Stäng fönster Jönköping kn, LILJEHOLMEN 2:3 ÖSTRA KAPELLET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Begravningsplatser utanför stadskärnor och utan egen kyrka brukar oftast vara anlagda omkring 1800-talets början. Vid den tiden blev det förbjudet att gravlägga innanför stadsmurarna och dessutom var stadskyrkogårdarna oftast redan överfulla. Östra kyrkogården är speciell på så sätt att den är betydligt äldre. Vid branden inne i Jönköping 1612 bestämdes att centrum skulle fl yttas och den nya kyrkan - Kristine kyrka - skulle uppföras i anslutning till den nya stadskärnan. Man visste redan från början att man inte kunde anlägga en kyrkogård i anslutning till kyrkan på grund av att vattennivån gick så högt upp. Istället köpte man in mark för ändamålet ett stycke utanför staden och i direkt anslutning till landsvägen mot Eksjö. Denna låg tillräckligt högt för att inte ha problem med fukt i markerna, och ändå relativt nära staden. Den mark som köptes in låg på Rockö ägor och troligen uppförde man ganska tidigt även ett begravningskapell, av trä. Enligt de kartor som fi nns motsvarade den äldsta kyrkogården de kvarter som idag ligger närmast den nuvarande kapellbyggnaden; kvarter 4, 5 och 6, möjligen också kvarter 7. Kyrkogårdens ovanliga orientering i nordväst-sydostlig riktning har sin förklaring från att denna första kyrkogård lades längs med landsvägen mot Eksjö, som gick i denna riktning. Från denna tid fi nns idag inga spår, utom möjligen den stora eken i kvarter 4, på kanten mot sluttningen. Dess ålder är inte fastställd men skulle kunna vara från denna tid eller ännu äldre. I källmaterialet kring kyrkogårdens historia fi nns inga uppgifter om utvidgning av kyrkogården förrän år 1809. Innan dess hade kyrkogårdens träinhägnad ersatts av en stenmur (omkring 1770) och samtidigt hade man vid huvudingången mot Eksjövägen uppfört en ståtlig portal av sandsten. Denna hade oljemålats och försetts med smidda grindar. Överst fanns Gustav III’s namnskiff er. Det fi nns också en uppgift från 1798 att Per Lindberg fi ck tilllåtelse att uppföra ett privat gravkor på kyrkogården, en byggnad som troligen revs 1849. 1809 utvidgas kyrkogården mot sydost vilket torde motsvara dagens kvarter 9, 10 och 11. Den första tiden sågs nog utvidgningen som något tillfällig eftersom det dröjde till 1811 innan man rev den gamla östra muren och fl yttade den till landsvägen, och 1825 uppförde man även en stenmur längs de andra delarna av utvidgningen. Vid denna tid torde kyrkogården främst ha påmint om en ängsmark, med en gång upptagen mellan kapellet och kyrkogårdens ingång. 1849 utvidgas kyrkoården mot väster och får den utsträckning den har åt det hållet idag, dvs motsvarande kvarter 1, 2 och 3. Uppenbarligen fanns det en kolerakyrkogård öster om kyrkogården som inte var inlemmad med resten, men i samband med utvidgningen i väster öppnades även den delen upp mot kyrkogården. Den f.d. kolerakyrkogården bör ungefär ha motsvarat de västra delarna av kvarteren 12 - 15. Landsvägen till Eksjö från Jönköping som gick precis utanför kyrkogården var en naturlig avgränsning mot sydväst. Här låg också huvudingången till kyrkogården. 1864 anlades järnvägen och den fi ck då samma sträckning som landsvägen. Detta innebar alltså inte någon egentligen förändring för kyrkogården, men huvudingången var tvungen att fl yttas när vägen ersatts av en hög järnvägsvall. Samtidigt som huvudingången fl yttades utvidgades kyrkogården mot söder och öster, vilket troligen motsvarar de östra delarna av dagens kvarter 12 - 15 samt 16. Efter denna sista utvidgning blev kyrkogården så ansenlig till sitt format att man anlitar en trädgårdsarkitekt, Frey Hellman, som 1871-72 delar in kyrkogården i kvarter och anlägger alléer och planteringar. Det är samma struktur som är synlig idag på gamla kyrkogården, om än att träden har bytts ut. Nu fi nns det ett mer parkliknande och medvetet sett att se på kyrkogården. Nästa gång när behovet av mer mark gör sig gällande utvidgar man inte kyrkogården med en ny liten remsa, utan man anlägger en nu en helt ny kyrkogård. 1902 anläggs den nya kyrkogården sydost om den gamla med en liten dalsänka emellan. Nya kyrkogården anläggs på en delvis konstgjord förhöjning i det som tidigare varit sankmark. Anläggningen görs enligt moderna mått med regelbundna och rätvinkliga kvarter med raka gravrader, kantade av alléer och hägnade av hagtornshäckar. Dessa kvarter utvidgas 1928 mot nordväst med två nya kvarter efter samma mönster som de från 1902. På 1940-talet utvidgas nya kyrkogården igen, då mot nordost. Några uppgifter om när och vem som stod för ritningar har inte hittats men utvidgningen får en mycket medveten och formstark utformning. Gravraderna följer halvcirkelformade linjer och förstärker samtidigt den tvärgående allén. Gravvårdarna i dessa kvarter blir uteslutande moderna utan grusbäddar och stora monument. 1970 utvidgas kyrkogården återigen, nu mot sydost, och samtidigt uppförs två stora ekonomibyggnader för kyrkogårdsförvaltningen. De nya kvarteren får olika utformning och tas successivt i bruk under 1900-talets senare decennier. En del tas i bruk för muslimska begravningar, en annan del tas i bruk för askgravlundar och en tredje del för vanliga begravningar. De stora förändringarna under de senaste decennierna rör givetvis utvidgningarna. Samtidigt har de äldre delarna av kyrkogården successivt ändrats, långsamt och nästan obemärkt, men i det stora hela ändå mycket påtagligt. De små successiva ändringar rör främst alla de grusbäddar som har ersatts med gräsytor, men även de äldre vårdar där gravrätten har gått ut och därefter har ersatts med nya. Den äldre delen av kyrkoården - område A - är fortfarande mycket präglad av gravar med grusbäddar, något som blir allt mer ovanligt. |
