Stäng fönster Herrljunga kn, MJÄLDRUNGA 10:1 MJÄLDRUNGA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Forts. på historik för kyrka. 1904 orsakade ett jordskalv en djup och bred spricka från absidvalvets mitt och ned till golvet under absidfönstret. Vid okänd tidpunkt efter år 1900 installerades en kamin i sydöstra hörnet, vilket uppdagades av berörda myndigheter när församlingen 1914 ansökte om att få bygga till en sakristia i norr. Arkitekt Anders Roland skulle diskutera tillbyggnaden på plats och fick syn på den "ytterst dåliga och eldfarliga maskinkluvna spånen som efterträtt den äldre handkluvna tjärade", samt kaminen med vanprydande rör genom taket och vinden till en eldfarlig plåtskorsten. Roland konstaterade även att en dekormålning omkring triumfbågen utförts efter sekelskiftet, högst sannolikt av den "kringvandrande målare" som vid 1900-talets början ska ha målat om altaruppsatsen. Trägolvet var starkt angripet av röta. Han noterade att alla möblerna i kyrkan var nya och ur "estetiskt och kulturhistorisk synpunkt värdelösa". Sakristian fick vänta eftersom det var mer angeläget att upprätta brandsäkerhet, inte minst med tanke på den värdefulla romanska takstolen över skeppet. Krav ställdes på uppmurning av skorsten och en sådan inspekterades 1917. 1918 omtäcktes taket med tegel och koret skulle täckas med tjock ekspån av handkluvet kärnvirke, vilket mötte invändningar då det inte skulle kunna inköpas på orten. Taksprången fick inte ändras men vindskivorna breddades. I september 1922 stod sakristian i norr slutligen klar efter omarbetade ritningar av arkitekt Roland. Korets norra fönster gjordes om till sakristidörr. Altarringen, som bevarats 1895, fick inte byggas om förutom att grinden kunde flyttas från söder till norr. 1929 var det åter dags att projektera en större renovering men det dröjde ända till 1938 innan den genomfördes under ledning av arkitekt Allan Berglund. Vapenhuset var i dåligt skick, även grunden, och "utan allt värde" så det ville man först riva. Istället kläddes det med spiktegel och kalkputsades in- och utvändigt. Grunden bättrades. En moderniserande åtgärd var att ersätta kaminen med värmeledning med lågtrycksånga från ett pannrum som inrättades under sakristian. En önskan att åter ge kyrkorummet en äldre prägel genomsyrade renoveringen. Man ville ha tillbaka den gamla dörren från Nordiska museet, men eftersom den försålts dit gick inte detta. På västgaveln ersatte ekspån den gamla brädpanelen. Bänkarna bedömdes som sentida och "ytterst tarvliga" och även om läktarbänkarna var äldre så var de mycket trånga och svårtillgängliga. Nya bänkar gjordes därför överallt i "gammalkyrklig stil". Predikstolen från 1895 stod i norr och nu klassades den som ett "ytterst tarvligt snickeriarbete". Man återtog den äldre predikstolen med ljudtak, som stått i klockstapeln, efter restaurering och framtagning av ursprungsbemålningen. Den placerades åter i söder. Ny fot och trappa tillverkades. Altaruppsatsen och läktarbarriären fick också sina originalfärger framtagna. Den medeltida dopfunten lyftes in i kyrkorummet från vapenhuset. Länsmuseet yrkade på att altarringen snyggades upp och att missprydande flankerande bräden vid altaret togs bort. Man hävdade dessutom att absidnischen var sekundärt upptagen och borde muras igen eller att man åtminstone skulle byta de vanprydande dörrarna av pärlspånt mot nya släta dörrar. Nya golv och innertak tillkom samt invändig ommålning inklusive fönster och dörrar. Väggarna hade dittills haft gråvit limfärg med mörkare ramstycken i hörnen med oljefärgsmålad låg panel och schablonmålad ornamentik. Istället togs de gamla kalkmålningarna fram och konserverades. Pärlspånt som täckte dessa avlägsnades. Under tunnvalvets senare pärlspånt togs den äldre slätspånten med änglamålningarna fram igen. Större delen av de gamla kalkmålningarna hade redan blivit förstörda vid tidigare arbeten. Mest uppmärksamhet väckte de framtagna och konserverade romanska 1200-talsbilderna i absiden. Den medeltida putsytan var hård, finkornig och välslätad med gräddgul nyans. Dekoren var gjord på en vit undermålning med teckning i svart, rött och blågrönt. På korets östra vägg fanns en liggande målad dekor med färgband och växtornament, eventuellt figurer över triumfbågen. I långhuset fanns vegetabilisk dekor. Under en uppståndelsescen i norr fanns en draperimålning i grått från barocken. 1956 fick kyrkan sin första piporgel då orgelharmoniet ersattes med en åttastämmig orgel från Tostareds kyrkorgelfabrik. I samband med elinstallationen till denna elektrifierades även belysningen. Vid 1960-talets mitt var även värmesystemet elektrifierat. En biskopsvisitation sommaren 1976 föranledde renoveringsarbeten. Väggarna kalkades och västgaveln spånades om. Valv och väggar hade börjat spricka genom de medeltida murmålningarna som lagades av konservator. 1995 gjordes en omfattande utvändig renovering enligt förslag av Alf Cederbergs arkitektkontor i Herrljunga. Putsen hade många sentida lagningar av olika typ och omfattande bomskador nedtill. Länsmuseet ansåg att kyrkan hade ett ovanligt högt kulturhistoriskt värde, dels på grund av sin välbevarade plan, sitt ålderdomliga utseende och sina inventarier, dels för att den hade kvar många ursprungliga detaljer och material både vad gäller interiör och exteriör. Alla ingrepp och förändringar skulle därför begränsas till ett minimum och utföras med största varsamhet. Länsmuseet förordade en slätputs från murverket och en murverksdokumentation, samt att snickerierna målades med linoljefärg. Fasadputsen knackades också ned helt innan kyrkan putsades om. Spångaveln justerades och tjärades. Enligt församlingens önskan fick vapenhuset åter faluröd lockläktpanel eftersom spikteglet var dåligt. Alla tak åtgärdades. Absiden fick inte isoleras på grund av takmålningarna, men övrig isolering av vindsbjälklaget kunde genomföras. Snickerier reparerades och ommålades. I samband med renoveringen konstaterades att kyrkorummet hade besvärliga klimatförhållanden och Sölve Johansson besiktigade kyrkan. Man ansökte om bidrag för inre konservering 1995 och konserveringsförslag av muralmålningarna gjordes, men inte förrän 2004 kom en invändig restaurering till stånd. Den största förändringen är att altartavlan flyttades till korets södra sida för att absiden skulle framträda och därmed förstärka kyrkans intakta medeltida form. Väggpanelen längs bänkarna avlägsnades och bänkarna fick nya gavlar med målad bladranka. Hela interiören målades om och kulörerna hämtades från befintlig inredning. Nya radiatorer och bänkvärmare installerades. Under nuvarande tak upptäcktes två äldre innertak som nu frilagts till beskådande i en liten ruta i takpanelen i nordväst. Man sparade också en liten dokumentationsyta på nordväggen för att visa hur nedsmutsad putsen var före rengöringen, som åter fått den särpräglade gamla gulrosa nyansen att framträda. |
