Stäng fönster Stockholm kn, RÅDSTUGAN 2 STORKYRKAN (S:T NICOLAI KYRKA)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| På Storkyrkans höga och strategiska plats, mellan den kungliga borgen och torget, har en kyrka legat sedan mycket lång tid tillbaka. Redan 1279 omnämns Bykyrkan, som Storkyrkan också kallades under medeltiden. Den kyrka som invigdes 1306 var troligen en treskeppig kyrka med kor och sakristia i norr. Under 1300-talet byggdes den till i olika etapper med kapell i norr och söder. Vårfrukoret i söder, som byggdes på 1340-talet, var det största av dessa. Kyrkans placering nära slottet har bl a medfört att kyrkan har använts som kröningskyrka. Första gången var 1336 då kung Magnus Eriksson och drottning Blanche av Namur kröntes där. Kyrkan blev även en naturlig samlingsplats av världsligt slag där t ex borgmästare och råd sammanträdde i ”rådsens kor”. Under 1400-talets början, under påverkan av unionsdrottningen Margareta, byggdes kyrkan till och blev dubbelt så stor. Den behöll sin treskeppiga plan med kor längs norra och södra långväggarna men avslutades i öster med en femsidig utbyggnad, en koromgång. Hela kyrkorummet välvdes med kryssvalv. Kyrkan spelade en viktig roll i Stockholms befästningssystem, inte minst med sitt läge nära slottet. Omkring år 1420 byggdes tornet och inreddes för försvarsändamål. Snart därefter tillkom Själakoret och ytterligare ett kor söder om tornet. Under 1400-talets andra hälft, på Sten Sture d ä:s tid, genomfördes en genomgripande ombyggnad. Kapellens mellanväggar revs så att kyrkorummet fick sin nuvarande femskeppiga plan, valven och taken höjdes, stora rundbågiga fönster sattes in, en västportal öppnades i tornet som byggdes på och kapell byggdes direkt norr om tornet. Under denna period tillkom även skulpturgruppen S:t Göran och draken. Under 1520-talet genomfördes reformationen i Sverige med utgångspunkt i Storkyrkan där mässan sjöngs på svenska för första gången. Gustaf Vasa beslutade 1554 att Storkyrkan skulle rivas p g a att den vid ett eventuellt krig låg farligt nära slottet. Till slut nöjde sig kungen med att riva den femsidiga utbyggnaden i öster, som låg närmast slottet. Under 1500-talets andra hälft lät Johan III omgestalta kapellen intill tornet till sakristior. Yttermurarna sänktes och försågs med strävpelare. Fram till 1590-talet var Storkyrkan Stockholms enda församlingskyrka. Därefter bildades nya församlingar på malmarna för att underlätta kyrkgången för den växande stadsbefolkningen. Under 1600-talet tillkom många av Storkyrkans konstnärligt högtstående inventarier, t ex de flesta gravmonumenten, silveraltaret, kungsstolarna och predikstolen. Efter 1686 organiserades ett kyrkoråd med kyrkoherden som ordförande istället för stadens råd och borgmästaren som tidigare styrt över kyrkan. En fullständig omgestaltning av exteriören genomfördes 1736–42 med Johan Eberhard Carlberg som arkitekt. Då fick kyrkan i princip sitt nuvarande utseende utvändigt. Arkitekten Erik Palmstedt (1741–1803) ritade vid slutet av 1700-talet det gravkapell och den likvagnsbod som är byggda på Storkyrkans gård mot Börshuset, vilket är ritat av samme arkitekt. Han ritade även trapphuset med rundade hörn söder om kyrkans torn. Under 1860-talet fick kyrkan sina nuvarande gjutjärnsfönster. 1900-talets största förändring genomfördes vid en genomgripande renovering av interiören 1906–08. Arkitekt var Ernst Stenhammar som ville förstärka interiörens medeltida uttryck, bland annat genom att knacka bort putsen från pelare och valvribbor. 1942 bildades Stockholms stift och Storkyrkan blev därmed domkyrka. Storkyrkoförsamlingen upphörde att finnas 1989 då den slogs samman med S:ta Clara och Jakobs församlingar och bildade Stockholms Domkyrkoförsamling. |
