Stäng fönster Jönköping kn, JÄRSTORP 3:1 JÄRSTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av gamla kyrkogården idag Allmän karaktär Gamla kyrkogården har en oregelbunden plan som i stort bestäms av terrängen. Den enda räta vinkeln är sydöstra hörnet. Formen är närmast trapetsoid. Terrängen stiger åt nordost med brant sluttning i väster. Kyrkan ligger på södra änden av en platå i nordöstra delen, koret är sedvanligt vänt mot öster. Norr om kyrkan är terrängen plan. På sina ställen är berg i dagen, vilket inverkat på spridningen av gravarna. Kyrkogården är indelad i fyra kvarter: 10 i nordväst, 11 i nordost, vilket genom kyrkan skiljs från 12 i sydost och 13 i sydväst. Omgärdning Kyrkogården omges i väster och söder av en fogad skalmur av kilade och grovt tuktade granitblock, invändigt fylld med skolsten. Denna mur är omkring en meter hög och bred. På insidan ligger marken mycket högre, i sydväst rör det sig om en ren stödmur. Fogarna är av cement och har till stor del lossnat i östra hälften av södra sträckan. Östra och norra murarna är kallmurade och enkelt lagda med otuktade granitblock av varierande storlekar. Visst inslag av sandsten och kalksten finns, tuktat i varierande grad. Alla mursträckornas krön är beväxta med brunmossa. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar. Huvudingången är i söder, i linje med tornets västfasad. Denna utgörs av en smidd pargrind från 1900-talet i stramt utförande med spjälor, hjulkors och evangelistsymboler. Grinden hänger på två svartmålade och korskrönta gjutjärnsstolpar från omkring 1900. Västra ingången är linje med tornporten och nås via en lindallé och en kalkstenstrappa. En originellt utformad smidesgrind är placerad ovanpå muren och kännetecknas likt sina stolpar av plattjärn i räta vinklar. Sannolikt är den från 1800-talet. Den tredje ingången är öster om sakristian och har en smidd pargrind med spjälor från 1900-talet, vilken hänger mellan två stålstolpar. Vegetation På ömse sidor om ingångarna i söder och väster växer två gamla kastanjer. Ytterligare fyra unga kastanjer är planterade utanför södra muren. Söder om västra ingången är en rad med tre äldre askar. Innanför norra muren växer en ung alm och fem unga askar. Invid kyrkogårdens nordöstra hörn reser sig en åldrig och stor ek. En gammal alm växer i östra muren, i södra änden av muren kan man se stubben efter ett äldre träd som tagits ned. Utanför östra muren växer två askar. I kvarteren fi nns ett antal träd som kan kopplas till enskilda gravar liksom karaktärsskapande sorgeträd, för vilket redogörs nedan. Längs västra sidan av gången från södra grinden växer två gamla almar. Gångsystem Från ingångarna i söder och väster löper gångar i rät vinkel, rakt fram till tornet. Den södra är något bredare. Framför porten är en halvrund plats med stenskodda kanter och mot västra gången tre trappsteg av kalksten. På ömse sidor om kyrkan löper smala gångar som möts bakom sakristian och mynnar i östra ingången. Från den lilla planen framför tornet löper en vinklad gång upp till minneslunden. Alla gångarna är belagda med finkornigt grus. Gravvårdstyper Kyrkogården speglar främst gravkonstens utveckling under 1800- talet och det tidiga 1900-talet. Detta förklaras med invigningen av nya kyrkogården 1910 varefter få nya gravläggningar skett. Man kan se några exempel på nyklassicistiska kalkstensvårdar som speglar hantverksmässigheten i den gravkonst som producerades innan industrialismens genombrott på området. Det förra sekelskiftets industriellt framställda vårdar av granit fi nns i hög grad representerade. Framträdande är de stora gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De äldre av dessa är resliga och har ofta form av en obelisk eller bautasten. Med bestämmelser om maximihöjder på gravvårdar under mellankrigstiden så blev formerna istället lägre och som regel samkomponerade med en stenram. I båda fallen är vårdarna tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Grusbädd med stenram var ett närmast obligatoriskt drag på det tidiga 1900-talets gravar, vilket ännu kan ses på kyrkogården. I och med mellankrigstiden började fl er och fl er få råd att skaff a sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och mindre vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Detta hängde även samman med nya bestämmelser om maximihöjd på vårdarna. Mellankrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel eller kolonner. Detta är dock en vårdtyp som är föga företrädd på gamla kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. Detta berör kyrkogården endast i så måtto att här fi nns några små urngravvårdar i granit från 1900-talets slut. Kvarter 10 Allmän karaktär Kvarter 10 omfattar kyrkogårdens nordvästra kvart, vilken är den mest obrukbara till följd av berg i dagen. Ytan, som sluttar starkt i väster, har fritt växande gräs, en enebuske samt en äldre och en yngre ask. Vid impedimentets södra sida är en liten minneslund med en småskalig rest granithäll som markör. Kvarteret har bara en gravvård, vilket är en liten liggare av polerad svart granit från 1901, längst i söder. Kvarter 11 Allmän karaktär Kvarter 11 utgör det nordöstra kvarteret. Detta har en sammansatt prägel med ett utspritt bestånd av äldre vårdar med en viss koncentration i sydost vid muren, där de konsekvent är vända mot väster. Kvarterets form är oregelbunden och närmast trapetsoid. Västra hälften upptags av en triangulär yta med fritt växande gräs. I norr är en urnlund med äggformad yta satt med gatsten. Väster om denna är ett stenröse med en ljusbärare i smide. Öster om stenytan är några urngravar i en halvcirkel. Buskage av rhododendron bildar fond såväl till gravarna som stenytan. I kvarterets mitt växer ett karaktärsskapande sorgeträd, en äldre hängask. Vidare fi nns en äldre alm vid urnlunden, en stor ek vid muren och en syren. Gravvårdstyper Kvarteret uppvisar ett tiotal vårdar av olika typer från 1800-talets första hälft till 1900-talets början. De äldsta vårdarna är resta hällar av kalksten med stram nyklassicistisk form. Från 1832 är en vård över majoren J C Kulberg till Klämmestorps säteri med fru, född Silfverhjelm. För sig själva står två rundbågiga vårdar från 1838 respektive 1860 över faktoriåldermannen Arvid Kållberg och dennes två makor. Från 1876 är en mer påkostad vård i marmor med krönande tempelgavel. Denna är rest över kammarherren, f.d. ministerpresidenten m.m. greve Anton Reinhold Wrangel med fru, ägare till Tolarps gård. Det i krönet infattade släktvapnet är nu bortbrutet. Till dessa resliga vårdar sällar sig fem senare granitvårdar. En ca 2 meter hög bautasten är rest 1907 över en kronolänsman med fru. En något lägre bautasten i svart granit med polerad korsdekor är från samma år och tillhör kyrkoherde Carl Fredrik Holmers familjegrav. Från 1891 är en småskalig bautasten av röd Tranåsgranit över Anna Björkman och två barn. Ännu en bautasten fi nns av polerad svart granit, tillhörande en nämndemans familjegrav. Två av nämnda gravar har stenram och nu gräsbesådd grusbädd. Ytterligare två gravar har samma arrangemang, den ena med liggare över kantorn och folkskolläraren J A Carlson med familj. En ensam liggare i sydväst är från 1908. Urngravarna i kvarterets norra del har fyra småskaliga granitvårdar från 1998-2003. Kvarter 12 Allmän karaktär Sydöstra kvarteret (12) sluttar svagt åt söder. Gravvårdarna står tämligen glest och utspritt utan någon regelbundenhet, alla är de vända mot väster och gången upp mot kyrkan. Ett par stora familjegravar dominerar intrycket. Den övergripande karaktären är det sena 1800-talets. Till denna prägel ansluter ett nyplanterat sorgeträd, en hängalm i kvarterets mitt. Gravvårdstyper Kvarteret uppvisar ett varierat bestånd av påkostade gravvårdar från framförallt förra sekelskiftet. Kvarterets och kyrkogårdens äldsta vård är en vittrad rest kalkstenshäll vid kyrkan. Denna är från 1670 med profi lerat krön i vilket är ett ansikte i relief. Detta är en vanlig typ från den tiden, med vanitassymboler i relief. Delar av textytan har spjälkat och håller på att spjälka, varför en insats av stenkonservator är brådskande. Invid stenen står ett nygotiskt gjutjärnskors från 1842 över makarna Soop, ägare av Axamo gård. Kvarterets och kyrkogårdens största grav är den Björkmanska familjegraven invid östra kyrkogårdsmuren. Släkten ägde fl era av godsen i socknen. Gravens stora, mönsterkrattade grusbädd omges av en stenram med rad av syrener vid södra långsidan. Kring ramens kalkstenstrappa slingrar sig stämningsskapande murgröna. En kraftig gammal alm växer i sydöstra hörnet. Placeringen av vårdarna i graven är osymmetrisk. Som en pendang till almen reser sig en ca tre meter hög bautasten, vilka tillsammans fl ankeras av klotklippt buxbom. Två identiska gjutjärnsvårdar med utpräglat nygotiskt formspråk är resta över C W och P G Björkman 1852 respektive 1859. En polerad vård av svart granit är rest 1881 över N A Björkman med familj. Alla element i graven samverkar till en helhet av stor betydelse för intrycket av kyrkogårdens södra hälft. Direkt söder om Björkmanska befi nner sig den resta kalkstenshällen över prosten Olof Nordström från 1849, en typiskt stram nyklassicistisk vård med tempelgavel. Två resliga cypresser på var sida samspelar väl med vården. Det gulmålade trästaketet kring sop- och redskapsplatsen bakom densamma fungerar däremot illa som fond och förtar det ursprungliga intrycket, bättre vore om en avskiljande häck kunde planteras framför. Ursprungligen var ytan kring och framför graven grusad och anslöt till en gång. I kvarterets sydöstra hörn minner en liten polerad svart bautasten om familjen Reutersvärds, ägare till Klämmestorp. De fl esta vårdarna har en reslig form, antingen bautastenar eller obelisker. Granit är vanligaste materialet. En vård av vit marmor är intressant inte bara p.g.a. materialet. Den är rest 1868 över syskonen Anna Lovisa och Walfred ”födde i Houston Texas” och ”döde å Jerstorps säteri”. En avbruten rosenknopp i relief talar sitt tydliga språk. Ytterligare fyra gravar har bevarad grusbädd med stenram. Den minsta är över en ensam kvinna. Vid gången ligger J Brandins familjegrav med kvarterets andra största grusbädd. Den omges av en kraftfull ram i ljus granit med en låg gavel på ena långsidan, typiskt för mellankrigstiden. I bäddens hörn växer idegransbuskar och utanför nordöstra hörnet en syren. Brandin ägde Klämmestorp. Mot gången vetter även en mindre grusbädd med två liggare på Ossian Holmers familjegrav. Ur bädden växer en äldre blodbok och vid dess södra sida ett sorgeträd i form av en hängbjörk, vars enda stora gren sträcker sig ut över gången. Den fj ärde grusbädden har en obelisk från 1896 över en nämndeman med familj. Alla är de mönsterkrattade. En liggande kalkstenshäll från 1922 vittnar om inspiration hämtad från äldre gravkonst medan en låg stram vård med pilastrar och tempelgavel istället företräder den sedermera vanligaste vårdtypen under följande decennier. Några diskret småskaliga granitvårdar över urngravar från 1976-80 är resta längs södra kyrkogårdsmuren. Kvarter 13 Allmän karaktär Kvarter 13 utgör kyrkogårdens sydvästra kvarter. Terrängen sluttar åt sydväst, särskilt brant i norra hälften där det inte fi nns några gravar. Kvarteret präglas av ett fåtal äldre vårdar vända mot öster och gången. Längs gången växer två äldre almar och i kvarterets mitt ett sorgeträd i form av en hängask. I norr fi nns en nyplanterad hängalm som ansluter till den allmänna prägeln av sekelskifte. Gravvårdstyper Kvarteret domineras av vagnfabrikören Otto Fagrells familjegrav. Graven som är helt huggen i röd granit utgörs av två stora täckhällar och vid gaveln en polerad obelisk. Den äldsta vården är ett nygotiskt gjutjärnskors från 1864 över patron J Peterssons maka Helena. Under sorgeträdet står en obelisk i svart granit över folkskolläraren och organisten G F Lagerström, död 1900. Denna har liksom de övriga familjegravarna i kvarteret haft grusbädd. Bland övriga fi nns exempel lägre sekelskiftesvårdar över en smed och en hemmansägare liksom en gavelformig typ av det slag som blev vanligt under mellankrigstiden. Längs muren i väster och söder är urngravar från 1985-2004 med små diskreta granitvårdar. Beskrivning av nya kyrkogården idag Allmän karaktär Järstorps nya kyrkogård från 1910 har en rektangulär plan med strikt symmetrisk uppbyggnad i tidens anda. I mitten står ett gravkapell och i nordöstra hörnet ett par ekonomibyggnader. Kyrkogården är uppdelad i fyra lika stora kvarter: 1 i nordväst, 2 i nordost, 3 i sydväst och 4 i sydost. Omgärdning och ingångar Kortsidan mot landsvägen i väster har en fogad mur av råbruten kalksten, ca en meter hög och avtäckt i utåt sluttande plan med kanthuggna kalkstenshällar med klovyta. Längs övriga sidor sträcker sig ett svartmålat trästaket. Mur och staket är från 1900-talets mitt. Huvudingången är centralt placerad i väster och har en ursprunglig pargrind i gjutjärn. Grindstolparna är förhöjningar av muren. I nordost är en öppning med trädgrindar i staketet. Vegetation En ursprunglig trädkrans av lindar omger hela kyrkogården. Ytterligare två gamla lindar växer norr om gravkapellet, den ena med träbänk och grus runtomkring. Gravraderna kantas av rygghäckar av idegran. Gångsystem Gångsystemet på nya kyrkogården utgörs av en öst-västlig mittaxel som omsluter gravkapellet. Från denna skjuter gångar ut i rät vinkel och omsluter samt avdelar de båda södra kvarteren. Gångarna är belagda med grus som krattas. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av mellan- och efterkrigstidens låga, rektangulära vårdtyp. Det begränsade utbudet av tillverkare och kataloger epoken ledde till en viss schablonmässighet. En annan orsak till uniformiteten var det framväxande folkhemmets betoning av kollektivet och även likheten inför Gud. Bland de äldre vårdarna är det vanligt med familjegravar, varav några har haft grusbäddar. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit allenarådande som material, under efterkrigstiden främst grå granit men mot senare tid även röd. Ett fåtal småvårdar i svart granit visar allmänna gravplatser som var kostnadsfria. Några är bara en liggande liten platta. Det var i det allmänna kvarteret som större delen av socknens befolkning fi ck sin sista vila. Bland samtidens vårdar kan en större individualitet i form och material skönjas, storlekarna är dock ännu behärskade. Beskrivning av kvarteren Alla gravraderna är nord-sydliga och ligger i linje med varann. Större delen av raderna är dubbla och alla har de rygghäckar. Kvarter 1 i nordväst saknar helt gravar och är en gräsyta som hänger samman med kvarter 2. De äldre vårdarna befinner sig i kvarter 3 i sydväst. Ett par vårdar representerar det tidiga 1900-talets resliga typer i svart granit, den äldre är från 1918 och rest över en kyrkovärd. Vidare märks ett kalkstenskors på en familjegravarna. I övrigt är det mellan- och efterkrigstidens vanliga låga vårdar. Bland de äldre finns några goda klassiserande exempel med kolonner och frontoner. Mindre vanligt är här bruket av liggande hällar, en är lagd 1975 över kyrkoherde Gustaf B Carlsson. Av de åtta grusbäddar som tidigare fanns på några av familjegravarna återstår idag bara en. Familjegravar är ovanligt under 1900-talets senare del, likaså bruket av titlar och ortssnamn, varför denna tids vårdar är mer anonyma. De titlar som förekommer bland de främst äldre vårdarna är hemmansägare, möbelhandlare, skomakarmästare, trädgårdsmästare och glasmästare. En liggande häll från 1912 minner om Pehr Reinholdsson ”av gammal bergsmanssläkt”. Från 1915-55 finns fem vårdar som i sitt småskaliga, enkla utförande brukar vara typiska för allmänna linjegravar. Dessa är alla inom det område längst i öster som ursprungligen var avsett som allmän linje. Flera luckor i gravraderna talar också för att så är fallet. Bland vår tids vårdar finns en större tendens till individualism, det har åter blivit vanligare med vårdar som är högre än de är breda. Likaså har naturstenar blivit återkommande inslag. Mest särpräglat är ett smideskors från 1995. I sydvästra hörnet av kyrkogården står en vård över vilorummet för ”skyddslingarna” på Björklidens vårdanstalt, vilken grundades 1924 av fröken Augusta Hylén. Den resliga vården av svart granit har en stram klassiserande karaktär med kolonner och tempelgavel, typiskt för 1920- och 30-talen. Gravkapell Gravkapellet uppfördes 1914, bekostat av patron Carl Björkman på Axamo gård. Kapellet har en rektangulär plan med absid i öster. Stilen är historiserande på nationalromantiskt vis. Kapellet är uppfört av kalkbrukssten med rundfogar. Kring den rundbågiga porten i västgaveln är en kalkstensomfattning. I samma gavelröste är korsblinderingar av cement. Långsidorna genombryts av tre små rundbågiga fönsteraxlar med färgat antikglas i blyspröjs. Byggnaden bär ett brant sadeltak med tvåkupigt lertegel. Absidtaket är plåttäckt och målat med blymönja. Ekonomibyggnader De båda byggnader som rymmer förråd och torrdass bär rödfärgad locklistpanel och svarta foder. Den ena byggnaden har pulpettak med korrugerad plåt, den andra sadeltak med betongpannor. Järstorps kolerakyrkogård Kolerakyrkogården ligger sedvanligt ensligt, på åskanten en knapp kilometer sydväst om gamla kyrkogården. Läget omges på alla sidor av slänter med lövträd utom i öster där åker tar vid. Kyrkogården anlades 1834 när koleran härjade i bygden. 74 personer är gravsatta här. Planen är rektangulär och omges av ett trästaket med grind i östra kortsidan. Från grinden leder en smal stig fram till ett träkors som enligt en kopparplatta restes 1948. Korset skänktes av socknens kyrkliga ungdomskrets. Terrängen sluttar svagt åt nordväst. Innanför staketet är en trädkrans bestående av två gamla lärkträd samt två äldre och två yngre ekar. Ytterligare två ekar är friväxande inom kyrkogården. Kolerakyrkogården utgör fornlämning nummer 8 i Järstorps socken och skyddas genom Kulturminneslagen. |
