Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skövde kn, EDÅSA 4:1 EDÅSA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - VRETEN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: -, 1900: -, 1995: 168

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Bildad 1995 av Ljunghems och Edåsa församlingar.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen högt på strandvallen öster om Ösan och väster om Billingen. Kyrkan lämnades öde 1872, varefter församlingen tillsammans med Ljunghem lät uppföra den gemensamma Edhems kyrka (nu Vretens kyrka). Edåsa kyrka förvärvades av Västergötlands Fornminnesförening och fungerade en period som museibyggnad för kyrkliga inventarier. Efter en genomgripande restaurering 1938-40, på bekostnad av innehavaren av Torestorp, riksdagsmannen Ernst A. Lundell, fungerar kyrkan åter för sitt ursprungliga syfte. Edåsa socken är belägen mellan Skövde och Tidaholm.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med något bredare, tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt ett columbarium i söder. Ingång i sydväst. Den äldsta stenkyrkan uppfördes sannolikt under 1100- eller tidigt 1200-tal och bestod enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta av rektangulärt långhus och smalare, rakslutet kor. Kyrkan hade vid tiden för avbildningen ett timrat vapenhus i söder av okänd ålder. År 1763 erhöll koret sin befintliga utformning. Sakristia och columbarium tillbyggdes vid 1930-talets restaurering efter ritningar av arkitekt Axel Forssén.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tornlösa kyrkans exteriör är mycket enkel. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rektangulära fönsteröppningar. Långhusets branta sadeltak är valmat över korets tresidiga östmur. Det av Forssén ritade columbariet är i sitt formspråk sannolikt inspirerat av gravkor avbildade i Peringskiölds Monumenta. Ingång i söder genom stenkyrkans ursprungliga portal med finhuggen, profilerad sanstensomfattning. Kyrkorummet täcks av ett plant, kälat innertak med dekorativ bemålning. På väggarna finns fragmentariska rester av kalkmålningar från både 1200- och 1600-talen. Predikstol från 1600-talet och altaruppsats från omkring 1700. Sluten bänkinredning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.