Stäng fönster Mörbylånga kn, VICKLEBY KYRKA 1:1 VICKLEBY KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Ett par hundra meter söder om Vickleby kyrka har man funnit en hällkista från yngre stenåldern och strax norr om denna ett röse från järnåldern. Det fanns således redan långa traditioner för traktens befolkning att begrava sina döda på platsen när Vickleby kyrka och kyrkogård anlades på medeltiden. Vickleby kyrka började byggas på 1100-talet och kyrkogården är från samma tid. Den medeltida kyrkogårdens utsträckning och utseende vet man inget om. Från 1600-, 1700- och 1800-talen finns flera avbildningar av kyrkan och ibland är också kyrkogården med. På en karta över Vickleby från 1641 syns att kyrkogården är ett rektangulär och har en stiglucka i väster. Från år 1754 finns en plan över kyrkogården som visar att hörnen i nordväst respektive sydöst var utdragna. (se bild) Den visar även de olika byarnas gravplatser, som fördelar sig på båda sidorna om en mittgång på södra sidan av kyrkan. På den norra sidan finns inga gravar. Gravvårdarna vid den här tiden bestod till stor del av kalkstenshällar, under vilka de döda begravdes efter gårds- och bytillhörighet. På planen syns att kyrkogården hade fyra ingångar, två i väster , en i söder och en i norr. Ingångarna hade stigluckor av trä och det fanns klivstättor bredvid, så att besökarna inte skulle behöva öppna portarna utan istället kunde ta vägen över muren. Enligt uppgift ska kyrkogårdsmuren har lagts om 1764 och i samband med detta nyuppfördes en av stigluckorna. Senare på 1700-talet insattes ett lås i den södra porten. Uppgifter i kyrkans arkiv vittnar om att portarna var föremål för återkommande reparationer eller nybyggnation under hela 1700-och stora delar av 1800-talen. På 1850-talet ersattes träportarna i norr och söder av murade stigluckor. År 1881 lades kyrkogårdsmuren om och portöppningarna fick den placering de har idag. Det var sannolikt vid detta tillfälle som kyrkogården utvidgades åt väster samt fick en helt rektangulär form. (Ragnhild Boström uppger i sin bok Vickleby kyrka årtalet 1881 men på gravkartan från 1885 uppges att året för utvidgning och ”vinkelrättning” var 1882) De gamla portarna ersattes då av nya grindar i smidesjärn. Redan så tidigt som 1769 planterades en trädkrans runt kyrkogården. Träden finns med på N I Löfgrens teckningar av kyrkan och kyrkogården från 1816. På teckningarna syns även kyrkogårdsmuren som den såg ut innan omläggningen 1881. Den var 1,6-1,7 meter hög, således betydligt högre än dagens knappt meterhöga mur. Teckningen som visar kyrkan från söder visar en nu försvunnen byggnad som då låg i det sydöstra hörnet av kyrkogården. Den var uppförd i sten och hade pulpettak. Den fungerade som materialhus, bårbod och likvagnsbod. Två år efter att NI Löfgren tecknade av kyrkan, år 1818, bestämdes enhälligt att alla gravstenarna skulle tas bort från kyrkogården och att marken skulle planeras jämn. En enda gravsten skulle behållas för att sätta straffstocken på. Stenen tillhörde en gård i Stora Frö och församlingen betalade 2 rdr riksgälds mynt för den. De flesta andra vårdar togs hem till gårdarna och fick ny användning som golv eller trappsten. Från år 1885 finns en gravkarta för Vickleby kyrkogård (se bild). Kartan har påskriften: ”Karta över Wickleby kyrkogård upprättad år 1885 i överensstämmelse med de av kyrkorådet gjorda, och av kyrkostämman 1882 gillade, förslag till nu verkställda utvidgning och vinkelrättning samt 1884 omordnandet av begravningsplatsen”. I boken ”Bilder från Vickleby socken” utgiven av Vickleby hembygdsförening finns ett fotografi som anges taget omkring 1885. Det visar södra sidan av kyrkan och en stor del av kyrkogården framför den. På bilden syns bara tre gravvårdar. I övrigt består marken av gräs och några gräsbevuxna äldre gravkullar. Bilden visar av allt att döma hur kyrkogården såg ut när man hade rensat det från gamla vårdar inför omdaningen som genomfördes år 1884. Gravkartan visar att kyrkogården gavs en för tiden vanlig struktur med köpta gravar runt kyrkogårdens ytterkanter och dess västra del, och allmänna gravar i sammanhängande fält på norra och södra sidan om kyrkan. På ett foto från 1913 syns området med allmänna linjen söder om kyrka. Bilden är tagen på sommaren och områdets växlighet kan bäst liknas vid en äng. Den består av högt, skirt gräs med ax och många blommor. Däremot syns inte mer än en vård och inga murgrönskullar. Ett flygfoto från 1935 ger en god överblick över platsen vid den här tidpunkten. Bilden är tagen från söder. Kyrkogårdens struktur överensstämmer fortfarande helt med gravkartan från 1885. Runt köpegravarna och runt området med den allmänna linjen finns grusgångar. Hela kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lövträd, men längs södra muren är träden hamlade så att stammarna står kala. Över hela kyrkogården finns nu murgrönskullar, både vid köpegravarna och på allmänna linjen. På allmänna linjen syns få vårdar. Det verkar som om murgrönskullen var den enda utsmyckningen på många gravplaster. På köpegravarna har de flesta gravarna höga vårdar av granit. De flesta gravar saknar omgärdning i form av häck, staket eller stenram. År 1949 genomfördes en inventering av kyrkogårdar i Växjö stift. På initiativ av Ivar Hylander skickades en frågelista till stiftets församlingar. Vickleby var en av de som svarade. Genom svaren får vi veta att runt kyrkogården fanns en trädkrans. Där fanns även fyra hängaskar. De flesta gravplatserna var utslätade och saknade gravkullar. På kyrkogården fanns såväl köpta gravplatser som den allmänna linjen. Nya gravvårdar tilläts inte vara högre än en meter och var vanligen av kalksten från Öland. Vid den här tiden hade det börjat förekomma att vården var en häll. Enbart prästgravarna sköttes genom församlingens försorg. Omkring år 1950 omdanades kvarteret med allmänna linjen söder om kyrkan, kvarter B. Gravvårdarna ställdes rygg mot rygg med häckar av tuja emellan. Raderna orienterades i nord-sydlig riktning. Karaktären av ett linjegravsområde med enkla eller inga vårdar alls försvann därmed. Många av vårdarna som nu tillkom var rektangulära stenar av röd kalksten, med tidstypisk dekor. I den sydligaste delen av kvarter B tillkom en rad med ryggställda vårdar i öst-västlig riktning. Under 1960- ,-70- och –80-talen skedde successivt samma typ av förändringar som snart sagt varje kyrkogård har genomgått. De mindre gångarna har såtts in med gräs, murgrönskullar har tagits bort och öppna grusytor på gravplatserna har tagits bort och ersatts med gräsmatta. År 1978 belades gångarna runt kyrkan och till ingångarna i kyrkogårdsmuren med kalkstensflisor satta i cement. År 2000 anlades en minneslund utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. I samband med detta skedde en arkeologisk undersökning som resulterade i en rad lösfynd från stenåldern och framåt. Marken var dock omrörd och inga spår av någon anläggning påträffades. Minneslunden har efter anläggandet kompletterats med mer växtlighet och en ljusbärare. År 2004 kompletterades ytterbelysningen med tre lyktstolpar på kyrkogården, två söder om kyrkan och en invid västra ingången till tornet. |
