Stäng fönster Borgholm kn, KÖPINGS KYRKA 1:1 KÖPINGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Forntida gravlämningar och kristna runstenar vittnar om att platsen där Köpings kyrka är belägen är en gammal kultplats i bygden. Den långa kontinuiteten ger en extra dimension åt platsen. Hur den medeltida kyrkogården såg ut och vilket område den omfattade vet vi inte. Däremot finns ett antal vårdar från medeltiden bevarade, dels på kyrkogården och dels på gårdar i trakten där de t.ex. används som trappflisor. Kyrkogården bör tidigt ha haft någon form av omgärdning, troligen i form av en mur. En bekräftelse på att detta ger en uppgift från 1570- och 80-talen. Då ska, enligt sockenstämmoprotokollen, fattigt folk ha byggt sina stugor utanför kyrkogården. Det är möjligt att kyrkogårdsmuren då blev stugans ena vägg. I slutet av 1500-talet omnämns också för första gången att det finns en klockstapel på kyrkogården. Den stod i det sydvästra hörnet. Kanske var det också under 1500-talet som kyrkogården fick den form som den har än idag. Inga utvidgningar av kyrkogården är kända från 1600-talet och framåt. En bild av kyrkan och kyrkogården ritades av Rhezelius 1634. I kyrkogårdens sydvästra hörn syns en klockstapel, en byggnad som troligen varit ett gilleshus samt en ingång. Vid denna ingång ska samma år ha byggts en stiglucka med ett sadeltak. I den östra muren kan man ana en klivstätta. På kartor från slutet av 1600-talet redovisas tre ingångar till kyrkogården i öster, söder och väster. Varken gilleshuset eller klockstapeln syns dock på dessa kartor. En ny klockstapel byggdes 1697 i kyrkogårdens sydöstra hörn men den gamla bör ha stått kvar när kartorna ritades. Under danskarnas härjningar 1677 fraktade de bort en stor del av den finhuggna kalksten som kyrkogårdsmuren ska ha varit byggd av. En ny mur bör ha byggts inom några år. Muren syns på Frigelius teckning från 1750. På bilden ser man också klockstapeln och stigluckan i söder. Ytterligare en stiglucka har tillkommit i öster. På Frigelius bild syns inte de träd som ska ha planteras 1747. Planteringen gjordes efter ett beslut på sockenstämman. Träden, askar, skulle placeras tio alnar från varandra och tre alnar från muren. Under 1700-talet bör också den solvisare, som än idag står på kyrkogården, ha tillkommit. År 1805 revs den medeltida kyrkan. I samband med det placerades flera arkitekturfragment samt gravvårdar och kistor, som tidigare legat i kyrkan, på kyrkogården. Kvar i kyrkan blev tre hällar framme i koret. Kyrkogårdsmuren gjordes om och för det använde man delar av runstenar och material från medeltidskyrkan. Vid de tre ingångarna till kyrkogården byggdes klivstättor av trä. När den nya kyrkan stod klar revs klockstapeln. Under 1910- och 20-talen hittades flera runstenfragment vid grävning på kyrkogården. Man gjorde också andra intressanta fynd. År 1926 ansökte Karl-Alfred Gustafsson om bidrag från Riksantikvarieämbetet för att gräva ut Ölands och Kalmar läns första kända stenåldersboplats som fanns på Köpings kyrkogård. Platsen hittades av arbetaren Elis Pettersson i samband med grävarbeten i sydöstra delen av kyrkogården. Man hittade bl.a. 8 keramikskärvor och svallad flinta. Året därpå erbjöds Vitterhetsakademin att lösa in tre mynt som arbetaren G A Nilsson hade hittat i samband med att en jordvall vid den norra kyrkogårdsmuren tagits bort. I Kalmar läns museums arkiv finns en flygbild över Köpings kyrka från 1935. Bilden visar kyrkan och en stor del av kyrkogården från söder. Gravvårdarna är utlagda i oregelbundna rader. Oregelbundenheten beror bl.a. på att gravplatserna är olika stora. Gravkvarteren är insådda med gräs men majoriteten av gravplatserna är belagda med grus. Många gravplatser är också omgärdade av låga häckar. De gravvårdar som kan urskiljas är höga, stående vårdar. Många gravplatser utmärks också av gravkullar överväxta av murgröna. Bilden visar att kyrkogården vid den här tiden var omgärdad av trädkrans i öster och söder. Möjligen finns en trädkrans av unga träd i norr men bilden är svårtydd. De flesta runstenar man funnit på kyrkogården genom åren har varit delar av sönderslagna stenar. En hel sten finns dock kvar. Den flyttades 1936 in från kyrkogården och placerades i vapenhuset. Frågan om att flytta in värdefulla stenar och arkitekturfragment blev aktuell i början av 1940-talet men landsantikvarien Manne Hofrén hävdade att de borde få stå kvar. Att låta äldre byggnadsdetaljer få en ny funktion t.ex. som portstolpar vid ingången till kyrkogården, var en gammal sedvänja på Öland som i sig hade ett kulturhistoriskt värde, hävdade Hofrén. Så länge gravvårdarna eller arkitekturfragmenten inte led någon skada borde de få stå kvar. Man tog dock bort ett stort träd som hotade att skada en runsten på kyrkogården. Från Köping finns, liksom från flera av de öländska kyrkogårdarna, svaren från Ivar Hylanders frågelista bevarade. Hylander genomförde 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. Enligt svaren fanns det inga bevarade gravplatser i kyrkan. Några utvidgningar av kyrkogården var inte kända. Träd som alm och ask samt syren och forsythsia ska ha varit planterade på kyrkogården. Kyrkogårdens gravplatser var vid den här tiden inte uppdelade efter bysamfälligheter och det fanns inget linjegravsområde. Fortfarande fanns flera gravkullar men det hade börjat bli vanligt att jämna av dem och belägga gravplatserna med grus. Gravvårdarna var oftast av kalksten eller granit. De fick vara max en meter höga. Inskriptionernas utseende kunde skifta men man hade bestämt att man inte fick ange gårdsnamn vilket var en ovanlig regel. Landsantikvarie Manne Hofrén uppmärksammade 1950 att häradshövdingen Rydströms grav hade flyttats. I arkiven finns dock ingen förklaring till varför flytten hade gjorts eller var på kyrkogården den var belägen. I samband med Ragnhild Boströms undersökning av kyrkan 1953 framkom ytterligare runstensfragment. Bland dessa fanns fragment med bevarade färgrester. För både nya och gamla fynd ordnades en uppställningsplats i en tornkammare. Samlingarna har utökats med nya fynd t.ex. 1963 då man lade om en del av kyrkogårdsmuren som skadats av en stor ask. En genomgång av de gravvårdar som fanns på kyrkogården gjordes 1958 och då konstaterades vilka som behövde åtgärdas av konservator. Vilka av dessa åtgärder som genomfördes framgår dock inte av arkivmaterialet. Gravplatsernas oregelbundna placering som kunde iakttas på flygfotografiet från 1935 framgår också tydligt på en karta över kyrkogården som arkitekt Ärland Noreen ritade 1952 i samband med att den nya kyrkan byggdes. Undantaget är ett område norr om kyrkan, i dag kvarter G, och ett mindre område sydost om kyrkan, där minneslunden idag ligger. Här förefaller det som att inga äldre gravar finns och därför har man planlagt gravplatserna i raka rader. En större förändring av kyrkgården för att skapa större regelbundenhet ska ha genomförts 1967. Åtgärderna ska ha gjorts för att underlätta skötseln av kyrkogården. Exakt vad som gjordes framgår inte men vi kan anta att det rör sig om flera för tiden typiska förändringar som att ta bort gravplatsomgärdningar, jämna ut gravkullar och så in hela kyrkogården med gräs. Kanske var det också vid den här tiden som kyrkogårdens rygghäckar planterades. Under 1970-talet genomfördes två förändringar. En ny ingång till kyrkogården togs upp i norr 1973. Den försågs med en enkel grind av ek. År 1978 godkändes ritningarna till ett skärmtak för gravvårdar och arkitekturfragment. Taket ritades av arkitekt Gunnar Wirén. Det byggdes dock inte. År 1998 talar man på nytt om att ordna uppställning för gravvårdar från medeltid och framåt. I samband med de här diskussionerna upprättade Ingegerd Edling-Arnell en lista över gravar och gravvårdar som var i akut behov av översyn och konservering. Den omfattade 37 gravvårdar. År 2000 flyttades arkitekturfragmenten in i kyrkstallarna. Museet har föreslagit att man ska göra en inventarielista och fotodokumentera föremålen men det har inte gjorts. En minneslund anlades 1992 öster om kyrkan. Vem som gjorde ritningarna är inte känt. Ytterligare ett runstenfragment påträffades 2004 i muren strax söder om kyrkogårdens västra ingång. Runstensfragment har även hittats 2006 i samband med den utgrävning som företogs inför tillbyggnaden av kyrkan. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland Köping, Uppsala 1977 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Bengt-Åke Nilsson. |
