Stäng fönster Västervik kn, ÖVERUM 1:3 ÖVERUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| KYRKOMILJÖN - "Kyrkan mitt i byn" är ett talesätt som väl passar in beträffande Överum. Visserligen finns själva bostadsbebyggelsen numera väster och sydväst om bruksområdet, men med tanke på det gamla brukssamhället ligger kyrkan centralt placerad, omgiven av brukets många vitputsade byggnader. Kyrkobyggnaden ligger på det sk brukstorget. Intill finns bruksparken som också rymmer minnespaviljongen byggd 1918. Närmast kring kyrkobyggnaden finns gräsmatta och kring kyrkotomten rader av björkar mot söder och norr samt två ekar mot väster. Asfaltsgångar finns fram till kyrkans ingångar. Granitpollare förbundna med en kätting avgränsar kyrkotomten från omgivande gator och parkering. Söder om kyrkans torn ligger den gamla kyrkan, en liten vitputsad byggnad med valmat mansardtak, som numera fungerar som församlingshem. I brukstorgets förlängning mot öster ligger Överums herrgård, uppförd år 1770, men kraftigt ombyggd 1848 efter ritningar av Axel Nyström. Byggnaden fick då behålla det brutna taket, men fasaden fick en rikt utformad putsarkitektur i empirens anda. Stilen har senare kommit att kallas Tjustempir. Herrgården rymmer flera mycket påkostade interiörer och är sedan drygt 20 år tillbaka byggnadsminne. Tillsammans utgör herrgården, kyrkan och de många byggnaderna som hör bruket till en väl sammanhållen bebyggelsemiljö underordnad nyklassicismens ideal. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården är högt belägen i landskapet och ligger strax utanför Överums samhälle, med Linköpingsvägen i söder och järnvägen Västervik-Linköping i norr. Från Linköpingsvägen kan man vid kyrkogården svänga upp mot Överums bruksområde och har då gravkapellet, uppfört 1940, på ena sidan och kyrkogården på den andra. Fortsätter man kommer man förbi herrgården och vidare till kyrkan och det egentliga bruksområdet. Kyrkogården har brukats sedan 1872, under de första decennierna troligen enbart som en brukskyrkogård, där brukets anställda begravdes. Redan på 1920-talet fanns dock behov av en utvidgning. Då organiserades mycket av den struktur vi ser på kyrkogården idag. Många förändringar har dock genomförts genom åren. Det mest genomgripande har varit insåning av gräs på de tidigare grusbelagda områdena och borttagande av häckar och stenramar kring gravplatserna. Kyrkogården har idag delvis drag av parkkyrkogård, med den centrala lindallén och rektangulära kvarter med strikta rader av gravvårdar. Mycket av anläggningsstilen är dock friare och mer naturinspirerad. Man har följt och tillvaratagit den naturliga topografin och vegetationen, med de tre kullarna som ramar in framför allt kyrkogårdens södra del, och med vegetation av olika lövträd och tallar. Sundbergs kulle utgör ett blickfång och gravvårdarnas placering längs Haslucks och Rambergs kullar understryker ytterligare landskapets "kurvor". På Överums kyrkogård är den starka kopplingen mellan kyrkogården och Överums bruk särskilt påtaglig och förklarar också kyrkogårdens lite stadsmässiga utseende. Mycket av samhällets historia under de senaste drygt 100 åren kan avläsas på kyrkogården. KULTURHISTORISK VÄRDERING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Överums kyrkogård har människor begravts sedan slutet av 1800-talet. Troligen brukades kyrkogården under de första decennierna nästan bara som en brukskyrkogård, där brukets anställda begravdes. Redan på 1920-talet fanns behov av en utvidgning. Då organiserades mycket av den struktur vi ser på kyrkogården idag. Många förändringar har dock genomförts genom åren. Det mest genomgripande har varit insåning av gräs på de tidigare grusbelagda områdena och borttagande av häckar och stenramar kring gravplatserna. Kyrkogården har delvis drag av parkkyrkogård, med den centrala lindallén och rektangulära kvarter med strikta rader av gravvårdar. Mycket av anläggningsstilen är dock friare och mer naturinspirerad. Man har följt och tillvaratagit den naturliga topografin och vegetationen, med de tre kullarna som ramar in framför allt kyrkogårdens södra del, och med vegetation av olika lövträd och tallar. Sundbergs kulle utgör ett blickfång och gravvårdarnas placering längs Haslucks och Rambergs kullar understryker ytterligare landskapets "kurvor". Kyrkogården ligger i utkanten av Överums samhälle men har ändå en omedelbar närhet till bruksområdet med den näraliggande disponentvillan och herrgården. Till miljön kring kyrkogården hör också gravkapellet som är tidstypiskt och välbevarat. Längs kyrkogårdens västra gräns fungera träden som planterats längs vägen mot herrgården som en lummig avgränsning. Kulturmiljön kring kyrkogården är viktig för upplevelsen av och förståelsen för platsens historia. En vandring över kyrkogården berättar om olika synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och titlar. På Överums kyrkogård anges ganska sällan den dödes yrkelstitel på gravstenen. Det kan bero på att det finns så få äldre gravstenar bevarade. Traditionen att ange yrkestitel har minskat allt sedan 1930-talet. Bland yrkestitlar som förekommer hör många samman med brukets verksamhet såsom, verkmästare, bruksdisponent, kamrer, modellsnickarförman, gjutmästare, masmästare m fl. Andra titlar som förekommer är handlande, snickeriförman, skräddaremästare, kommunkamrer och pastor vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ort-/bynamn anges bara på ett fåtal gravstenar, vilket troligen beror på att hemorten för de flesta självklart varit Överum. Den annars mycket vanliga titeln hemmansägare/lantbrukare förekommer inte alls på Överums kyrkogård, vilket också berättar något om socknens historia och är en förklaring till avsaknaden av gårdsnamn. Kyrkogården har i sin struktur bevarat en del av 1920-talets karaktär. Speciellt gäller det tillvaratagandet av den naturliga topografin och uppdelningen mellan familjegravar och linjegravar i den norra delen. Den senare företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. Det fåtal linjegravvårdar som finns i kvarter E bör således bevaras på plats. Speciellt i kvarter C finns ett antal grusgravar bevarade som en rest från en tid då större delen av kyrkogården var anlagd i grus. Grusgravarna bör även fortsättningsvis bevaras. Även på övriga kyrkogården finns några enstaka grusgravar och rester av stenramar. Stenramarna bör bevaras på plats. Kors och hällar av gjutjärn liksom staket av smide eller gjutjärn bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Det gäller såväl sådana som är i bruk som sådana som är musealt uppställda. En lång och stark tradition på kyrkogården verkar vara en styrning av vilken typ av gravvårdar som passar i de olika kvarteren. Denna tradition bör värnas. De fåtalet äldre gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början som ännu finns kvar på kyrkogården bör bevaras på plats även då gravrätten gått ut. De berättar en viktig del av kyrkogårdens historia. På Överums kyrkogård är den starka kopplingen mellan kyrkogården och Överums bruk särskilt påtaglig och förklarar också kyrkogårdens lite stadsmässiga utseende. Mycket av samhällets historia under de senaste drygt 100 åren kan avläsas på kyrkogården. Kopplingen till brukets historia är viktig att värna om. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: ·Överums kyrkogård tillsammans med kapell och näraliggande bruksmiljö med kyrka utgör en sammanhållen och värdefull kulturmiljö. ·Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. |
