Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mörbylånga kn, KASTLÖSA KYRKA 1:1 KASTLÖSA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
En kyrkogård bör ha funnits i och med att den första kyrkan uppfördes på platsen. Men hur
den sett ut vet vi inte. Om kyrkogården, dess läge och storlek, finns inga kända uppgifter före
år 1625. Den var då inhägnad med stenmur och hade tre portluckor med stenvalv över. Mot
prästgården fanns däremot ingen mur, utan en del av prästgårdsbyggnaderna fick tjänstgöra
som hägnad.

Under medeltiden och i undantagsfall även senare begravde man de döda, som hade råd, i
kyrkan. Vid sitt besök i socknen år 1634 fann Rhezelius på kyrkogården vid västra
kyrkogaveln en mäktig gravsten, som han avbildade och om vilken han skriver:
”Dätta är en ophögd graf, mäckta kostwärdh. Dhe seija att dät är en Knape graf de Dalbij,
och heeta ännu dhe i dhän byn knapar, och hafwa så hett, man efter man af g. Ålder. I samma
kyrkiegård äre 3 sådane grafwar.” Denna gravhäll av kalksten finnes ännu i behåll och är
uppställd i kyrkans vapenhus. Rhezelius avbildade även en annan liknande gravhäll, som
fanns på kyrkogården, och har under teckningen skrivit: ”Denna stenkista ellr graaf hafwer
hört Olof Nilssson til i stor gården Kastlösa. 3 sådana är på K gården förutom denne, 2 wid
söd. Dörren, och en wid öster hörnet om K.” Den ligger dock inte kvar på kyrkogården. Vid
tiden för Rhezelius besök torde emellertid på kyrkogården funnit även de dåtida
Västerstadarnas familjegrav med gravsten. Denna finns ännu i behåll och har återbördats till
kyrkogården efter att en tid varit använd som trappflisa i en gård. Rhezelius avbildade även en
runsten, vilken han fann lagd över en källa nedanför prästgården. Den hade tidigare varit
uppställd inne i kyrkan.

Från slutet av 1700-talet finnes ytterst få upplysningar om kyrkogården. Höstslåttern från den
ingick i kyrkväktarens löneförmåner. Den var vidare lekplats för barn, och prästfrun brukade
där hänga sin tvätt till torkning. På 1790-talet planterades träd utmed kyrkogårdsmuren runt
hela området.

Från 1805 finns en anteckning om ett byggnadsärende. Man beslöt då att uppföra en ny
materialbod i nordöstra hörnet av kyrkogården, 21 alnar lång, 10 bred och 5 hög samt täckt
med torv.

Fotografier troligen från 1880-talet visar kyrkogården från söder. Där kan man se att enstaka
gravplatser omgärdades av staket och att på flertalet av gravarna fanns det kullar av murgröna.
År 1887 försåldes äldre träd från kyrkogården. Kantor Andersson var en stor
planteringsentusiast och tyckte inte om kyrkogårdens kalhet, varför han föreslog att
länsgartnern August Ericsson i Kalmar skulle få i uppdrag att utarbeta ett förslag till lämpliga
åtgärder för kyrkogårdens förskönande. Beslut fattades 1887, och två år senare verkställdes
planteringsarbetet. ”Kyrkogården tillfördes genom kantor Anderssons initiativ betydande
skönhetsvärden genom väl genomtänkta planteringsarbeten men har under senare tid blivit
åtskilligt vandaliserad, vilket antagligen skett av rent oförstånd” skriver Gunnar Wirsell i
boken om Kastlösa socken som utkom 1952.

År 1926 beskrivs Kastlösa kyrkogård så här ”med lummiga planteringar prydd och ovanligt
välskött kyrkogård”

I slutet av 1950-talet genomgick kyrkogården en översyn. De häckar av buxbom som tidigare
omgett gravplatserna togs bort, liksom de över gravkullarna tuktade murgrönorna. Samtidigt
rättades gravvårdarna in i rader och vändes åt samma håll. En trädallé från södra grinden upp mot den tidigare ingången på kyrkans södra långsidan avlägsnades också. Sammantaget
medförde förändringarna att kyrkogården fick den karaktär vi kan se idag.

År 1982 grävde Billy Sjöström om grav 150 i kv D. Då uppmärksammades en hällkista i
gravens södra sida. Kistan bestod av 0,2 m höga kalkstenshälla 1,1 m under nuvarande
markyta. Kistan innehöll ett välbevarat skelett. Skelettet fick ligga kvar i kistan och grävdes
igen.

Församlingen fick tillstånd att anlägga en minneslund norr m kyrkan år 2000. Lunden skulle
omges av höga buskar av tuja och ett stenkors skulle användas.

Med anledning av schaktningsarbeten för ny avloppsledning, år 2002, utförde Kalmar läns
museum en arkeologisk förundersökning. Avloppsledningen utgår från sakristian på kyrkans
norra sida, längs norra långhusväggen, viker av framför tornet och ansluter till befintligt
kommunalt avlopp utanför den nordvästra porten. Anledningen till undersökningen var att
avloppsledningen går genom den medeltida kyrkogården. Tidigare har två medeltida gravar
påträffats på kyrkans södra sida. Vid schaktningen påträffades rester efter en äldre mur mellan
tornet och den nuvarande nordvästra porten. Muren som låg knappt 10 cm djupt, var drygt 40
cm bred och ca 40 cm hög. Den bestod av sten, kalkstensplattor och tegel, sammanfogat med
kalkbruk. Omkring 6,5 m N om långhusets NV hörn och 2 m ut från väggen påträffades ett
skelett på 70 cm djup. Synligt i schaktet var kraniet och bröstkorgen samt den ena handen som
låg uppe vid huvudet. Skelettet låg i NV-SO med huvudet i NV. Ledningen lades under muren
som inte kom till skada. Skelettet fick ligga kvar och ett nytt schakt togs upp intill.

I kyrkogårdens nordöstra hörn fick församlingen tillstånd att 2005 anlägga en
uppställningsplats för äldre gravvårdar. Den rektangulär yta avgränsas av kyrkogårdsmuren i
norr och i söder av fyra gravhällar och stenram. Ytan grusas med samma typ som gångarna på
kyrkogården.



ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Ölands kyrkor förr och nu, Kalmar 1926
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Jonas Karlsson