Stäng fönster Gnesta kn, DILLNÄSBY 2:1 DILLNÄS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 GÅSINGE-DILLNÄS BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 373, år 1900: 478, år 1995: - FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Gåsinge 1941 (Gåsinge-Dillnäs församling). Befolkningstalen avser Dillnäs. LÄGE OCH OMGIVNING - Den tidigare socknen ligger i sörmländska sjöplatåns nordöstra del. Kyrkan, som inte längre är församlingskyrka, ligger på ett näs i sjön Klemmingen intill Dillnäsby, en välbevarad äldre klungby. Området, som också omfattar socknarna Gåsinge, Frustuna och Kattnäs med medeltidskyrkor, äldre bybebyggelse och säterier, är riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med halvrund avslutning i öster, som innefattar både ett rakslutet korparti och en bakomliggande sakristia. I kyrkans mittparti återstår murar av det ursprungliga långhuset från 1100- eller tidigt 1200-tal. En teckning från 1684 visar att kyrkan då hade ett smalare och lägre rakslutet kor. Ett vapenhus i trä på sydfasaden tillkom sannolikt mot slutet av medeltiden då också troligen kyrkan förlängdes åt väster samt fick en sakristia. 1698 ersattes vapenhuset av ett nytt sådant i trä, vilket i sin tur torde ha rivits när man tog upp ingången i väster 1797. Någon gång efter 1684 förlängdes kyrkan avsevärt åt öster. Mycket talar för att detta inträffade runt 1775. Möjligen revs också den medeltida sakristian vid denna tid. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är putsade ut- och invändigt. På sadeltakets västra del rider en takryttare som torde ha sin nuvarande utformning från 1757 av Olof Larsson i Himlinge (ersatte en äldre avbildad av Peringskiöld). Ingång i väster. Kyrkorummet är täckt av ett tunnvalv i trä. Predikstol och bänkinredning härrör från 1770-talet, på högaltaret står ett flandriskt altarskåp från omkring 1500. Orgelfasaden tillkom vid en restaurering 1947 under ledning av K. M. Westerberg. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
