Stäng fönster Mörbylånga kn, STENÅSA KYRKA 1:1 STENÅSA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| I närheten av Stenåsa kyrkan finns inte, som på så många andra kyrkplatser på Öland, gravar från järnåldern. Trots det talar mycket för att Stenåsa tidigt blev en viktig plats. Det talar de rester efter en träkyrka från 1000-talet som hittades 1956 under den nuvarande kyrkans golv. I samband med renoveringen 1956 hittades också en gravkammare. Den hade ursprungligen legat utanför stenkyrkan men hamnade inne i kyrkan när denna byggdes ut på 1200-talet. Graven var en kammare byggd av tunna kalkstenshällar. Den första kända avbildningen av Stenåsa kyrka och kyrkogård gjordes av Rhezelius 1634. Han avbildade kyrkogårdens som ett kvadratiskt område med kyrkan placerad långt i norr. Kyrkogården omges av en mur. Ingångar finns återgivna i söder och en i öster. Enligt Rhezelius fanns vid den här tiden två rundstenar på kyrkogården. Den ena låg söder om kyrkan och den andra väster om. En ny avbildning gjordes 1753 av Petrus Frigelius. Den visar såväl kyrka som kyrkogård från både norr och söder. Ingången i söder återfinns även här och är försedd med en stiglucka. Det förefaller också ha funnits en ingång i norr. Bilderna är skadade i kanterna varför man inte kan se ingången i öster. Denna ska dock ha murats igen i slutet av 1700-talet. Några år därefter byttes ingångarnas träportar mot välvda portaler av kalksten. Två stora dubbelportar tillslöt ingången helt. Muren var vid den här tiden mycket hög. Alla dessa förändringar finns avbildade av N I Löfgren 1819. På hans bild kan man också se den klockstapel som byggdes 1762 i kyrkogårdens sydvästra hörn. Denna fanns kvar till 1831 då klockorna placerades i den nya kyrkans torn. År 1830 gjordes i Stenåsa, liksom i de flesta andra öländska kyrkor, en inventering av forntida minnesmärken för att man skulle kunna freda och bevara dem. Runstenarna som Rhezelius avbildade 1634 var uppenbarligen försvunna vid den här tiden. Enligt inventeringen fanns inte några äldre gravmonument kvar på kyrkogården. De som funnits hade varit av mindre betydelse och de hade tagits bort i samband med ombyggnaden av kyrkan. Man bestämde då att gravvårdarna skulle placeras i linjer. Redan vid den här tiden ska en solvisare ha funnits på kyrkogården. I Hembygdsboken för Hulterstad och Stenåsa berättas att man i samband med ombyggnaden av kyrkan också lade om kyrkogårdsmuren. De murade stigluckorna revs och ersattes av dubbla grindar av smide. En bra källa till information om kyrkogårdarnas historia är äldre fotografier. Det äldsta fotografiet i Kalmar läns museums samlingar som visar Stenåsa kyrka och kyrkogård är taget av fotografen Herman Sandberg 1904. Bilden är tagen från landsvägen öster om kyrkan och visar kyrkan och kyrkogårdsmuren från sydost. Utmed kyrkogårdsmuren i öster fanns vid den här tiden en rad med lövträd. Från 1935 finns ett flygfotografi som ger en god överblick över stora delar av kyrkogården. Även denna bild är tagen från söder. Utspridda över kyrkogården, utan att ligga i några synbara rader, kan man se flera gravplatser belagda med grus. Man kan också ana flera gravkullar överväxta av grönska. Hela kyrkogården omgärdas av träd. Även den gång som går från kyrkogårdens ingång i söder fram till kyrkans ingång i söder kantas av träd. På ytterligare ett fotografi, taget på marken vid ungefär samma tid, ser man att träden utmed gången är höga granar. 1937 donerade 1000 kr för vården av Herman Axelsson och hans makas gravar samt ytterligare ett antal gravar, vilka är inte känt. År 1949 genomfördes på Ivar Hylanders initiativ en inventering av Växjö stifts kyrkogårdar. En frågelista skickades till alla församlingar och Stenåsa var en av de platser som man fick svar ifrån. Här berättas att man inte har uppgifter om att kyrkogården skulle ha utvidgats. Längs yttermurarna växer vid den här tiden en granhäck. I raderna mellan gravarna är häckar av avenbok planterade och längs med den södra gången har pyramidekar ersatt granarna. Kring flera av gravplatserna är låga buxbomshäckar planterade. Tidigare hade varje by sin egen gravplats. Det hade börjat försvinna. Vid den här tiden fick var och en själva välja var man vill ha sin gravplats. Någon skillnad mellan allmänna och enskilda gravplatser fanns inte. Gravkullarna var på väg att försvinna. Vid den här tiden utjämnas de flesta gravplatserna. Flera belades med matjord eller grus. Gravvårdarnas höjd var begränsad till 1 m utom utmed muren där de fick vara 1,8 m. Man fick inte längre sätta upp stenramar kring gravplatserna. Det fanns dock några äldre gravplatser som hade kvar sina järnstaket. Gravvårdarna var av sten. På dessa stod ofta den dödes namn och hemby. Ibland förekom bibelspråk. På kyrkogården fanns inga prästgravar. Länsantikvarie Manne Hofrén besökte Stenåsa 1956 och tog då två fotografier. Båda två är tagna från sydväst. Gravplatserna låg nu i ordnade, ryggställda rader med häckar emellan. Flera gravplatser hade kvar sina omgärdningar. Den vanligaste formen var en låg häck men man kan också se ett järnstaket och en stenram. Flera av gravplatserna hade öppen jord eller var belagda med grus. Enstaka överväxta gravkullar fanns kvar. I väster anas en rad av lummiga lövträd i kyrkogårdens gräns. Landsvägen går i öster mycket nära kyrkogårdsmuren. En mindre justering av muren gjordes 1960 i sydöstra hörnet för att öka trafiksäkerheten. Tillstånd att anlägga en minneslund gavs 1999. Den placerades i kyrkogårdens sydvästra hörn. Anläggningen ritades av K. Lundberg. Samtidigt gavs tillstånd att ta bort en granhäck i söder och väster samt några granar i norr. Granarna skulle ersättas med oxlar som mer stämde med kyrkogårdens tradition. Arbetena utfördes under 2000. Man bytte också ut häckarna av avenbok mot häckar av häckoxbär. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Bogårdinventeringen, Linköpings stift Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Hembygdsföreningarna i Hulterstad och Stenåsa, Hembygdsbok Hulterstad och Stenåsa, Kalmar 2004 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 |
