Stäng fönster Älvdalen kn, EVERTSBERG S:125 BOLSÅGEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Under 1800-talets sista decennier öppnades Älvdalens skogar för råvaruexploatering. Bolsågen visar hur man med begränsade resurser men med en gemensam organisation lyckades tillgodogöra sig ny och effektivare teknik för att tillgodose den ökade lokala efterfrågan på sågade trävaror. Bolsågen utgör en viktig del av historien om hur skogarna i norra Dalarna kom att nyttjas under övergången till det moderna industrisamhället. Bolsågen är ett vattendrivet sågverk på en mindre samfälld skogsfastighet i anslutning till ån Vasslen tre kilometer öster om byn Evertsberg. Sågen uppfördes 1894, eller tidigare, gemensamt av 24 gårdar som en så kallad husbehovssåg. Storskiftet under 1800-talet var avgörande för en mer genomgripande råvaruexploatering av Dalarnas skogar som helhet. I norra Dalarna avsattes stora skogsområden som kronoparker medan återstående skog delades mellan byalag och enskilda jordägare. De senare fick i och med storskiftet egentlig förfoganderätt över skog. I Älvdalens socken ägde storskiftet rum kring 1880-talet. I Älvdalen avsattes samtidigt särskild besparingsskog för gemensamma behov. Sågtimmer från skogarna i norra Dalarna kom till stor del att försörja de moderna ångdrivna sågverk som från 1870-talet etablerades kring sjön Siljan. Samtidigt uppfördes mindre vattendrivna sågverk utrustade med moderna sågramar längs ett flertal vattendrag i norra Dalarna. Till den senare kategorin av sågverk hör Bolsågen. Bolsågen var som husbehovssåg ämnad att i första hand förse delägarna med sågade trävaror. Andra gårdar i Evertsberg hade sågar på andra håll. Vattendrivningen medförde att sågningen begränsades till några veckor under våren. Under den tiden pågick dock sågningen dygnet runt. Bolsågen användes fram till 1950-talet. Den nuvarande sågmekanismen inköptes under 1900-talets första år och är tillverkad av Anders Mattssons järn i Mora. Sågverket är en flerbladig ramsåg med stativ och matning samt vagnar av gjutjärn. Stativet står mitt i såghuset, som är byggt av trävirke i två våningar. På övervåningen sker matningen av sågtimret samt sågningen. I bottenvåningen ryms delar av kraftöverföringen och här samlas också spånet upp. Vid sågning fyller man sågdammen med vatten, som leds fram genom ett system av kanaler och regleringsdammar. Från sågdammen släpps vattnet i en ränna ned till vattenhjulet vid såghusets ena långsida. Vattenhjul, axel och vevstake är gjorda av trä men delvis förstärkta med järnbeslag. Axelns lager vilar i rotvirke och smörjs med vatten. Kraftöverföring sker även till en slipmaskin för slipning av sågblad. Byggnaden har numera tak av sinuskorrugerad plåt. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2007-09-03, Dnr 432-6900-01 |
