd i ett dominerande läge omgiven av åkermark i en fornminnesrik jordbruksbygd. På samma höjdsträckning och öster om kyrkan ligger prästgården och i väster tidigare skola, ålderdomshem samt hembygdsgården. Söder om prästgården ligger sockenstugan. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus, ett smalare rakslutet kor, sakristia i norr, vapenhus framför långhusportalen i söder och torn i väster. Medeltidskyrkan, som har ansenliga mått, återstår till mursträckningarna helt intakt. Murarna består nedtill av gråsten, men från fönsterbänkarna och uppåt av tegel. Det betydande inslaget av tegel tyder på att kyrkan färdigställts tidigast vid 1200-talets mitt. Sakristian är samtida, medan vapenhuset sannolikt tillbyggts under senmedeltiden. Västtorn från 1877. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är putsade och avfärgade i gult under branta, spåntäckta takfall. Såväl kärnkyrkans som vapenhusets gavelrösten pryds av enkla blinderingar. Det i historicerande stil tillbyggda 1800-talstornet kröns av en plåtslagen spira. Ingångar söder och väster via torn och vapenhus. Kyrkans ursprungliga trätunnvalv revs när långhuset under 1400-talet slut välvdes i två travéer. Kalkmålningarna över den lågt slagna triumfbågen är sannolikt från tidigt 1300-tal och tillhör kyrkan äldsta utsmyckning. Valvet i koret tillkom sannolikt vid 1500-talets utgång. Strax därefter, troligen omkring 1620, smyckades koret med kalkmålningar, av samma motiv och utformning som de av Peder utförda målningarna i Bälinge. I kyrkan finns en altartavla från slutet av 1650-talet. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
