Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gislaved kn, FURUGÅRDEN 1 GYLLENFORS KAPELL

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Allmän karaktär
Gyllenfors kyrkogård består av en äldre och en yngre del. Den ursprungliga
delen från 1931 är den västra som har en rektangulär
form. Kapellet ligger mitt på norra kortsidan som fond med klockstapeln
vid sin västra sida. De båda gräsytorna väster och öster om
kapellet är inga gravkvarter. Gravarna är belägna uteslutande söder
om kapellet i två jämnstora rektangulära kvarter. I nordväst är ett
indraget entréparti. I söder är i linje med kapellet en utsiktsplats.
Den yngre delen från 1983 är den östra, vilken har nästan samma
storlek som den gamla. Formen är något oregelbunden genom att
sidan åt söder av avfasad. I sydväst ligger i en ekonomigård med
personalbyggnad. Norr om kapell och klockstapel står församlingshemmet.
Vid dess östra sida är en asfalterad parkering.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av ett svartmålat trästaket från 1931 respektive
1983 – 84, monterat på kilade granitpollare. Längs entrépartiet
i nordväst är ca 1,5 meter höga skalmurar från 1931 av
fogade, grovt tuktade granitblock. Ingången och murens ände ut
mot gatan markeras av kraftiga murpelare i samma utförande, med
huvar täckta av kluven, tjärad spån. Som kröndekor sitter gulmålade
metallkors på klot.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är väster, i linje med den öst-västliga
huvudgången. Mellan ovan beskrivna pelare hänger en smidd pargrind
från 1931 med kors, spjälor och meanderbård. Samma utförande
har även de övriga ingångarnas grindar. Dessa hänger istället
på tuktade granitstolpar. I söder är en ingång mellan gamla och nya
delen. I öster är en ingång vid nordöstra hörnet. Vidare finns en
liten entré från parkeringsplatsen in till nyare delen.

Vegetation
Kyrkogårdens vegetation består huvudsakligen av utsparade, naturligt
växande högstammiga furor som ger karaktär av skogskyrkogård.
På den gamla delen växer de i de båda gravkvarterens södra
del samt längs dess yttersidor samt i grupper väster och öster om
kapellet. På nya delen växer furor spritt över hela ytan, vilket ger
ett starkare intryck av skogskyrkogård. På gamla delen finns vidare
rumsskapande häckar i räta vinklar. En rad av cypresser växer längs
gången från entrén till kapellet. Ingen lövvegetation finns vid sidan
av några rygghäckar och rhododendronbuskar.

Gångsystem
Alla gångar är asfalterade med undantag för en stensatt stig vid
ekonomigården. På kyrkogårdens gamla del löper en nord-sydlig
mittaxel från kapellets port till utsiktsplatsen. Till denna ansluter i
dess ändar rätvinkliga gångar som omsluter de båda gravkvarteren.
Den östligaste av gångarna har ett något slingrande lopp. Framför
kapellentrén korsas mittaxeln av en öst-västlig axel från entrén i väster,
vilken fortsätter genom nya delen där den får en något svängd
bana innan den slutar vid östra ingången. Nya delen genomlöps av
några få gångar med naturligt böjda linjer.

Gravvårdstyper
Kyrkogården har ett gravvårdsbestånd från 1930-talet till idag. Detta
håller nästan genomgående en låg profi l. De breda, rektangulära
formerna dominerar. Några av de äldre familjegravarna har med
ledning av sitt utseende haft grusbäddar med stenram. Formspråket
är som regel stramt och ofta klassiserande fram till och med 1950-
talet. Under 1960- och 70-talen är formerna kraftigt förenklade
för att mot seklets slut bli mer varierade. Ljus granit är vanligaste
materialet under hela perioden. Under senare tid har högpolerade
stenar i färgstark bergart börjat dyka upp.

Utsiktsplats
Som fondmotiv i söder tjänar en låg fogad granitmur från 1931 med
ett stort svartmålat träkors på framspringande sockel. I murens ändar
skjuter kortare murpartier fram och fl ankerar en rabatt. Tidigare var
ytan troligen belagd med sten. I Paulis program anges arrangemanget
som vilo- och utsiktsplats med vy över bäckravinen.

Församlingshem
Den låga längan från 1977 är klädd med tjärad lockpanel och har
skiff ertäckt sadeltak.

Ekonomibyggnad
Byggnaden från 1984 är klädd med ljus gråvit locklistpanel och har
sadeltak med betongpannor.

Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersindelning, se pdf.

Allmän karaktär
Kyrkogårdens gamla del har en symmetrisk och stram uppbyggnad
med två jämnstora rektangulära kvarter. Gravarna ligger i grupper
av nord-sydliga och öst-västliga rader samt i rader längs med de
omslutande gångarna och kyrkogårdens yttre kant. Häckar delar
båda kvarteren i en nordlig och en sydlig hälft. I kvarterens södra
hälft växer några resliga tallar som ger skogskaraktär.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna håller genomgående en låg profi l, vanligen med typisk
rektangulär form. De äldsta gravarna, från 1930-talet, fi nner vi längs
gångarna, uppblandade med senare gravar. Bland dessa äldre gravar
fi nns flera familjegravar, de fl esta har haft grusbädd samt omgärdats
av häckar. Några enstaka vårdar har ett mer påkostat utförande, bl.a.
en jämförelsevis högrest klassiserande sten från 1932 med kolonner
och fronton. Inom det östra kvarteret dominerar vårdar från
1950-talet med stramt men ändå dekorativt formspråk. Inom västra
kvarteret rör det sig nästan uteslutande om vårdar från 1970- och
80-talen med enkla, avskalade former. Svart granit är det vanligaste
materialet hos 1930- och 40-talens vårdar medan ljus, vanligen grå
granit dominerar under följande decennier. Titlar förekommer sparsamt,
främst inom det äldre beståndet: garvare, trädgårdsmästare,
maskinist, fabrikör, murarmästare, gjutmästare, köpman.

Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Kyrkogårdens yngre östra del har en lös uppbyggnad med ett närmast
ovalt kistgravkvarter i centrum och ett urngravkvarter norr om
detta. Inom hela området fi nns ett utsparat bestånd av högstammiga
tallar. Kistgravarna ligger i lätt böjda rader längs gångarna medan
urngravarna ligger i raka öst-västliga rader.

Gravvårdstyper
Kistgravarnas stenar från 1986 till idag håller en låg profi l men är
något högre än breda. De har en variation i såväl form som material.
Vårdar av ljus granit och högpolerad färgstark bergart dominerar.
På urngravarna ligger små naturstenar från 1986 till idag med
rundade former.